Derbyt slutade 0–0. BoIS bar spelet, flyttade bollen och knackade på men dörren öppnades aldrig. HIF stod lågt, slet ärligt och levde på sin trygghet bakåt – mycket tack vare Brattberg, som bar laget i målet. Samtidigt är måltorkan uppe i fyra raka matcher och framåt är det tunnare än tunnast. Publiken gav värme en blåsig tisdag, men målen uteblev. En poäng som smakar lättnad för HIF och lämnar BoIS med känslan av en missad möjlighet.
3 SNABBA
BoIS vill spela – HIF överlever
BoIS styr matchen med sitt metodiska spel. De växlar mellan 4-1-4-1 och 4-2-3-1, hittar ytor via Jensen höger och mycket boll på mittfältet. HIF svarar med ett lågt 4-4-2 som ofta blir 6-0-2: backlinjen och Brattberg räddar allt, men framåt finns nästan ingen plan. Det blir långt, chans och för få spelare nära bollen.
Kanter som kompass
Matchen dras hela tiden mot HIF:s vänster/BoIS höger. Jensen trycker upp, Marckus Björkqvist fyller på – HIF svarar med Chrupalla/Örn som jobbar sönder ytan bakåt. Resultatet blir mycket inlägg och hörnor för BoIS, men HIF:s mittlås städar i luften. Den andra kanten stängs oftare, och därför blir BoIS spel brett men utan stick rakt igenom.
Vädret
Regnet gör planen hal och sänker kvaliteten. Det gynnar HIF:s låga block och duellspel – rensa, stäng, överlev. BoIS rullar fram till sista tredjedelen men sista passet glider bort.
3 DJUPA
Del 1 – Zon 1 (målvakt + backlinje)
Det här var en 0–0 som avgjordes i zon 1. BoIS ville bygga lugnt bakifrån, HIF ville överleva lågt. HIF:s 4–4–2 sjönk ofta till ett rent sexmannablock framför Brattberg. Mittlåset Jon Birkfeldt–Wilhelm Nilsson var ryggraden: redan i minut 5 räddade Wilhelm Nilsson ett omställningsläge med en stark defensiv aktion och fortsatte med flera viktiga glidtacklingar i och runt boxen. Birkfeldt klev upp när ytan öppnades centralt och tog ett taktiskt gult – rätt beslut i rätt ögonblick. I luften var HIF tunga: på BoIS inlägg och hörnor, särskilt efter paus runt 50–53, boxade Brattberg och mittlåset nickade bort gång på gång. Och målvakten hade sin kväll: monsterräddningen i 28:e på Xaviers nick sätter nivån, och han stoppar dessutom Christian Stark på tilläggstid. Ytterbackarna Örn och Bengtsson fick slita hårt mot BoIS kanter; Örn stängde flera inspel men hade också någon farlig boll in centralt efter paus som ändå räddades upp av lagkamraterna.
Med boll lågt hade HIF problem. BoIS pressade modigt. Det blev panikrensningar allt som oftast av HIF och nytt BoIS-tryck gång på gång. HIF hittade sällan Gigovic/Kjellnäs i rätt kroppsställning och föll tillbaka till långa bollar mot Anton Johansson/Max Svensson utan stöd. Alltså: zon 1 i försvar var toppklass, men zon 1 i uppspel blev stress och tjong för HIF s del.
BoIS byggde metodiskt från målvakten Petersson och backlinjen. Grund 4–1–4–1 blev i etablering ofta 4–2–3–1 när Max Nilsson droppade ner mellan mittbackarna och Näsström alternerade i sexerollen. Höger sidan blev asymmetrisk: Kevin Jensen klev mycket högt, medan motsatt back Rassa Rahmani gick in och gav en “trea” längst back i uppbyggnaden. BoIS rullade ut mot kant, hittade överlapp och tog sig fram till inlägg och fasta. Nyckelsekvenserna visar det tydligt: 28:e minuten – inlägg från höger, Xaviers nick, och Brattbergs jätteräddning. 37:e – fast variant höger som blir nytt inlägg, skott i ribban, bollen dansar på mållinjen innan HIF rensar. Efter paus kom en rad hörnor runt 50–53 där trycket fortsatte. BoIS nådde alltså sista tredjedelen, men HIF:s boxförsvar vann oftast sista duellen.
