West Ham är inne i säsongens, med råge, bästa flow. Sedan den snöpliga förlusten mot Nottingham Forest den 6 januari har vi bara förlorat en match - mot Chelsea i en match vi borde fått något med oss i.
Nu väntar en helt annan typ av uppgift, och om det har funnits frågetecken kring Nuno Espirito Santos matchcoachning innan så är det just den som kommer hamna i fokus här.
Missförstå mig rätt här, för jag älskar FA-cupen och precis sådana här typer av möten. Men när West Ham nu ska gästa Burton Albion, som ligger på nedflyttningsplats i League One med fyra förluster på de fem senaste, så måste portugisen vid rodret lägga energi på rätt saker.
Hade det varit förra året, eller året innan det, eller egentligen vilket år som helst utom just i år så hade jag sagt: Kör. Spela ett starkt lag, kör över hemmalaget och försök gå på en riktig “cup run”. Men just i år? Nej, det finns sannerligen viktigare saker att fokusera på än att gå långt i FA-cupen. Vi har inte råd att bli av med Fernandes, Bowen, Summerville eller någon annan kugge för att de fått känna på fysiken nere i de engelska divisionerna.
Med det sagt så ska det här gå vägen ändå. Oavsett om vi måste sätta in Adama Traoré (som jag sannerligen inte är övertygad av), Max Kilman eller ett gäng juniorer så ska det här vara ett enkelt avancemang och en till seger i formraden.
Det kritiska för Nuno blir att hitta balansen här. Vi har inte råd att bränna för mycket krafter här, men samtidigt måste det vara seger för att inte självförtroendet ska få sig en törn igen. Spela ett bra lag… Men inte för bra. Då ska det här nog kunna gå vägen.
Vad gäller skadeläget så har nyförvärvet Pablo åkt på en tuff skada, vilket troligen håller honom borta stora delar av den kvarvarande säsongen. Ett tungt tapp, då den här matchen hade kunnat vara perfekt för honom att få starta i och göra sitt första mål för klubben. Han har också sett fin ut hittills tycker jag, speciellt i presspelet där vi har tagit stora kliv den senaste tiden.
Jag hoppas få se flera juniorer från start här. Mayers, Kanté och kanske till och med Preston Fearon, som imponerade på försäsongen. De jag sannerligen inte hoppas att få se är just nämnda stjärnor som Bowen, Summerville och Fernandes. Det är inte värt risken.
Städa bara av det här nu, fokusera på Bournemouth nästa helg och fortsätt den här fina formkurvan. Det är det viktiga här.
