Inför FC Iberia 1999 - MFF

“Guldet är borta”. Ingen chans på toppplaceringarna” längre. “Ridå”. Det var övervägande nattsvarta tongångar bland MFF:are på sociala medier efter poängtappet borta mot GAIS. Även jag själv, som brukar vara bra på att hålla de värsta domedagstankarna borta och försöka hålla mig positiv, kände mig uppgiven och tom. Jag tyckte att laget tog flera steg framåt i mötet med Mjällby och hoppades självklart att man skulle kunna bygga vidare på det. Istället togs ännu fler steg bakåt. Det var tafatt, det var uddlöst, det var… jobbigt att titta på.

Har jag då gett upp tankarna på avancemang i Europa innan vi ens börjat? Självklart inte! Jag vägrar tro något annat än att våra pågar ska vända på skutan och varför inte börja i Georgien? Känns det här bekant? “Om ni trodde allting var förlorat, att Malmö skulle lägga sig och dö…”.

Något jag dock har gett upp är att försöka förutsäga, eller ens tantgissa en MFF-startelva. Oavsett hur jag vänder och vrider och läser på till varenda inför-rapport så lyckas herr Rydström komma med nån, eller flera totala överraskningar. Så, jag nöjer mig med en del tankar och funderingar.

I mina ögon är Ponne och Rösler självklara i startelvan. Rösler bör vara taggad till tänderna efter att ha missat GAIS-mötet. Och i en sån här match är Ponnes rutin och ledaregenskaper extra viktiga. Enligt Rydström ( i inför artikel på mff.se) så har målet efter Janssons skada varit att få honom spelklart specifikt till denna match. I samma införtext pratar Rydström också om Ekong - att man tidigare i Europaspelet saknat fart och någon som kunnat springa förbi motståndarna och han lyfter Ekong som någon som skulle kunna göra det. Ekong gjorde det också helt ok när han byttes in mot GAIS. Kanske är det dags för ett riktigt  genombrott för honom?

Det som verkligen gör mig oroad är vårt mittfält och främst då innermittfältet. Hade man frågat mig för ett par månader sedan hade jag sagt att LBJ och Otto är trygga, självskrivna och omöjliga att peta. Men efter i lördags? Min världsbild vändes upp och ner! Nåja, kanske en pyttesmula överdrivet, men ärligt talat vad hände där? Har de riktiga LBJ och Otto blivit kidnappade och ersatts med lookalikes som inte spelat fotboll på hög nivå? Men, trots detta: Även om Skogmar och framför allt Kenan gjorde det riktigt bra mot Mjällby så skulle det inte kännas vare sig tryggt eller schysst att lägga all tyngd på deras väldigt unga axlar i denna viktiga match. Här vet jag verkligen varken ut eller in.

Robin Olsen är inte spelklar ännu och inte uttagen i truppen. Jag har därför svårt att se något annat än att Ellborg får fortsatt förtroende i målet.

Jag tror inte att jag är ensam om att ha extremt begränsad koll på motståndarna och deras inhemska liga. Googling talar om att FC Iberia för närvarande leder ligan, som liksom Allsvenskan spelas vår till höst. Efter 18 spelade matcher står man på 13 vinster och 5 oavgjorda, med vinst i senaste matchen innan uppehållet (29 maj).

Men alldeles oavsett vilka vi möter och vem som startar i den himmelsblå tröjan så vill jag: se spelare med 100% tändning och som krigar till sista svettdroppen. Som visar stolthet och självförtroende. Och, viktigast: som gör mål och vinner! Det kan väl inte vara så svårt eller?