Gästkrönika: Hakan Calhanouglu – Från rossonero till rival

Hakan anslöt till Milan 2017. Samma år han joinade Milan så gifte han sig med Sinem
Gundogdu och redan året efter 2018 hade paret problem och Hakan begärde skilsmässa.
Hakan uttryckte; ”Jag kommer ansöka om en oåterkallelig skilsmässa efter något allvarligt,
något oförlåtligt har hänt – något som inte tillåter någon återvändo”. Han sa också något i stil
med att ”hans och hans familjs namn hade dragits i smutsen". Dock blev de sams och gick
tillbaka till varandra redan samma år.

Runt 2019-2020 hade Hakan och Zlatan en ganska bra relation. Som vi alla vet är Zlatan en
person på planen och en person utanför. Men bägge delade samma intressen som att
exempelvis åka runt med hojjen. Hakan uttryckte sig såhär 2019; “Zlatan is the one who
always calls me up, asks me to go out to dinner or for a motorbike ride.” Han betonade
också deras samarbete under matcherna att de hade; "great cohesion", vilken tolkas som
bra samarbete. Samtidigt så ställer Zlatan höga kvar på sina medspelare. Vi vet att Zlatan
gärna grimaserar, höjer på armarna o ger jobbiga blickar mot sina medspelare om man gör
misstag och Hakan var inget undantag. Tvärtom kändes det som att han var extra tuff mot
turken, Zlatan visade ofta på planen typ; "Så här hade jag gjort" o viftade med armarna. För
många medspelare kan detta uppfattas som motivation men Hakan upplevde detta istället
som förödmjukande o förminskande. Finns ett videoklipp på nätet under Covid när man
tydligt hör Zlatan skälla och gnälla på Hakan, hittar det inte på Youtube men det finns på
Facebook om länken funkar https://www.facebook.com/share/v/1aGzZGGNkz/

Hakans relation med fansen och kontraktsförlängning
Till en början var relationen väldigt bra. Man var som supporter taggad på frisparksmål och
bra fasta situationer, dock var prestationerna mindre bra och väldigt ojämna. Hans
poängskörd var usel i början och fansen tappade snabbt tålamodet. Men när Pioli tog över
fick han en klarare roll och jobbade hårt för laget och drog in en hel del poäng också och fick
tillbaka fansens förtroende. Han hade smeknamnet "Mr Pressing" ett tag, som bekräftade
det hårda jobbet han gjorde på sin trequartista-roll när motståndarna hade bollen.

Sen på slutet 2020-2021 kom dippen, prestationerna blev sämre och kontraktet höll på att
löpa ut. Ledningen satte sig med Hakan och agenten för att diskutera nytt kontrakt och
turkens entourage begärde 5MEUR i lön. En lön som fansen inte tyckte han förtjänade med
tanke på hans formkurva. Då är det viktigt att påpeka Milans löneposter under den tiden. Det
var bara Zlatan som hade en lön på 7MEUR, sedan var det Alessio Romagnoli, Olivier
Giroud och Ante Rebic som hade löner på 3,5MEUR. Spelare som Rafa Leao & Theo
Hernandez hade en lön på ca 1,5MEUR vardera och Mike Maignan hade en lön på
2,8MEUR.

Under denna period och sista året i Milan hade Hakan en tuff relation med fansen. Fans i
sociala medier kallade honom för; ”Ghost in big games, ”Mr Half-chance”, ”Not worthy of the
#10”, vilket man jämför med andra lirare som Baggio, Rui Costa och Seedorf. Fansen var
ändå uppdelade i två läger. Det fanns de som ovan inte alls tyckte han förtjände lönen med
kommentarer som; Calha runs a lot, presses a lot… but where are the goals?”
“Wants 5 million per year? He should be paying us to watch this. Samtidigt som en annan fel
av skaran uppskattade hans arbetsmoral på planen och menade; “He’s vital for the press
and transition. Not flashy, but effective.”.

Det blev ingen förlängning
Som vi alla vet valde han att inte förlänga med Milan och gick till våra värsta rivaler istället.
För oss fans gör det alltid ont när en spelare går till grannen och det gör såklart extra ont att
gå gratis och inte få en spänn för det. Vi fans var nog splittrade även vid denna övergång.
En del av oss tog det personligt och kunde inte riktigt förstå vad han sysslade med, medan
en del av oss bara var glada över att slippa se honom mer i Milantröjan.
Milan pressade Hakan på ett svar senast 30 juni 2021 för att planera lagbygget men han
ville vänta på bättre bud eller gå till Inter. Enligt rapporter erbjöd Milan 3-4MEUR men han
var inte nöjd, kontraktet löpte ut och han gick till rivalerna gratis med ett 3-årskontrakt i
handen där han kammade hem en lön på 5MEUR + bonusar för 1MEUR, alltså nästan
dubblade Milans bud. Enligt Hakan själv var Bayern Munchen intresserade av turkens
tjänster men han ville helst inte lämna Milano och tränare Inzaghi var fast besluten att han
ville ha honom i startelvan.

