Samtidigt har Henke Larsson i dagarna sågat svensk fotboll och menat att vårt ”svenska defensiva tänk” överlag stagnerar spelarnas utveckling, vilket i sin tur är anledningen till att något svenskt lag inte spelat Champions League sedan urminnes tider. Det som jag tycker är intressant med Herr Larssons uttalande är att Malmö FF år 2010 har spelat en stundtals glimrande fotboll där anfallsspel prioriteras.
Tanken känns snarlik Portugals i VM-98, där tränaren inför spelare och media, förklarade att han hellre vann med 7-6 än 1-0. Rolle har lyckligtvis även fått bra kontroll på det defensiva spelet men kännetecken för MFF 2010 är ändå deras fyndiga offensiva spel.
Frågorna som jag dock tycker känns relevanta är följande:
-
Hur ska Malmö FF spela för att lyckas kvala in till Champions League?
-
Hur tänker Rolle kring Champions League? Och hur tänker styrelsen kring Europaspel?
Jag instämmer med Henrik Larsson gällande att svensk fotboll oftast präglas av ett defensivt tänk där mycket av spelarnas fokus ligger på positionsspel, överflyttningar och press och understöd mm. Däremot har jag svårt att se Malmö FF ta sig in i Europas finrum genom att bjuda upp till dans mot lag som Arsenal, Roma och Valencia, vilka är lag som MFF möjligen stöter på redan i ett eventuellt kval.
Mot storlag som ovan och även lagen under dessa anser jag att defensivt lagerbäcksspel är att föredra så länge resultatet är det primära. Om Rolle däremot tänker långsiktigt är det kanske rätt att följa ”Henkes” melodi vilket säkert är utvecklande för spelarna, medan det för klubben förmodligen innebär sämre sportsliga resultat.
Min uppfattning är att MFF får ta ett beslut där sportsliga resultat och spelarutveckling får vägas mot varandra. Kanske kan MFF spela som vanligt, med offensiv inställning i Champions Leaguekval och kalkylera med tidigt respass och förhoppningsvis återigen vinna allsvenskan och få ett nytt försök inom kort. Med mer rutin och erfarenhet kanske MFF kan bli Sveriges FC Köpenhamn eller Rosenborg och frekvent spela toppmatcher ute i Europa.
Tyvärr måste man också som seriesegrare i Sverige kalkylera med spelarförluster vilket försvårar möjligheten att försvara guld och chanser att få dansa med de stora elefanterna. Min uppfattning är att Sverige har för många ”topplag” vilket gör att tabellen blir jämn och rolig, men tyvärr är inte toppen tillräckligt bra.
För att lyckas vill jag se att ett lag (läs MFF) växer ifrån de andra och därmed blir ett naturligt val för duktiga svenska spelare. Idag lämnar allsvenskans bästa spelare Sverige och går till Danmark, Norge och holländska mittenlag. Sverige måste kunna motivera sina bästa spelare att stanna i landet och inte lämna för jämbördiga ligor. Danska, norska och holländska ligan erbjuder mer pengar men kvalitén på fotbollen är inte mycket bättre (men har en smalare och bättre topp än Sverige).
Det jag vill ska ske inom svensk klubbfotboll är följande:
-
Använda sig av liknande skatteförmåner som Danmark vilket ökar chanserna till att se bättre spelare i Sverige och behålla egna talanger inom landet.
-
Utöka allsvenskan vilket ger fler tävlingsmatcher och fler spelare chansen att spela på landets högsta nivå. Skillnaden mellan toppen och botten blir större men samtidigt tror jag topplagens kvalitet blir högre.
