Helgens godbitar: Manchesterderbyt m.m

Det var lite segt, det måste jag erkänna, under första halvlek av Manchester-derbyt: kaffet var inte fixat och lagen gjorde allt de kunde för att försöka söva publik och motståndare.

Två av de mer rutinerade, Giggs och Rooney, hade under första halvlek haft ca 1 rätt var men det fantastiska med fotboll är att det inte behövs så mycket mer. En långboll, en perfekt tajmad nick av Rooney, en läcker macka av Giggs och sedan var mini-Ronaldo, Nani, fri och var lika kylig som sin företrädare i United brukade vara. 1-0.

City var = Silva under första halvlek. Spanjoren ville ha bollen, fick bollen, luskade sedan ut vilket som var det lurigaste alternativet och genomförde sedan aktionerna likt ett geni i miniformat. Tevez och Yaya – som lärt sig hur luriga spanjorer spelar fotboll under sin tid i Barca – hängde väl hyfsat med på Silvas tankegångar, men resten av laget var mer engelska i tankesättet och var sällan på samma våglängd som den lille spelfördelaren.

Över till andra halvlek.

I 53 min kom bytet från City som man kan känna kom 53 min för sent: ut med Kolarov, in med Shaun Wright-Phillips. Och när sedan Mr Allround, James Milner, blev utbytt mot 280-miljoner-kronors-mannen Edin Dzeko, ja, då började det hända grejer.

Matchen tände till: speciellt SWP var sådär härligt SWP-trixig som han kan vara lite då och då vilket oroade Uniteds backlinje, åtminstone en smula.

Och just SWP var mannen bakom kvitteringen. Han passade Dzeko, i den 65 min, som sedan dunkade bollen på Silvas rygg och spanjoren styrde in bollen i mål – det syntes att det var en intränad variant, den klassiska skjuta-på-ryggen-varianten. Mycket effektiv.

Men United vore ju inte United om de inte sedvanligt såg till att släcka Citys alla fina drömmar.

Någon gång per säsong är det ett ögonblick som är lite mer magiskt än de andra; när Rooney cyklade in 2-1 till United i minut 78 var det som att världen stannade för en liten stund.

Nu är det så här att jag är ett Arsenal-fan: jag vill egentligen inget hellre än att United åker på däng eller i alla fall kryssar, men när bollen letade sig upp i krysset brydde sig liksom inte hjärnan om att påminna kroppen om att jag inte borde stå och applådera åt konststycket.

Jag vet, efteråt kändes det fel och jag skämdes lite men samtidigt: Är vi inte alla lite fascinerade av skönhet? Och efter så många minuter av icke-skönt spel blev kontrasten för mycket för mig.

United vann och har gett sig rätten att på ett vänligt – och ovänligt – sätt tråka sina grannar under ett par dagar – läs veckor, månader.

För Citys del är det som vanligt vid förlust: bryt ihop och kom igen.

Och som vanligt skriver författaren en del klyschor.

Lite andra tankar från helgen

* Kranjcar har som legat i ett sibiriskt frysfack under en väldigt lång tid: nu har han gjort två mål på två matcher och på egen hand skänkt Spurs fyra poäng. Niko känns sympatisk och är värd det. Faktiskt.

* Ett tips till Liverpools kommande motståndare: Se till att sätta kanske, låt oss säga, 4-5 gubbar på Raul Meireles om det ser ut som att han är på väg att skjuta.

* Luis Suarez studsade runt likt en glad liten bumbibjörn på planen när Liverpool tog emot Wigan, känns verkligen som att han kan börja leverera på direkten vilket knappast är standard för spelare som anländer till England och PL.

* Mick McCarthy menade på att Wolves blev “completly spanked by Arsenal”. En hyfsat precis analys men ordvalet var knappast det Wenger hade använt om rollerna varit de omvända.

* Van Persie har gjort 9 mål på de senaste 5 matcherna vilket ger ett snitt på 1,8 mål per match. Ponera att han skulle hålla samma snitt under en hel säsong, då skulle han sluta på ca 68 mål – och eventuellt även ro hem skytteligatiteln.

* Tog in Jonas Olsson i mitt Fantasy Premier League-lag eftersom West Brom har dubbla matcher i denna omgång. Det var såklart, ändå, ett värdelöst byte.

* West Broms Graham Dorran måste hata Wayne Rooney då denne tog bort fokus från Dorrans fina pärla i matchen mot West Ham. Nu blir det bara en andraplats för skotten på listan för helgens mål.

* Helgens "Newcastle" var inga mindre än West Ham. 0-3 i halvtid blev 3-3 vid full tid, mycket tack vare nyförvärvet Demba Ba från Hoffenheim som kollegan Carlton Cole, i en intervju efter matchen, menade var "unplayable".

* Charlie Adam gick plus minus noll när Blackpool kryssade mot Aston Villa: först blev han, lite för lätt, av med bollen på mittplan och Agbonlahor gjorde mål på kontringen; sedan reparerade han skadan genom att slå en av hans patenterade världsmästar-hörnor så att Grandin kunde kvittera.