Inför IK Sirius - Malmö FF

Som min kollega Pontus konstaterade i sin fredagstext den här veckan så finns det en mängd olika sätt att reagera på säsongens motgångar. Själv tillhör jag kategorin som tycker det är oerhört jobbigt med för mycket negativitet och uppgivenhet kring MFF. Självklart är jag också besviken över säsongen och inser att det finns mycket för klubben att ta tag i. Men samtidigt måste jag försöka tro på att laget kan lyfta sig, att vi kan börja vinna matcher och nå den där tredjeplatsen. Annars fallerar mitt supporterskap och även till viss del mitt mående.

Med det sagt: Även om även senaste matchen i Tjeckien var en motgång så hävdar jag, kanske med en dåres envishet, att den var det på ett annat sätt än tidigare. Problemet var inte uselt spel, tafatthet/rädsla/försiktighet mm såsom det varit i så många matcher. Nu var det snarare någon slags... jag vet inte, lagen om alltings jävlighet som visade sitt fula tryne. För ärligt talat, att hantera skador och byten på våra två kaptener efter varandra, ett rött kort (ja, såklart onödigt men kunde ha delats ut fler gula på andra hållet också) inom sisådär en halvtimma. Och så en man i svart som verkade fast inställd på att gå emot oss - få lag hade glidit igenom det bekymmerslöst.

Våra motståndare IK Sirius lär inte heller komma till matchen med sprudlande självförtroende efter förlust med 8-2 senast mot Djurgården. Men, precis som för oss, så är varje match just nu en måste-match för dem för att undvika kval, eller ännu värre nedflyttning. Så, som vanligt finns det inget utrymme för underskattning eller för att ta något för givet.

Enligt information efter sista träningen innan match saknas Ponne och AC på grund av de skador de drabbades av i Tjeckien. Taha Ali är inte heller klar för spel efter sina ljumskproblem och inte heller Sead Haksabanovic kommer till spel. Jag hoppas att det finns spelare som ser detta som sina möjligheter att visa framfötterna, ta ansvar, och visa att de förtjänar att spela.

Det är fortfarande, efter bara två matcher, svårt att förutse hur Anes Mravac tänker och resonerar kring olika spelare, vilket också gör det väldigt svårt att spekulera i startelva. Jag tyckte bytena senast vid skadorna var något överraskande och visade på lite annat tänk än hos Rydström. Backlinjen lär väl dock vara ganska klar, det finns ju inte oceaner av spelare att välja bland, så jag räknar kallt med Styger, Rösler, Djuric och Bussa. Kommer Robin fortsätta stå, trots all motgång och alla rubriker. Jag tror det, även om det verkar som att Johan närmar sig spel med tanke på att han var med i matchtruppen senast. Utan träningsmatcher eller U21 så lär det ju bli rakt in i elden som gäller för honom. Men jag misstänker att det blir först efter landslagsuppehållet.

Framåt behövs troligen såväl Gujohnsen som Ekong, inte minst nu när Haksa inte är tillgänglig. I övrigt - jag vet ärligt talat inte. Det är ju inte många som presterat på topp på sistone.

Kom igen nu pågar, bara vinn. Jobba tillbaks lite glädje och självförtroende i såväl trupp som bland supportrar. Se till att hoppet lever.