Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt
Våren 1957 var historisk för Ajax. Man stormade fram mot titeln i den nystartade Eredivisie, klubbens nionde ligaguld någonsin. En tioårig Johan Cruijff började spela i ungdomslaget.
Samtidigt rullades också en av de mest bisarra affärerna i klubbens historia upp. Bobo Sal-affären, som den kom att kallas, tar sin början i Sverige föregående höst. Då spelade Hammarby hemmamatch mot Dinamo Zagreb. En av Dinamos anfallare, Vladimir ”Bobo” Sal, avvek från laget för att fly från Jugoslavien och sökte asyl i Sverige. Han blev kvar i Stockholm i väntan på ett beslut från svenska myndigheter och spelade för IFK Stockholm. En dag fick han ett erbjudande om att bli tränare för ett kanadensiskt lag och flög till Kanada, men det laget lades hastigt ner, och Sal valde att flyga tillbaka till Sverige.
På vägen mellanlandade han på Schiphol och där råkade han komma i samspråk med en representant från Ajax, vilket ledde till att Bobo Sal bestämde sig för att stanna i Amsterdam och provspela för Ajax. Han imponerade på träningar och i en träningsmatch mot De Graafschap i mars, så Ajax bestämde sig för att skriva ett förkontrakt med Sal för att hålla andra intressenter borta tills sommaren då han skulle bli en Ajax-spelare på riktigt.
Men plötsligt hävdade uppstickarklubben BVC Amsterdam att Bobo Sal skrivit på ett kontrakt med dem och att Ajax försökte lura dem på spelaren! Holländska fotbollsförbundet KNVB startade en utredning. Nederländernas justitieminister Ivo Samkalden blandade sig i det hela och menade att Sal skulle utvisas från landet och skickas tillbaka till Sverige då det var där han sökt asyl, men utvisningsärendet sköts upp till hösten. Förbundets utredning kom 5 juni 1957 till ett hisnande beslut: Man stängde av hela Ajax styrelse i två år för att man ska ha tvingat Bobo Sal skriva på.
Det beslutet grundades helt på vad Bobo Sal berättat för dem och rätten: Att Ajax ska ha rakt av kidnappat honom, forslat honom i bakluckan på en bil och tvingat honom att skriva på förkontraktet! Kick Geudeker, sportjournalist som själv spelat för Ajax på 1920-talet, nystade i det hela. Bobo Sal kom att anförtro honom att han hittat på historien om kidnappningen på uppmaning av BVC Amsterdams ordförande Dé Stoop. Geudekers avslöjande ledde till att Ajax tog rättsliga åtgärder mot Sal, som flydde landet. Förbundet hävde avstängningarna för Ajax styrelseledamöter, som friades helt från alla anklagelser, och startade en ny utredning riktad mot Dé Stoop, som också greps av polis misstänkt för att ha fått Sal att begå mened.
Dé Stoop stängdes av från all fotbollsrelaterad verksamhet i tre år. BVC Amsterdam gick inom ett år upp i äldre Amsterdamklubben DWS. 1972 gick DWS, Blauw-Wit och De Volewijckers samman till FC Amsterdam – med Dé Stoop som ordförande, i ett nytt (fruktlöst) försök att utmana Ajax herravälde i staden. Bobo Sal? Han valde i slutändan att återvända hem till Jugoslavien. Dinamo Zagreb ville inte ha med honom att göra igen. Han reste till Belgrad bara för att få nobben av Röda Stjärnan och sen stängde FIFA av honom fram till 1 januari 1960. Trots det höll Sal på att lura till sig ett kontrakt av LASK Linz 1959, men österrikarna upptäckte avstängningen i grevens tid. I slutet av 1959 greps han vid den nederländska gränsen och satt sex månader i fängelse för mened. Efter frigivningen spelade han trots allt för LASK och senare även för Darmstadt innan en av fotbollshistoriens märkligaste karriärer var över.
Ajax startelva mot AFC, 19 maj 1957. Stående från vänster: Eddy Pieters Graafland, Ger van Mourik, Ad Visser, Wim Anderiesen Jr., Cor Geelhuijzen, Klaas Bakker, tränaren Karl Humenberger. Sittande från vänster: Piet Ouderland, Piet van der Kuil, Loek den Edel, Gé van Dijk, Willy Schmidt. Det här laget vann den första upplagan av Eredivisie denna vår.