Hakans första derby med Intertröjan
På sociala medier var det såklart en hel del frustration; ”Falsk, lojalitetslös, aldrig värdig vår
nummer 10.” I Hakans första derby blev han rejält utbuad varje gång han rörde bollen. Dock
skulle han få en kanonstart då han redan i 10e minuten satte en straff i derbyt, sprang mot
hörnflaggan, vände sig mot Curva Sud och satte händerna mot öronen, en tydlig gest och
pik mot sina gamla fans. Han vände sig senare mot Milans bänk och yttrade något
provocerande vilken fick Alessandro Florenzi rusa in på planen och skrek en del valda ord
mot turken. Interspelarna förstod att detta kunde eskalera och försökte lugna ner Hakan med
både ord och blickar. Det var också i denna match som vår reservmålvakt Ciprian
Tatarusanu blev hjälte-förklarad då han räddade Lautaros straff som hade betytt 2-0 till Inter
men tack vare räddningen höll han kvar Milan i matchen som slutade 1-1.
Redan dagen efter, vid Ponte del Portello, hängdes en ultrabanderoll upp med texten:
"Courage is not taking a penalty after ten minutes, but staying with your wife after she
cheated on you." – en skarp pik mot hans privatliv. På Instagram svarade han med;
"I M Hakan, I M Inter", vilket ses som ett direkt svar och tydlig markering. Derbyfirandet blev
början till något mycket större.

Scudetton går till Milan
Senare under Hakans första säsong i Inter var det ändå Milan och Milanfansen som fick
sista ordet. Medan Hakan gör sitt första år i Inter som anses vara storfavoriter är det ändå
Milan som till slut vinner Scudetton. Hela situationen är extra laddad och känslomässigt
symbolisk både för fansen och spelarna. Milan var oslagbara i slutskedet av säsongen efter
storspel av dåvarande stjärnorna Leao, Theo, Maignan, Kessie och Tonali. Hakan blev ett
enkelt mål för både spelare och fans i samband med firandet.

På San Siro, under Scudetto-firandet, tog Zlatan mikrofonen inför tiotusentals fans och sa:
"Let’s send a message to Hakan!". Hela Curva Sud började bua, skrika glåpord och sjunga
ramsor mot honom. Det var en direkt förnedring riktad till en gammal lagkamrat. Även Theo
Hernandez deltog aktivt i spelarbussen denna gång och drev upp fansen med slagord som;
Caaalhanoglu, figlio di puttana” – vilket betyder “Calhanoglu, son of a bitch” – och hördes
sjungas högt bland tifosi

I en intervju i juni 2022 sa Hakan detta om Zlatan Ibrahimovic; ” Han är en man på 40 år, inte
18. Jag skulle inte ha gjort något liknande vid den åldern. Han gillar att stå i centrum. Han
bidrog inte mycket till Scudetton – han spelade knappt – men han gör allt för att hamna i
rampljuset.” Han framställde Zlatan som en egocentrisk typ som inte kan låta andra få
strålkastarljuset. Han kände sig förrådd av en tidigare vän – någon som han hade en
personlig relation med. Zlatan valde att bli hjälte-förklarad hos Curva Sud framför en fortsatt
vänskaplig relation med sin tidigare lagkamrat.

Hakans revansch
Under första derbyt efter firandet, i september 2022, Theo sträckte ut handen men Hakan
vägrade skaka hand med Theo innan matchstart. Theo ler lite stelt och svarade genom att
provokativt klappa honom på bakhuvudet, vilket fångades i direktsändningen. Hakan
svarade genom att ignorera Theo helt genom att titta bort – en tydlig markering att relationen
var bruten.

Säsongen 2021/2022 blev en omedelbar succé för Hakan. Han gjorde mål i sin debut, vann
sin första trofé (Supercoppa) och gjorde också det avgörande straffmålet. På 200 dagar som
Interspelare fick han lyfta en buckla, i Milan spenderade han 1450 dagar med noll titlar.
Säsongen 2022/2023 vann han både Coppa Italia och Supercoppa. Han var också högst
delaktig att Inter tog sig till CL-final där de förlorade mot Man City med uddamålet. En match
där Inter lika gärna kunde ha vunnit. Det var också under denna säsong som Inzaghi
skolade om Hakan från en nummer 10 till en djupare regista, vilket får kallas som ett
genidrag. Hakan blev Inters nyttigaste och viktigaste spelare tillsammans med Lautaro,
Barella och Bastoni.

Säsongen 2023/2024, nu fick han äntligen sin revansch. Inter kammar hem Serie A
oklanderligt. Hakan står för 13 mål och 3 assister på 32 matcher och blev utsedd som Serie
A:s bästa mittfältare och tar sig även in i ”Årets lag”. Inte nog med det så säkrade Inter sin
20:e (skrivbordstitel ”Scudetto di cartone” inräknad) titel mot rivalen Milan på självaste San
Siro.