Utan boll var BoIS modiga i första pressen på HIF:s uppspel och utsparkar, vilket gav bollvinster högt och nya fasta. Men restförsvaret blottade en svaghet: när Jensen stod så högt och Rahmani klev inåt blev det ofta ett 2+1-läge bakåt. Vid felvänd bolltapp öppnades ytan bakom Jensen och senare inbytte Perez – exakt där HIF:s bästa kontring kom i 81:a, innan Melker Jonsson räddade med en avgörande brytning.
Målvaktsduellen blev två olika berättelser. Brattberg var HIF:s hjälte i zon 1: två matchavgörande räddningar (28’ och på slutet), trygg i luftrummet, snabb ut på djupbollar och säker på första inlägg. Petersson i BoIS fick mindre att göra i ren skottmängd men var aktiv och läste vissa farliga situationer med snabb utrusning , dessutom var han trygg i att starta uppspel.
HIF:s “överlevnads taktik” fungerade – mittlås, målvakt och kollektiv boxdisciplin gav noll insläppta. BoIS var stabila i uppbyggnaden och vassa i återerövring, men när bollen väl nådde boxen tog HIF över. Ribban, straffropet och alla hörnor pekade på att ett mål hängde i luften – men HIF:s zon 1 höll.
Del 2 – Zon 2 (mittfält/uppbyggnad)
Zon 2 blev kvällens dragkamp. BoIS ville äga den, HIF ville stänga den. När mittfältet skiftade tempo svängde hela matchen – men med helt olika mål: BoIS jagade genombrott, HIF jagade andrum.
Gigovic och Kjellnäs bar ett tungt jobb utan boll. När HIF föll ned i sitt 4–4–2, som ofta blev 6–0–2, låg de två centrala som ett lock framför mittlåset. De vann nyckeldueller (exempel: 24’ när Gigovic bryter och sätter direkt på Kjellnäs som slår lång mot Johansson), men varje vinst följdes sällan av kontroll. Pressade inkast och korta uppspel blev till rens – symboliskt i 56–57’ när HIF tappar tre raka inkast på vänster sida och tvingas slå bort bollen. När HIF försökte kliva högre startade Johansson första pressen på BoIS insparkar och Gigovic låg tätt bakom, och det gav någon kontring ibland. Men i uppbyggnad saknades mellanlänk: bollarna mot Svensson/Johansson kom tidigt och utan stöd.
Max Svensson droppade ibland som en “falsk tia” för att skapa yta, men det blev mer enstaka lösningar än mönster. Efter paus gav Akimey med sitt inhopp lite syre på vänster (vinner frisparkar, dribblar fram några meter), men även då rinner chanserna ut pga av dåliga fasta bollar som inte hittar varken farlig yta eller spelare eller så har Akimey för få spelare runt bollen när han lyckas komma förbi första eller till omed andra gubben och blir istället enkelt bortplockad av BoIS mittbackar samt har inga alternativ att kombinera med nån med.
BoIS ritade en tydlig karta i zon 2. Grund 4–1–4–1 som i etablering blev 4–2–3–1: Max Nilsson droppade ner mellan mittbackarna, Näsström alternerade som andra sexa, och Egnell tog en tydlig tia-roll framför dem. Mönstret upprepades: dropp i centrum, vända ut till kant, överlapp och inlägg. På höger spelade Kevin Jensen nästan som wingback och gav tidig höjd; på andra sidan föll motsatt back in för att bilda en “trea” i uppspelsfasen. Därifrån hittade BoIS flera anfall via mittfältet: 28’ högerinlägg till Xavier (Brattbergs jätteräddning), 37’ fasta→nytt inlägg→ribban och fortsatt tryck. Efter paus (50–53’) kom en svit hörnor efter att BoIS malde via Egnell och kanterna – typiskt zon-2-övertag som inte blev mål. När HIF stängde centralt försökte BoIS sticka genom halvytorna: Rahmani klev ibland upp, Björkqvist/Mohamed kom in i fickan, men HIF:s block hann täta och mittlåset städade framför målvakten.