1950-talet var förändringens tid i fotbollen inte bara i Holland utan även på kontinenten. I mitten av 50-talet kom ju också Europacupen igång och ligatiteln 1956/57 innebar att Ajax gjorde debut i Europacupen hösten 1957 och för första gången spelade tävlingsmatcher utomlands. På den tiden var det en rak utslagsturnering med 16 lag. I åttondelsfinalen mötte Ajax östtyska Wismut Karl-Marx-Stadt, nuvarande Erzgebirge Aue. I Karl-Marx-Stadt (som Chemnitz då nyligen bytt namn till) vann Ajax med 3-1, Piet van der Kuil blev den historiska första Europacup-målskytten för Ajax. Returen i Amsterdam spelades på Olympiastadion då publikintresset var så stort vilket inledde en lång tradition av att Ajax spelade många av sina europeiska matcher på Olympiastadion istället för De Meer. Där vann man med 1-0. Men i kvarten blev det dock respass mot Vasas från Budapest, efter 2-2 på Olympiastadion blev man utklassade med 4-0 borta.
Inte heller i Eredivisie gick det inte så bra för Ajax. Man kunde inte försvara titeln utan slutade trea. Inför säsongen hade kaptenen och trotjänaren Gé van Dijk tackat för sig efter 325 matcher för Ajax. Han lämnade en lucka efter sig och de blev fler under säsongen när anfallarna Rinus Michels och Wim Bleijenberg, mittfältarna Ad Visser och Bobby Haarms och backen Cor Geelhuizen alla drogs med skador.
Michels, som dragits med ryggproblem en längre tid, missade nästan hela säsongen och tog sommaren 1958 beslutet att lägga av med fotbollen, 30 år gammal. Samma sommar tog målvakten Eddy Pieters Graafland det kontroversiella steget till Feyenoord, vilket ingen gjort tidigare. Gamle publikfavoriten Wim Volkers slutade som ordförande och på ledningsnivå blev det rörigt då först Ferry Dukker tog över ordförandeklubban men snart lämnade vidare till Jan Melchers. Bleijenberg, Haarms, Geelhuizen och Visser fortsatte dras med skador, de två sistnämnda missade hela säsongen. Ajax slutade bara sexa. De enda ljusglimtarna var att unge Sjaak Swart på högeryttern och unge mittfältaren Bennie Muller utmärkte sig allt mer. Tränaren Karl Humenberger fick gå efter säsongen.
Den 8 juli 1959 gick en tolvårig Johan Cruijff ut mellanstadiet. Han hade ungefär lika nära till skolan i kvarteret som till Ajax träningsanläggning dit han länge hjälpt sin pappa leverera grönsaker och där han sen två år tillbaka spelade i pojklagen. Denna skolavslutningsdag blev den värsta dagen i Johan Cruijffs liv. Hans älskade pappa Manus, som Johan idoliserade och såg upp till över alla andra, fick en hjärtattack och dog, bara 45 år gammal.
Johans mamma Nel kunde inte driva grönsakshandeln själv och affären stängdes. Ajax hjälpte familjen Cruijff genom att i efterhand betala Nel för tidigare frivilligarbete hon gjort i klubbens matsal, och förstås fortsättningsvis betala henne för det tidigare ideella arbetet. Hon fick också en ny tjänst: Hushållerska hos Ajax nya tränare Vic Buckingham.
Vic Buckingham, med cigg mellan läpparna och boxerhund i famnen, på De Meer 1960.
Vic Buckingham, som gjort över 200 matcher för Tottenham som spelare och som tränare lett West Bromwich till FA-cuppokalen, tog över sommaren 1959. Samtidigt lämnade duktiga anfallarna Piet van der Kuil och Loek den Edel klubben, men vilka som anslöt istället visade sig bli betydligt viktigare. Unge Co Prins, som växt upp på marknaderna i Amsterdam, var en temperamentsfull men nyttig vänsterinner. Kees Smit en habil back. Men brödraduon Henk och Cees Groot som förstärkte anfallet var något alldeles extra.
Bröderna kom från Zaandijk norr om Amsterdam. Cees var 27, Henk 21. De hade båda öst in mål som i tredjedivisionen för Stormvogels från IJmuiden just utanför Amsterdam till sån grad att Ajax fick upp ögonen för dem. Det blev en omedelbar succé. Cees, stor och stark nickspecialist med begränsad teknik men naturligt målsinne gjorde 29 mål i Eredivisie och blev trea i skytteligan. Henk, som likt sin bror hade målsinne men därtill hade bättre teknik och spelsinne, vann skytteligan med 38 mål på 34 matcher.
