Med tanke på förutsättningarna valde Malmö FF att gå ungt – och rätt. Malte Freij Pålsson fick göra A-lagsdebut som mittback bredvid Colin Rösler, Theodor Lundbergh startade som vänsterback och Melker Ellborg tog plats mellan stolparna. En tydlig signal från Miguel Ángel Ramírez: här handlade det om mod, lärande och framtid.
På pappret var det 4–4–2, men i praktiken varierade MFF mellan 4–5–1 och 4–4–1–1 beroende på matchbild. Genk hade 13 poäng inför matchen och behövde vinna för att säkra avancemang – MFF hade inget att förlora.
Och det syntes.
Redan i den fjärde minuten small det. Taha Ali sprang sig fri på högerkanten efter en fin passning från Busuladzic, vek in centralt och placerade säkert in 0–1 med vänstern. För en gångs skull var det MFF som fick matchen dit man ville – inte tvärtom.
Genk svarade snabbt med högre tempo och hård press. Redan i den sjunde minuten var det nära kvittering när Ito nästan stöter in ett inlägg från höger. Därefter följde en period där Genk hade mycket boll, men där MFF försvarade sig disciplinerat och kompakt.
Efter dryga kvarten var bollinnehavet bara 56–44 till Genk – lägre än väntat – och MFF stod upp förvånansvärt bra. Freij Pålsson och Lundbergh spelade med pondus och utan respekt för motståndet, samtidigt som hela laget jobbade hårt hemåt. Det var länge sedan vi såg så många himmelsblåa sprinta tillbaka i omställningarna.
Genk ökade trycket, med ständiga löpningar i djupled och aggressiv återerövring, men skapade förvånansvärt få riktigt klara chanser. MFF hade dessutom några egna omställningslägen som kunde ha blivit mer – bland annat när Sigurdsson valde fel alternativ istället för att spela fristående Taha Ali.
Kvitteringen kom istället via VAR. I den 42:a minuten blev det rörigt i straffområdet efter en retur, Ellborg kastade sig efter bollen och fällde i samma rörelse en Genk-spelare. Straff dömdes och slogs stenhårt i mål. Tungt – men sett till halvleken inte orättvist.
MFF hann ändå skapa ytterligare en bra möjlighet före paus när Busuladzic fick skottläge, men målvakten räddade. 1–1 i paus efter en riktigt bra MFF-halvlek.
MFF fortsatte att spela sig ur pressen på ett modigt sätt, men marginalerna var små. I den 47:e minuten hade Sigurdsson ett jätteläge att spela fram Lundbergh, som var helt fri på vänstersidan – istället blev det skott och hörna.
Taha Ali var fortsatt kreativ men tog ibland för stora risker nära eget straffområde, något som kunde straffat sig hårdare. Samtidigt skapade MFF några fina anfall: i den 54:e minuten avslutade Anders Christiansen efter fint förarbete – ett skott som tippades till hörna.
Efter timmen började matchbilden förändras. Genk tog över mer och mer, MFF fick svårare att hålla i bollen och pressen blev allt tyngre. Ellborg stod för flera viktiga ingripanden, bland annat på en nick från Ito som med hjälp av stolpen hölls ute.
Bytena kom – Haksabanovic och Ekong in – men spelbilden var densamma. Genk låg på i våg efter våg.
I den 79:e minuten fick vi ändå ett ögonblick att ta med oss: Oscar Lewicki byttes in för sina sista minuter i MFF-tröjan. När Malte Freij Pålsson gick av planen fick han en lång kram av Ramírez – ett tydligt kvitto på en mycket stark debut.
Avgörandet kom i den 82:a minuten. Den 18-årige Karetsas tog emot ett inspel snett bakåt och lobbnickade elegant över Ellborg från distans. Ett mål som ser enkelt ut, men som kräver högsta kvalitet.
MFF försökte svara. I den 89:e minuten var vi nära efter ett inspel som precis hann brytas till hörna – ännu en som rann ut i ingenting.
Det här var en förlust – men också en prestation som faktiskt säger något. Med flera ordinarie borta, en ung backlinje och ett motstånd som spelade för avancemang stod Malmö FF upp länge och väl.
Freij Pålsson och Theodor Lundbergh var kvällens stora plus, Ellborg var stabil, och Lewicki fick sina sista minuter. Det finns fortfarande mycket som måste bli bättre – men detta var ett steg i rätt riktning jämfört med senast.
Och först nu, efter slutsignalen i Genk, kan vi konstatera:
detta var den sista matchen från säsongen 2025.
Nu blickar vi framåt. Träningsläger i Spanien och sedan Svenska cupen 22 februari. Äntligen 2026.
Sarr vi.
