Det är inte utan att man är lite extra revanschlysten när Djurgården kommer tillbaka till Stadion för första gången sedan knallskottsskandalen i fjol.
DIF:s ryggradslösa beteende då gör att man skulle njuta en extra dimension om vi vinner.
Och vinna det måste vi, annars är nog guldstriden förlorad.

MFF:s form är dock synnerligen god. Både för laget som helhet som individuellt.
Om man bortser från att nerverna kom i dallring i slutet mot Kalmar i söndags spelar MFF en trygg och vägvinnande fotboll just nu.
Kan man hantera det mentala trycket så finns chansen att gå rent de tre sista omgångarna och då är det fullt möjligt att guldet kommer hem.
Inspirationen borde vara påtaglig hos spelarna och tränare Rikard Norling.

Det förväntas storpublik till Stadion i morgon och det känns att det är allvar nu.
Lyckligtvis har en stor del av laget varit i samma situation 2010 och många av de som inte var med då har varit de formstarkaste nu i höst.
Jag tänker på bland annat Friberg, Rantie, Albornoz och Helander.

Nämnde Friberg är förmodligen den ende som saknas mot DIF, jämfört med elvan mot Kalmar. Erik är avstängd efter en varning i den matchen.
Troligtvis ersätts han av Wilton Figueiredo, men även Ivo Pekalski är ett alternativ. Det är skönt att bänken är så stark nu när varje avstängning kan ha avgörande betydelse.
Pontus Jansson är krasslig och det har viskats en del om en comeback av Daniel Andersson, men med all sannolikhet startar Ponne.

DIF har gjort en OK säsong, varken mer eller mindre. Man ligger just nu sjua och har inget att spela för mer än hedern.
Å andra sidan spelar man utan press och man har en del riktigt bra spelare i laget.
Till exempel Kasper Hämäläinen, Erton Fejzullahu och jobbige James Keene. Det är bara att konstatera att om DIF har en bra dag är de svåra att slå.
Det är viktigt att MFF är aggressiva och visar tidigt att man är det topplag man vill vara.

Slutligen vill jag bara komma med en liten önskan:
Låt oss alla på läktarna göra vårt för att bära fram laget.
Norra Stå, Norra Blå, Roys Hörna, Bobs Hörna och resten av sittplats sjung fram laget till ännu i en seger i den här stentuffa guldstriden.
Vi vet - Vi kan - Guldet till Malmö!