Med de skarpskjutande bröderna Groot där framme studsade ett offensivt viktat Ajax tillbaka efter mellanåren. Jan van Drecht som ersatt Eddy Pieters Graafland i målet var inte på samma nivå, under säsongen tog Bertus Hoogerman över platsen vilket var en förbättring men ändå långt från ”EDP”. Stabile backen Ger van Mourik, nu kapten, hade någon av ynglingarna Kees Smit eller Werner Schaaphok bredvid sig. Schaaphok en tysk-holländare som fötts i Berlin 1941 men växt upp i Amsterdam då föräldrarna skilde sig och mamman gifte sig med en holländare vars efternamn de tog. Centerhalven Wim Anderiesen Jr. framför stabiliserade. Bennie Muller och Guus van Ham var inte glimrande tekniker på mittfältet men hårt arbetande och riktigt bra lagspelare som gjorde mycket slitjobb. Men det var anfallskedjan som allt handlade om. Målsprutorna Henk och Cees Groot hade hetlevrade Co Prins, bra framspelare och tekniker, bredvid sig och på yttrarna Sjaak Swart och Donald Feldmann, den senare hade likt Swart kommit upp genom ungdomsakademin och var duktig, om än långt från Swart nivå som vid sidan av bröderna Groot var den som verkligen stack ut som en stor stjärna i laget med sin fart på högerkanten kombinerad med teknik och målfarlighet.
Ajax vräkte in 109 mål på 34 omgångar, 15 fler än Feyenoord. Samtidigt släppte man in 44, 12 fler än Feyenoord vilket ramar in lagen väl. Vic Buckingham var ingen stor taktiker men populär bland spelarna för hur gav dem mycket frihet under ansvar, vilket ledde till att offensiven prioriterades. När serien var slut stod Ajax och Feyenoord på lika många poäng. Ajax hade alltså bättre målskillnad, men på den här tiden avgjorde inte det. Istället spelades en skiljematch för att avgöra det hela. Neutral mark, vilket blev nästan hemmaplan för Ajax ändå då det stora publikintresset gjorde att matchen förlades till Olympiastadion. Guus van Ham var skadad vilket gjorde att Co Prins flyttades ner på mittfältet och in i kedjan klev gamle centern Wim Bleijenberg som var tillbaka efter långa skadeproblem. Det visade sig bli avgörande. Feyenoord tog ledningen från straffpunkten men sen vände Ajax totalt på det och Bleijenberg hade sitt livs match, han gjorde hattrick, Henk Groot och Sjaak Swart fyllde på med varsitt mål och Ajax vann med 5-1 vilket innebar att det 10:e ligaguldet i klubbhistorien var säkrat. Med en direkt avgörande match mot ärkefienden, det blir inte bättre än så.
Efter att Ajax vunnit skiljematchen om ligaguldet skulle det spelas playoff om vem som skulle representera landet i Europacupen. Förbundet hade fått för sig att de skulle utse det genom att Ajax, Feyenoord och trean PSV fick spela mot varandra om det. Men det accepterade inte UEFA, som lät meddela att platsen tillhörde ligamästaren Ajax enbart, den var inget att spela om. Playoffet gick kuriöst nog ändå av stapeln, trots att alltså inget låg i potten. Ajax som verkar varit mer upptagna med att fira ligaguldet, ställde i princip ut skorna och vann ingen av matcherna i den helt betydelselösa miniturneringen.
Den unge Johan Cruijff fortsatte utvecklas fint i ungdomslagen. Hans mamma fortsatte jobba hos Vic Buckingham, där Johan åt middag nästan varje dag och lärde sig då tidigt engelska. Hans mamma Nel gifte om sig med Ajax vaktmästare Henk Angel som Johan stod nära och ofta hjälpte krita linjerna och sätta dit hörnflaggorna inför matcher. Samtidigt som Johan i många år i sitt huvud hade samtal med sin döde far.