Nu var det Interfansens tur att håna och häckla. I en banderoll stod det; “Always calm,
always patient, always focused – and now rewarded.” Vid paraden bar Interfansen upp
Hakan på sina axlar och de visade sin uppskattning med jubel och sång.
I en intervju där reportern uttryckte påståendet; ”You joined Inter on free from Milan” svarade
Hakan efter Scudetton; “I have always worked in silence and also suffered in silence. Once I
arrived at Inter I had only one objective: to give my best and win with this extraordinary team.
The victory was a great revenge for me.”. Ett uttalande som väckte många reaktioner från
Milan-fansen som menar att det var Hakan som var förrädaren för att han lämnade gratis till
rivalerna, det var Hakan som provocerade Curvan vid sitt första straffmål, är det att arbeta i
tysnad? Nej han började hela dramat enligt Milans Curva.

För min egen personliga del kan jag ändå tycka att något ”vackert” föddes. Jag har varit
Milanista sedan 30 år tillbaka och jag minns i tonåren att det var hektiskt, action, nerver och
allt som ska ingå i ett Derby. Men runt perioden 2015-2021 har Milanoderbyn varit mer
vänskapliga och tråkiga. I och med Hakans flytt till Inter och att Milan otroligt nog vann
Scudetton året efter och alla derbyn sedan dess fram tills idag har varit så mycket mer
underhållande. Vi fick till och med en egen fejd med Theo vs. Dumfries. Vi minns alla att det
skedde andra händelser under Inters segerparad. Denzel Dumfries höll upp en banner som
avbildade honom själv med ett koppel i handen och Theo Hernandez som hunden i koppel.
Den fejden tror jag inte hade påbörjats om inte det var så laddat med Hakan och hans
förflutna i Milan.

Framtiden oklar
Inter var självklara favoriter att vinna senaste Scudetton 2024/2025 men den kneps istället
av Napoli, det var i princip en repris av hur man förlorade Scudetton mot Milan. Milan slog
också ut Inter i Coppa Italia och sedan blev Inter förnedrade mot PSG i CL-finalen med
rekordsiffrorna 5-0. Tränare Inzaghi har lämnat skeppet och någonting har hänt i den inre
kretsen hos kusinerna.

Hakan själv har blivit huviudperson under denna sommar-mercato. Det började efter Inters
uttåg mot Fluminense där en märkbart irriterad capitano Lautaro uttryckte sig; “Those who
don’t want to stay here should leave” – han betonade vikten av engagemang och sa att den
typen av inställning inte är acceptabel. Även om han inte nämnde något namn så kritiserade
media och klubbledningen honom öppet som riktat mot Hakan. Presidenten Giuseppe
Marotta trädde fram konstigt nog och bekräftade att det var just Hakan som Lautaro syftade
på med citatet; “When a player says he wants to leave, the door is open… this was directed
at Calhanoglu.”. Hakan stod på sig och bemötte kritiken; Words that divide, not unite… I’ve
never made excuses – I’ve taken responsibility, played through pain, and stood at the front
in difficult moments.”.
Ett riktat sätt där han påpekar att respekt inte är enkelriktat. Detta ligger i grund till att Hakan
nu ryktas bort till sitt hemland och Galatasaray. Om det blir Inter eller annan klubb för turken
återstår att se.

Jag fick en konstig känsla av Hakan när han valde att lämna Milan så hastigt till våra rivaler.
En känsla av att han inte klarar av press, inte klarar av att hantera strider, istället rymmer
han och går till den som kan omfamna och trösta honom Jag förstod inte riktigt hur man kan
göra ett sådant val men då tänker jag också som Milansupporter. Jag var en av de som inte
ville se honom kvar i Milantröjan, tyckte inte han höll måttet helt enkelt. Jag blev inte ens
tagen av valet att gå till Inter. Han är lite väl dramatisk så fort motgångarna närmar sig och
nu när jag läser om hur både hans kapten Lautaro och president Marotta går emot honom
fick jag tillbaka den konstiga känslan av honom.

Hakan är en duktig komplett fotbollsspelare, men min egen uppfattning om honom som
person är att han är för känslostyrd, har svårt att bemöta kritik och kräver en hel del
bekräftelse för att funka både som person och spelare. Han tar saker väldigt personligt och
agerar klumpigt därefter. Jag tror heller inte hatet från Milanfansen hade varit lika stort om
han bara inte hade gjort den onödiga gesten med öronen i sitt första derbymål. Självklart
kommer fansen reagera att en spelare lämnar gratis till en rival, men det var Hakan som
trissade upp det i derbyt. Som supporter av Milan och fotboll är jag ändå nöjd. Det var det
målet som fick tillbaka rivaliteten, fick tillbaka känslorna, men även ångesten och längtan till
ett Milano-derby.

Tack för mig.
/#9 på Curva Sud Forum

Vill du oxå skriva en gästkrönika eller bli en aktiv skribent på SF Milan? Kontakta redaktionen.