Det här med att spela i Europa ligger både i vår historia och vårt DNA. Och i höst är det dags igen. Vi är garanterade minst Conference League, men självklart går vi för den finaste av dem alla - Champions League.
Tisdagens drabbning hemma mot FCK blev väl inte den klang- och jubelföreställning som vi hoppades. Två defensivt stabila lag bjöd på en stundtals spännande match, men MFF var lite väl försiktiga offensivt.
Det är en speciell aura och stämning på dessa Europakvällar, ffa på de tidiga matcherna i CL 1 och CL 2 då vi kan resa till mindre välkända ställen i Europas utkanter och heja fram Skånelaget.
För egen del krockar tyvärr många av dessa matcher med familjens (hustruns) semesterplaner som innefattar båtsemester i Stockholms skärgård runt två veckor i juli varje sommar. Men ofta går det att följa matcherna ändå - på mobilen eller paddan via en halvknackig uppkoppling långt ute i skärgården. Det gäller bara att hitta en klippa eller bergsknalle med lite fritt spelrum så att de svaga signalerna orkar komma fram.
En av de första matcherna jag följde så var dock nere i sittbrunnen på vår Albin 25. Det var 2011, när vi mötte Rangers borta och Daniel Larsson dunkade in det där klassiska målet som gav en 1-0-seger till slut. Matchen startade sent i Sverige, klockan var runt 22 och familjen hade gått och lagt sig. Regnet strilade utanför, det började bli mörkt, vattnet var helt lugnt och jag satt i soffan vid ratten och kollade på mobilen. Och njöt.
En annan match (minns inte vilken) var vi på Öja, vid Landsorts fyr, söder om Nynäshamn. Vi låg i östra hamnen, vid lotsstationen (där man inte alls får ligga över natten med fritidsbåt) med höga klippor på varje sida. Totalt omöjligt att några signaler når ner dit. Sagt och gjort - upp på klipporna, långt bort och fritt läge. Jo då, till slut fick jag en-två pluppar på telefonen och kunde följa matchen någorlunda.
Det bästa minnet är dock från Stora Nassa, där vi låg inblåsta några dagar 2020. Stora Nassa är ett naturreservat längst ut i skärgården, drygt 55 km öster om Stockholm - rakt ut i havet. Åt öster är det öppet hav och 200 km till Tallin i Estland.
Den 23 juli skulle di blåe möta Hammarby; Visst, inte en Europamatch men ändå en match värd att följa. Efter kvällens grillning gick jag och sonen högst upp på närmast tillgängliga klippknalle - jo då, en plupp på telefonen. Det kan funka. Han tog med sin högtalare - bra ljud förhöjer stämningen, tänkte vi. Det gick bra, vi skåpade ut Hammarby och vann med 3-0. Och vi njöt på klipporna - både av matchen och av utsikten.
Högt upp på en klippa, längst ut i kustbandet på Stora Nassa, fick vi till slut en plupp på telefonen så vi kunde se matchen. Med riktigt bra ljud dessutom.
Hade jag hellre varit på plats? Självklart. Var detta ett bra substitut? Absolut.
Imorgon är det dags för Mjällby hemma på stadion. Tre poäng och vi är med i racet.
Sarr vi.
Idag för 4 år sedan skrev kollega John Börén denna tioårshyllning till knallen på Ibrox; en resa som också blev hans första udebaneresa i Himmelrikets regi, som jag kollade på i båten den där regniga sommarkvällen i skärgården.
Dagens låt är en gammal favorit från somrarna i Malmö, I keep fotgetting med Michael McDonald. För mig är detta Ribban och Beddingestrand, mammas röda Ford Escort med nerrullade rutor, "amburraväder", sol och bad, kompisar och flickvänner - på väg ut i vuxenlivet. En underbar tid.
Med det tar vi fredag. Och önskar trevlig helg.
