In Focus: Liverpool visade att experterna hade fel

Ni har just slagit ärkerivalen med 3-1 och måste sväva på moln. En liknande utveckling måste känts otänkbar efter den taskiga säsongsinledningen?
- Hade frågan varit aktuell när vi låg på 18:e plats i tabellen hade jag nog inte räknat med det nej. Å andra sidan var Liverpool ganska hemmastarka redan under Roy Hodgson och det är bara Blackpool och Wolverhampton som lyckats ta tre poäng på Anfield (vilket i sig är ganska underligt) den här säsongen. 1-1 mot Arsenal, 2-0 mot Chelsea och nu 3-1 mot Manchester United. Två av dessa resultat kom dessutom under Hodgsons tidiga period.

När det stod klart att "King Kenny" skulle ersätta Hodgson var många fans och experter väldigt tveksamma. Minns du din första tanken när det stod klart att Dalglish tog över?
- Jag tror inte att jag kan skriva under på att fansen var tveksamma. Experter däremot, men det är en annan femma. King Kenny välkomnades med öppna armar av i princip hela supporterskaran och min första tanke när det stod klart var nog i stil med ”Äntligen!” eller lite mer utvecklat ”Äntligen någon som kan förena klubben”.

En av de starkaste invändningarna var att ni tog honom bara för namnets skull, utan att tänka på att han inte coachat ett lag i modern tid. Kunde du förstå denna skepsis?
- Vad är egentligen ”modern tid”? Han vann Premier League med Blackburn 1995, han tränade Celtic 2000. Hur länge skall en tränare vara utanför en verksamhet för att anses tillhöra det som inte längre är ”modern tid”? Och har det egentligen någon betydelse om du fortfarande håller dig i kontakt med fotbollen? Kenny Dalglish kopplade knappast bort fotbollen i tio år efter sejouren i Celtic, utan har nog haft rätt bra koll på läget. Att han dessutom snabbt som ögat såg till att skaffa medhjälpare som kunde bidra med det han eventuellt skulle sakna tyder på god insikt.
 
Jag förväntade mig att det skulle bli en diskussion, men snarare utanför Liverpools krets, inte inom den. Där tror jag de flesta har ganska god uppfattning om vad Dalglish går för.

För en utomstående supporter känns det som att bytet var ett sätt att nå ut till fansen och att återskapa en familjär känsla runt klubben, som kanske saknats när klubben letts av tränare med både fransk och spansk nationalitet under 2000-talet.  Lite som att även om det går åt helvete, så gör vi det med en förhoppning om att det gamla, klassiska Liverpool kanske kan komma tillbaka. Hur skulle du beskriva känslan bland supportrarna just nu?
- Först och främst så är du inne på en viktig poäng innan du kommer till frågan här. Ja, Liverpool tog Dalglish delvis för den person han är. Efter en period med usla ägare, och en manager som sökte strider till höger och vänster (Rafael Benítez) plus en ersättare som uppenbarligen aldrig lyckades vinna de etablerade spelarnas förtroende (Roy Hodgson) behövdes någon som skulle kunna ena en splittrad klubb. Splittrad var den nämligen, på supporternivå, bland spelarna, bland ägarstrukturen, i styrelserummet. Dalglish har den här förmågan helt enkelt för att han är King Kenny.
 
Känslan bland supportrarna just nu är försiktigt positiv. Vi är i en period där alla olika viljor nu börjar dra åt samma håll. Liverpool blandar och ger fortfarande alldeles för mycket, men som vi såg i dag mot Manchester United kan laget hävda sig mot de allra bästa. Det skulle jag säga skapar en försiktigt positiv känsla inför framtiden.

Vad har de nya ägarna bidragit med hittills och hur har de tagits emot av fansen?
- Vissa var tveksamma till en början, helt enkelt för att de råkade ha samma nationalitet som de tidigare. De som nu styr klubben säger dock helt rätt saker i varenda intervju och jag skulle säga att de har vunnit över en stor del av supporterskaran, även om det fortfarande råder en slags nykter observationsperiod över det hela. Arenafrågan är fortfarande olöst, och det är en punkt som Liverpool måste lösa för att kunna hävda sig mot de allra största i framtiden när de nya ekonomiska förutsättningarna börjar gälla fullt ut om några år. Där måste ägarna leverera.