BoIS var vassa på återerövring i zon 2. Så fort HIF rensade kort plockade Egnell/Näsström/Max Nilsson upp andra-boll och startade om. Den smala offensiva tre-manna-pressen mot HIF var matchens “osynliga” vapen – varje vunnen situation flyttade spelet 30 meter tillbaka mot HIF. HIF hade sin spegel: när de väl fick ihop Johansson/Svensson + Gigovic i förstapressen kunde BoIS tvingas spela långt, och då klev HIF:s mittlås fram och vann. Men HIF orkade sällan hålla pressen flera faser i rad – BoIS hittade tillbaka till bollkontroll via sina "sexor".
69’ huvudskadan på Kjellnäs ger ett kort taktiksnack – Asterhed pekar tydligt Mohamed rätt. Kort därefter skruvar BoIS mittfältet: Egnell ut, Capotondi in; Mohamed ut, Street in. Effekten i zon 2 blir att BoIS överlastar vänster halvyta mer – Capotondi söker fickan mellan HIF:s ytter och ytterback, kombinerar med Street/Stark och hittar inspel mot centralt skottläge. Planen var hal av regnet och spelet slarvigare, men BoIS höll i sina principer: två sexor som ger bas, en tia som länkar, kanter som fyller boxen. HIF höll i sin: två mittfältare som skärmar, fyra backar som stänger, och snabba bollar upp – även om kvaliteten brast.
BoIS äger större delen av mittfältet med struktur och tålamod. De tar sig dit de vill – in i sista tredjedelen – tack vare sina sexor och Egnells positionering. HIF överlever genom disciplin: Gigovic/Kjellnäs stänger fickor och bryter rätt, men betalar priset i bollinnehav och kvalitet framåt. Regn, nerv och detaljer gör resten: BoIS får trycket, HIF får poängen.
Del 3 – Zon 3 (sista tredjedelen/anfall)
Zon 3 berättar varför det blev 0–0. BoIS tar sig fram till boxen ofta, HIF hamnar där sällan. Skillnaden ligger i sista passet, första touchen – och en målvakt som vägrar släppa in.
BoIS bygger metodiskt via mittfältet, ofta ut på höger där Kevin Jensen står högt. Därifrån kommer inlägg och inspel som gång på gång landar i farliga ytor. Redan före halvtimmen ser vi mönstret: inspel från kanten, Xavier på första ytan – Brattberg gör monsterräddningen i 28:e. I 37:e blir trycket ännu tydligare: fast situation → nytt inlägg → skott i ribban, bollen dansar på linjen och HIF rensar. Tidigt i andra halvlek (50–53) följer en svit hörnor; BoIS fyller box men stöter på ett mittlås som vinner luften.
När matchen skruvas om via byten flyttas hotet till BoIS vänster. Capotondi kommer in och attackerar fickan mellan HIF:s ytter och ytterback, Street fyller på – kombinationerna med Christian Stark skapar två vassa lägen i slutet. I ett av dem löper Stark rent och avslutar – Brattberg räddar igen på tilläggstid. Summan av BoIS: de gör 90 % rätt hela vägen fram, men den sista touchen eller sista passningen saknas. De får dessutom ett straffrop efter inspel från vänster som domaren vinkar bort – ännu en “nästan-situation” i zon 3.
HIF:s väg till zon 3 är brant. Det blir ofta långt mot Johansson/Svensson, och utan näromställningar runt dem dör anfallen ut. Inlägg som slås på chans hittar sällan rätt adress. Den bästa HIF-chansen kommer paradoxalt när BoIS tappar balansen i sitt restförsvar bakom högerback Perez: i 81:a kontrar HIF via Johansson som bryter in – men Melker Jonsson gör en avgörande brytning. Akimey ger ett visst 1v1-hot efter paus och fixar bland annat frisparkar, men just de fasta blir svaga och rinner ut i ingenting. Det är symboliskt för kvällen: när HIF väl får set piece-läge i zon 3 blir kvaliteten för låg.
BoIS tar sig ofta fram till HIF:s straffområde. De har struktur, de skapar överläge på kanterna och inläggen är bra i perioder. Det som saknas är de sista besluten. HIF klarar poängen tack vare disciplin i försvaret och en stark målvakt. Men för att skapa mer framåt nära motståndarens mål behövde laget hänga ihop bättre.
Matchens lirare – Brattberg (HIF)
Det här var målvaktens match. I 28:e räddar han Xaviers nick från nära håll efter inspel från höger – en räddning som vänder energin. Mellan 50–53’ boxar han undan under BoIS hörn-tryck och ger HIF andrum. På stopptid kommer han ut, gör sig stor och stoppar Christian Starks friläge. Däremellan är han snabb ut på djupbollar, trygg på första inlägg och sprider lugn. Med BoIS tryck, ribbträffen i 37’ och ett straffrop som mycket väl kunde ha blåsts, hade en “normal” insats räckt till förlust. Brattberg gör mer än normalt i denna matchen.Den underskattade – Wilhelm Nilsson (HIF)
Syns inte mest, men utan honom spricker HIF:s låga block. Redan i 5’ läser han en BoIS-omställning via Xavier och bryter exakt rätt. Mellan 15–25’ stänger han ytan bakom ytterback med tajmade glidtacklingar innan skott. I luften tar han, ihop med Birkfeldt, nästan alla första-nickar – särskilt viktiga efter paus. Hans positionsspel bakom Gigovic/Kjellnäs tvingar BoIS till tidigare inlägg i stället för snett-inåt-bakåt, och flyttar avsluten en meter bort från mål. Den metern avgör i en 0–0.Underkänt – Tränaren i Helsingborg, Kleber Sarenpää
Vi sätter nästan aldrig underkänt på en tränare i detta segmentet– det händer knappt, kanske en på miljonen – men i dag måste Kleber Sarenpää ta den rubriken, för efter ett landslagsuppehåll där man har tid att träna ser vi varken tydlig plan, spelmönster eller scouting-idé?HIF har haft ett landslagsuppehåll, inga matcher på ungefär 10–12 dagar. Efter i dag måste man fråga: vad har man tränat på? Hur har man förberett sig för just den här matchen? Det här var under all kritik att se efter en vila. Det fanns ingen plan – vad var taktiken? Inga mönster i spelet, inga tydliga rörelser eller idéer som sa “det här har vi övat på och det här ska BoIS se upp med”. Offensivt såg det helt idélöst ut.
Samtidigt var HIF defensivt starka. Lågt block, kriga, täcka ytor. Men fotboll är två vägar. Utan offensiv plan finns inget att falla tillbaka på när man väl vinner bollen. Självklart har spelarna ansvar: de ska springa, sätta press, våga. Men utan en tydlig offensiv taktik, utan inövade mönster och vägar framåt, blir allt slump och enstaka lycka. Efter ett uppehåll ska man komma ut med svar. I dag fick vi bara fler frågor.
Värda Att nämna
– Kevin Jensen (BoIS)
Kevin Jensen var BoIS viktigaste väg fram på högerkanten. Han stod högt, överlappade och slog tidiga inlägg – och skapade inte bara chanser för andra, utan hade själv två bra lägen. Med lite mer flyt sitter åtminstone ett av dem. Men den höga positionen lämnade också yta bakom honom, där HIF kunde kontra. Kort sagt: mycket hot framåt, men också risk bakåt.- Ervin Gigovic (HIF)
Gigovic driver HIF:s mittspel i försvar och startar några av lagets få kontringar, men när han tappar bollen centralt blir det farligt. Vid ett tillfälle tvingar hans bolltapp Birkfeldt att rädda upp situationen och ta ett gult kort för laget. Det visar både hur viktig Gigovic är och hur dyrt det blir när balansen brister.– Christian Stark (BoIS)
Byts in och hinner påverka åt båda håll. Offensivt tar han djupled och får ett jätteläge på stopptid – Brattberg räddar. Kombinerar fint med Capotondi i vänster ficka och kommer till avslut. Defensivt springer han hem och stoppar Örns inläggsförsök runt 94’. Dubbelrollen (hot framåt + hemjobb) hjälper BoIS behålla greppet, men han stöter på kvällens bästa spelare: Brattberg.- Capotondi (BoIS)
Kom in och gav fart både centralt och på vänster sida, hittade fickan mellan HIF:s ytter och ytterback och kombinerade fint med Street/Stark – teknik, fart och känsla i foten, ett sevärd spelare verkligen. Landskrona – njut av honom de sista åtta matcherna. Det vore ärligt talat en överraskning om han spelar i Superettan nästa säsong. I vinter knackar en klubb högre upp, garanterat-Melker Jonsson (BoIS)
Klok, stark och lugn hela vägen. Läser djupled, vinner närkamper och gör den stora brytningen på Johansson i slutet. Och viktigt att nämna kollegan Bruzelius är med honom hela tiden – stöttar i uppspelen, tar dueller bredvid, och tar ansvar i ytorna när Melker kliver. Tillsammans är de ett mittbackspar som bär BoIS den här matchen.
NOTERBARA SAKER
Tifo och inramning
HIF:s tifo var riktigt snyggt – stort, samlat och tajmat precis när lagen kom ut. Det gav energi direkt och satte tonen för ett derby som kändes större än tabellen säger.
Ska BoIS ha straff?
Straffsnacket börjar redan i första halvlek. BoIS spelar sig snyggt från vänster in mot Egnell, vidare ut till Mohamed som trycker in bollen i boxen – där faller en BoIS-spelare och känslan är att det är händer i ryggen. Domaren vinkar vidare. En stund senare, runt minut 34, kommer inkast och nytt inlägg från BoIS, bollen ser ut att ta på en HIF-arm i röran, men inget blås då heller. Två situationer, två gånger där BoIS pekar mot straffpunkten och publiken håller andan. Domarteamet (Erik Mattsson med Alacam och Nyberg på linjerna) låter spelet gå, men frågan hänger kvar efteråt: skulle BoIS ha haft straff i någon av de här lägena?
Pawel Chrupallas debut i HIF-tröjan
Chrupalla startar till vänster och gör en typisk derbydebut: hög arbetsmoral, mycket hemjobb, få klara anfallsvinster. Han breddar bra i första kvarten och är ofta den som tar de långa defensiva löpen när BoIS flyttar över spelet. Offensivt får han för lite stöd och för få kombinationer omkring sig – mycket blir en-mot-två ute vid linjen. Bytet i paus (Akimey in) handlar mer om matchbild än om insats: HIF behövde en annan typ av hot i 1v1 på vänster sida. Som debut: stabil utan boll, låg utdelning med boll – men arbetsinsatsen går inte att missa.
Publiken – 11 500
En tisdag kl 19.00, arbetsdag, 11 500 på läktarna. Regn i halvtid, blåsigt hela kvällen. BoIS kom också med folk och tifo – bra tryck från bortasektionen. Den här publiken kan många klubbar önska och drömma om. HIF ska skatta sig lyckliga som har den här standarden i andra divisionen på sina hemma matcher.
INIFRÅN ARENAN
Efter matchen hölls ingen presskonferens och klockan stack iväg , så i mixade zonen fick alla vara effektiva. Så vi gick in till den mixade zonen med våra funderingar och tog det vi kom åt. Till Kleber Sarenpää ville vi veta: varför såg offensiven så dålig ut? Vad var tanken med bytet i halvtid – Chrupalla ut och Akimey in – vad sades i paus och vad ville man “röra om i grytan” med det draget? Vi fick också ställa frågor till Akimey: vad sa Kleber till dig i paus, vad ville han få ut av dig, och hur såg du på din andra halvlek och matchen?
På BoIS-sidan tog vi ett snack med Kevin Jensen om hans prestation och hans pånyttfödelse i den nya rollen som högerback, och som bonus hann vi även prata med Björkqvist. Självklart tog vi också röster från HIF: matchens lirare Brattberg, och pratade Ervin Gigovic om hur det var att spela inne på mittplan och att löpa och försvara konstant i 90 minuter. Kort, intensivt – men vi fick med oss det viktigaste.
Det som är intresserade kan nu läsa mer här nedan.Vi inleder med den största frågan: vad hände med offensiven i dag? Därför börjar vi med Kleber Sarenpää – först ut i våra samtal.
Fråga: Kleber, vad skulle du säga är skälet till att offensiven inte var på topp igen? Det blev dessutom en del långbollar i dag också?
Kleber Sarenpää:
“Det enkla svaret är kvalitet. Ha tid på bollen, våga vilja ha den, och göra allt i hög hastighet. När BoIS sätter sin press så hårt måste vi matcha tempot – helst göra det ännu snabbare. Då krävs också att bollhållaren är modig, vågar göra sin gubbe. Gör du det öppnar det upp sig ordentligt. Det lyckades vi inte riktigt med i dag, och då hackar det.
Samtidigt får vi våra chanser när ytorna blir stora. Löper har ett inspel, men kanske i lite för hög fart. Johansson har ett 2-mot-1-läge, men insticket blir inte tillräckligt bra. Det är småsaker – men viktiga. Vi ska inte gnälla, vi kommer undan från den här matchen.”
Fråga: Du gör ett byte direkt i paus – Chrupalla ut, Akimey in. Hur resonerade du där?
Kleber Sarenpää:
“Vi visste att utmaningen låg defensivt – att hitta rytmen i hur vi skulle göra där. Då var det lika bra att göra bytet. Akimey är redan inne i det arbetet och kan rollen bättre i nuläget, det blir enklare och tydligare för laget. Därför tog vi det beslutet i halvtid.”
Vi träffar sedan Adam Akimey
Fråga: Först och främst – hur kändes det ute på planen i dag?
Akimey:
“Blandade känslor. Jag kommer in i andra halvlek och vi vet att det är en tuff match på förhand, de har skickliga spelare. Men… jag kan inte riktigt sätta ett ord på det.”
Vi fortsätter med Akimey
Fråga: Du kommer in i andra halvlek – vilka instruktioner fick du? Vad ville Kleber få ut av dig?
Akimey:
“Han ville att jag skulle hotta med min snabbhet. Vi hade inte så mycket boll i första, så när lägena kom skulle jag försöka använda min spets, ta meter, komma förbi och skapa så mycket som möjligt.”
Fråga: Tycker du att du fick ut det han ville?
Akimey:
“Kanske något läge. Jag försökte så mycket som möjligt, men det var svårt i dag.”
Fråga: Känns en poäng rättvist?
Akimey:
“Tufft att säga. De gör en bra första halvlek och styr spelet. I andra tycker jag att vi har några lägen där vi kan göra mål. Svårt att ge ett rakt svar – men 0–0 är kanske inte orättvist.”
Vi fick även några ord från Johan Brattberg
Fråga: Vilka räddningar är du mest nöjd med i kväll?
Brattberg:
“Jag är mest nöjd med att hålla nollan. Jag får nästan kolla reprisen först innan jag säger för mycket om enskilda räddningar.”
Fråga: Du blir ändå poängräddare i dag – dina reflektioner?
Brattberg:
“Ja, men jag tycker att många gör en bra defensiv insats, särskilt backlinjen som jag märker mest. Det är flera som gör en bra match, så jag vill inte ta åt mig all cred.”
Nästa spelare på tur var Markus Björkqvist som inleder med att säga
“Vi förtjänar minst ett mål. Det känns som en förlust att gå härifrån, för vi gör en så bra match. I stort sett i 90 minuter är det bara ett lag på planen – och det säger en del.”
Fråga: Vad är det som fattas för er i dag?
Björkqvist:
“Framför allt lite oflyt i vissa lägen. Studsarna går inte vår väg. Vi har en nick i ribban, bollen studsar på mållinjen – men den vill inte in. Visst handlar det också om kvalitet i sista tredjedelen, det avgör. Men överlag tycker jag att vi kör över dem, rent ut sagt.”
Fråga: Vad ville Robin få ut i paus?
Björkqvist:
“Han tryckte på att vi bara skulle fortsätta. I första 45 hade vi momentum hela halvleken och han menade att vi skulle trycka på – målet låg i luften.”
Fråga: Hur nöjd är du med din egen insats?
Björkqvist:
“Det kändes bra där ute, så klart. Men det är surt att inte åka härifrån med tre poäng. I slutändan spelar det ingen roll vad man gör – man vill bara ha 3 poäng.”
Fråga: Planen var hal – påverkade det?
Björkqvist:
“Man ska inte skylla på mattan, men den var hal och släppte mycket. Det var svårspelat emellanåt, ja.”
Nästa spelare att kliva ut var Ervin Gigovic
Fråga: Hur kändes det ute på planen i dag?
Ervin Gigovic:
“Jobbigt. Vi fick springa mycket, de hade mycket boll. Det var kämpigt.”
Fråga: Du hade mycket att göra centralt. Hur beskriver du din egen insats?
Gigovic:
“Uff, det var mycket löpningar och mycket defensivt jobb. Det positiva är att vi håller nollan om man ser över hela 90. Men det var tufft i mitten – de var fler centralt. De fixerar boxen där inne och vi är bara två, jag och Lukas, som får springa mycket i ytorna mellan mittback och ytterback. Vi fick slita, helt enkelt.”
Fråga: Hade du sagt innan att ni ”snor med er en poäng” härifrån i dag?
Gigovic:
“Nej.”
Fråga (uppföljning): Tycker du att poängen är rättvis?
Gigovic:
“Det blir 0–0 och vi får med oss en poäng. Som jag sa: de hade mycket boll och vi fick jobba mycket defensivt. Det är min beskrivning.”
Fråga: I paus står det 0–0 och ni gör byten direkt – vad sägs i halvtid?
Gigovic:
“Att vi måste göra det bättre, ta hand om bollen och försöka skapa något. Vi hade några omställningar i första där vi kan göra mål, men det blev inte så. Sån är fotbollen.”
Fråga: Betyg på din egen insats?
Gigovic:
“Helt okej. Inte ”wow”, men helt okej.”
Vi fick även ett par minuter snack med Kevin Jensen
Fråga: Hur kändes det ute på planen i dag?
Kevin Jensen:
“Det kändes bra. Vi dominerar kanske 80 minuter och gör överlag en bra insats. Det sura är att vi skapar mycket men får inte in bollen. Det känns som att vi har ett xG runt tre mål, men ändå noll mål i slutändan”
Fråga: Du har numera en lite ny roll som högerback/wingback. Hur trivs du i den?
Jensen:
“Jag gillar den. Offensivt kliver jag ofta upp som ytter, och där är jag van. Defensivt är det nya saker att förhålla sig till som ren högerback – positioner, kroppsställning, dueller. Men det har känts bra och jag har fått bra hjälp av laget runt mig.”
Fråga: Vad hade krävts för att ni skulle gå segrande härifrån i dag?
Jensen:
“Vi har en nick i ribban, två bollar som studsar på mållinjen, och det finns en situation där folk pratar straff – delegaten ska ha sagt att det borde varit det, men det är vad det är. Jag har inte sett reprisen, men ur min vinkel känns det som att minst en av situationerna kanske är inne. Till slut handlar det om den sista procenten: springa in bollen, vara först och kanske till och med springa in spelaren i samma läge – det är där det saknas. Samtidigt skjuter vi mycket, HIF blockerar mycket, och deras målvakt gör ett par riktigt bra räddningar. Det ska man ge dem.”
Fråga: Din egen insats? Du byts ut runt 75:e – var det en känning eller tog energin slut?
Jensen:
“Jag ger mig själv 3,5–4 av 5. Klart jag vill göra mål – jag har två lägen. Sen hamnar jag i någon situation med långa bollar mot en betydligt längre spelare; jag är 1,74, inte den längsta, och då står det någon på 1,95 bredvid – sånt har jag inte hamnat i lika ofta tidigare. Överlag tycker jag att det är en bra insats. Bytet beror mest på att jag är en spelare som tar många högintensiva löp, och med ett gult kort vill man inte riskera en 50/50-situation. Perez kom in i stället och gjorde det jättebra.”
Stort tack till Helsingborgs IF för möjligheten att vara på plats. Och ett extra stort tack till pressansvarige Midhat Kuduzovic som, trots många journalister på plats och trångt i mixzonen, ordnade så att just de spelare vi ville prata med kom ut. Proffsigt, omtänksamt och väldigt uppskattat.