Nästa säsong, 1960/61, slutade Ajax tvåa i ligan bakom Feyenoord och gjorde fiasko i Europacupen där man förlorade i första rundan mot norska amatörerna Fredrikstad. Men man vann i alla fall cupen. Henk Groot fortsatte ösa in mål, medan Cees drogs med skadeproblem vilket hämmade laget. Positivt var att två nya unga spelare som kom att få stor betydelse för Ajax för lång tid framöver gjorde sin entré i a-laget: Mittbacken Tonny Pronk. Född och uppvuxen i östra Amsterdam nära De Meer hade han spelat i Ajax sen han var 10 och nu som 19-åring etablerade han sig i a-laget och gjorde sig genast omistlig i backlinjen. Och 20-årige vänsteryttern Piet Keizer. Enigmatisk, karismatisk och en otroligt begåvad fotbollsspelare kom han att bli en av de mest mytomspunna spelarna i holländsk fotbollshistoria.
Efter det lämnade Vic Buckingham Ajax av privata skäl och återvände till England. Han ersattes av blott 28-årige Keith Spurgeon som likt Buckingham hade en bakgrund i Tottenham men fått lägga skorna på hyllan som 21-åring efter en knäskada och sadla om till rekordung tränare. Han fick en positiv start på sin Ajax-tid då han under sommaren 1961 ledde Ajax till klubbens första europeiska pris. International Football Cup, senare känt som Intertotocupen, som instiftats för att låta lagen hålla igång och dra in pengar under försäsongen. Inte den tyngsta trofén i prisskåpet men likväl en pokal efter en speciell final – på Olympiastadion i Amsterdam, mot Feyenoord. Bröderna Groot gjorde alla Ajax mål i 4-2-segern. Längs vägen mötte Ajax för övrigt Malmö FF (1-1 i Malmö, 1-0 i Amsterdam).
På det stora hela blev säsongen 1961/62 dock ett misslyckande. Trots att bröderna Groot, Piet Keizer och Sjaak Swart fortsatte leka in mål där framme slutade Ajax bara fyra i ligan, det blev respass tidigt i cupen och ännu tidigare i Cupvinnarcupen. Keith Spurgeon fick gå efter säsongen, han kom att stanna i Holland i flera år till och träna olika lag innan hans tränarbana blev mer kringflackande: Från Libyen via Dallas, Mechelen och Lierse kom han på 70-talet till Sverige där han tränade AIK, Landskrona BoIS och IFK Luleå. Han bodde kvar i Sverige livet ut, han dog i förtid 1984 bara 52 år gammal till följd av sjukdom.
Sommaren 1962 stod Ajax återigen inför valet av en ny tränare, och som vanligt verkade man bara se två alternativ: Britt eller österrikare? I kontrast till den unge engelsmannen Spurgeon föll valet nu på den Pepi Gruber, en 50-årig österrikare som redan varit i landet i flera år och vunnit ligatiteln med DOS fem år tidigare.
I augusti 1962 gjorde försvarsklippan Ger van Mourik sin 352:a och sista match för Ajax a-lag. 32-åringen valde att trappa ner i Ajax amatörlag parallellt med sin yrkeskarriär som försäljare av metallvaror. Efter 13 år i Ajax a-lag, nästan helt skadefri, var han då den som gjort flest matcher för klubben någonsin (numera är han 11:a på listan).
Ajax slutade återigen tvåa i ligan, nu bakom PSV. Gruber fick gå efter säsongen. Österrikare funkade inte, så nu blev det en engelsman igen, Jack Rowley. Rowley hade gjort 380 matcher som spelare för Matt Busbys Manchester United men som tränare kom han från Oldham med ringa erfarenhet. Han fick inte direkt optimala förutsättningar. För under sommaren 1963 lämnade först Co Prins för att pröva lyckan i Kaiserslautern. Sen försvann storskytten Henk Groot i en av de värsta övergångshistorierna någonsin i Ajax.
Redan 1961 hade Henk Groot fått ett proffsanbud från italienska Vicenza. Ajax hade krävt 250 000 gulden då vilket Vicenza tyckte var för mycket. Groot var sugen på att testa livet i Italien och blev sur över att det inte blev något. Han satte därför upp sig själv på transferlistan, vilket spelare kunde göra på den tiden. Sommaren 1963 la då plötsligt Feyenoord upp 250 000 gulden på bordet och med vad som ska ha varit mycket blandade känslor hamnade Henk Groot hos värsta rivalen.
Henk Groot gör mål mot Everton i en träningsmatch.