Om man tittar rent taktiskt, vilka är de mest positiva skillnaderna mellan Benitez/Hodgsons och Dalglishs Liverpool? Och finns det några negativa skillnader?
- Oj, om detta kan man diskutera i all evighet. Skillnaden mellan Benítez och Hodgson kan sägas ligga i när spelarna skulle försöka vinna tillbaka bollen. Benítez förordade hög press för att så snabbt som möjligt vinna tillbaka bollen och därmed ha nära till motståndarnas mål. Att sätta in press mot mindre bollsäkra spelare är dessutom en rätt enkel metod för att försöka utnyttja motståndarnas svagare sidor (se bara på hur Barcelona försvarar sig). Ett problem för Benítez var att Liverpool ibland kunde få problem att avgöra matcher mot lag som helt enkelt knappt försökte anfalla själva utöver direkta chanskontringar, och tyvärr är mängden spelare som lyckas kombinera extrem fysik (som krävs för att bibehålla hög press) med den tekniska förmågan att ta sig förbi flera spelare i avgörande lägen oerhört få. I slutändan krävdes det ofta en individuell prestation av Steven Gerrard eller Fernando Torres för att Liverpool skulle vinna sådana matcher, och två spelare kan inte hela tiden leverera.
 
Hodgson hade en helt annan inställning, och det var här som det blev så uppenbart att han var fel man för Liverpool. Efter att i princip bara haft att göra med sämre lag som anser att en plats på övre delen av tabellen är en stor framgång är det lätt att du hamnar i en utgångsposition som lyder ”det viktigaste är att inte förlora”. En inställning som är ohållbar för ett lag som skall försöka tillhöra toppen av tabellen. Ett lag som försöker undvika att förlora sjunker ned djupt med laget och har som högsta prioritet att bibehålla formationen. Problemet är att när Liverpool vann tillbaka bollen var det i princip så långt till motståndarnas mål att enda lösningen av att skicka en lyra på Torres. Vilket är ungefär som att be en mästerkock slänga ihop en maträtt i en Sibyllakiosk. Oavsett kompetens hos utövaren är det maximerade resultatet rätt givet.
 
Dalglish är mer åt Benítez än Hodgson vad gäller inställning, men det är å andra sidan inte så konstigt eftersom det förmodligen är få levande personer som har bättre insikt i Liverpools DNA. Dalglish VET att Liverpool skall vara ett spelförande lag med ett bra passningsspel, det är inbyggt i klubbens hela existens och det är också vad många av spelarna och supportrarna förväntar sig. Rent formationsmässigt har vi sett en hel del olika varianter från Dalglish, och jag är inte heller säker på att han har det manskap han behöver för att spela exakt så som han egentligen vill. Vi får helt enkelt vänta och se, men att Dalglish skulle frångå själva mytbilden av hur Liverpool skall spela fotboll låter osannolikt.

När allt såg som mörkast ut hade du säkert minst en hanfull invändningar mot spelare och önskningar om förstärkningar. Vad skulle du vilja göra med detta mer harmoniska Liverpool för att ni ska fortsätta den positiva utvecklingen?
- Inte ett dugg. Ge Dalglish ett kontrakt över några år och låta honom fortsätta det arbete han nu påbörjat. Det räcker finfint för min del.

Ni satsade stort i januari och förstärkte med två toppanfallare. Har klubben någon uttalad strategi för sommaren? Och finns det pengar för att ytterligare förändra truppens utseende?
- Förvisso handlade vi två spelare för dyra pengar, men vi sålde samtidigt Torres och Ryan Babel vilket resulterade i att vi i slutändan inte betalade särskilt många kronor för att få in Andy Carroll och Luis Suarez. Jag tror att det finns pengar för att förstärka truppen i sommar. Något annat skulle vara oerhört förvånande. Samtidigt har det varit uppenbart att ägarna inte är intresserade av att betala överpriser för spelare (ett absurt påstående egentligen efter att ha hostat upp 35 miljoner pund för Carroll).
 
Den enda strategin jag känner till är att Liverpool med största säkerhet kommer fortsätta värva enligt principen ”resell value”. Det lär med andra ord inte dyka upp några spelare kring 30 vars lönekrav är höga, utvecklingspotential är begränsad (om ens existerande) och vars värde är noll och intet efter två till tre år i klubben.

Just nu är ni bara sex poäng efter Chelsea och Tottenham. Jag inbillar mig att det känns för bra för att vara sant att ni, ifall allt går vägen, faktiskt har en teoretisk chans att nå Champions League?
- Ja, vi har en teoretisk chans. Men det är just det den är, teoretisk. Det är alldeles för mycket som skall gå Liverpools väg för att det skall vara troligt, och efter att ha tagit totalt en poäng mot Wigan och West Ham före matchen mot Man United är det uppenbart att Liverpool fortfarande saknar den stabilitet som krävs för att på allvar hota topplagen. Jag ser det som en ren bonus om Liverpool över huvud taget spelar i Europa nästa säsong.

Till sist: vad önskar du allra mest just nu?
- Dels att Suarez fortsätter att dribbla bort motståndare i straffområdet som han har gjort mot West Ham och Man United, dels att Nani inte är allvarligt skadad efter den korkade tacklingen av Jamie Carragher. Portugisens beteende är många gånger osmakligt, men jag vill inte att han skall missa en massa fotbollsmatcher för det.