Utan Henk Groot hade Ajax det väldigt jobbigt, trots att man fortfarande hade bra kedjespelare i hans bror Cees, yttrarna Piet Keizer och Sjaak Swart och även Peet Petersen. Ajax slutade bara femma i ligan och Rowley fick gå, bland annat efter att han tvingat backen Siem Tjims spela trots en allvarlig ankelskada. Den enda ljusglimten var att en 18-årig back vid namn Wim Suurbier debuterade i a-laget.
Vic Buckingham återvände då till Ajax sommaren 1964, tre år efter att han lämnat. Tiden hade sprungit förbi honom. Brasilien hade vunnit VM 1958 med 4-2-4-formationen vilket inspirerat många och spritt den över världen. Ajax hade dock fortsatt spela gamla 3-2-5 med centerhalv. Men de skrala resultaten under 1960-talets början hade gjort att det i Amsterdam börjat talas om att byta till mer moderna 4-2-4. Buckingham var dock inte intresserad av det. Elaka rykten säger att han inte var så taktiskt insatt överhuvudtaget utan ofta skickade ut spelarna med kort och gott orden ”Enjoy it!”. Hösten 1964 blev katastrofal.
Ajax snubblade ut ur startblocken och efter 10 omgångar låg man just ovanför nedflyttningsplats och hade åkt ut ur cupen i första omgången mot lilla RC Heemstede.
Då, den 15 november 1964, skrevs fotbollshistoria då Vic Buckingham gav en 17-årig Johan Cruijff sin a-lagsdebut. I en bortamatch mot GVAV (nuvarande FC Groningen) presenterade Cruijff sig med att göra Ajax enda mål i matchen. En match man ändå förlorade, och därmed sjönk ner till nedflyttningsplats.
I nästa omgång gjorde Cruijff mål igen och spelade fram till ett när Ajax plötsligt slog PSV med 5-0. Sjaak Swart och nye anfallsstjärnan Klaas Nuninga som värvats från GVAV, gjorde två mål var. Slut på kräftgången? Nej. Nästa match blev ett historiskt bottennapp för Ajax. Man förlorade De Klassieker mot Feyenoord med 9-4.
Det var Ajax då största förlust någonsin mot Feyenoord och största förlust i Eredivisie, två rekord som kom att stå sig i 60 år. Målvakten Bertus Hoogerman stod för flera tavlor i matchen och fick mycket av skulden, efteråt sa Sjaak Swart att ”Bertus hade satt i sin svärmors kontaktlinser idag”, det var ett skämt men Hoogermans insats var så dålig att många tog det för sanning och under säsongen tappade Hoogerman allt mer sin plats till Ronnie Boomgaard.
Resultaten fortsatte gå emot Ajax. På senhösten 1964 gjordes vad som skulle visa sig bli en monumental förändring i klubben. Jaap van Praag ersatte Jan Melchers som ordförande.
Jaap van Praag i sin musikaffär, His Masters Voice.
54-åringen hade spelat i Ajax pojklag och amatörlag som ung medan han jobbade i sin pappas musikaffär. Han öppnade sedan sin egen, His Masters Voice på Spui i kanalområdet, som blev framgångsrik då han tidigt såg potentialen i grammofonskivor. Sen kom andra världskriget och judiske Jaap van Praag gömde sig, som tidigare berättat först hos Ajax styrelseledamot Jan Schoevaart och senare på vinden till en fotobutik på Overtoom. Där fick han sitta blickstilla på en stol i timmar då affärsinnehavaren inte visste att han var där. Jaap van Praags föräldrar och syster mördades i Auschwitz och hans icke-judiska fru lämnade honom för en annan man.
Efter kriget fortsatte Jaap van Praag framgångsrikt arbeta i musikbranschen, precis som tidigare med grammofonskivorna var han snabb på andra nymodigheter som tv vilket han utökade sitt affärsimperium med. Som framgångsrik affärsman med ett stort Ajax-hjärta fick Jaap van Praag nu ansvaret att leda Ajax ur krisen.
Hans första viktiga drag gjordes 21 januari 1965. Då fick Vic Buckingham slutligen sparken. Ajax låg bara 4 poäng ovanför nedflyttningsplats. Dagen efter knallade den nya tränaren in på De Meer. Det var inte en engelsman. Det var inte en österrikare.
Det var Rinus Michels.
Läs också:
Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt
