Inför Malmö FF - Djurgårdens IF

Det är, som man har fått konstatera alldeles för många gånger i år, en måste-match som väntar. I princip är väl alla kommande matcher måste-matcher om vi ska försöka nå den där viktiga tredjeplatsen. Motståndarna DIF ligger för närvarande åtta i tabellen, fyra poäng efter oss. Djurgården kommer dock från en bra period med två segrar och en oavgjord i de senaste tre matcherna. Di blåe vann bortamötet på 3Arena. Detta var ju dock i premiären för snart ett halvår sedan och säger väl inte särskilt mycket om tänkbar utgång i det här mötet.

Jag hade inte möjlighet att se hela MFF:s senaste match, i cupen mot Olympic, men det jag såg gjorde mig ju tyvärr inte så mycket tryggare. Så, i vad ska man leta efter hoppet och ljusglimtarna? En stark sådan för mig är definitivt att Otto är tillbaks efter sin sjukdom, och enligt alla rapporter ska han vara redo för spel från start. Även om han inte varit i lika bländande form senaste tiden som han var i våras så har han tillhört de bättre och jag tycker han är viktig för oss, inte minst för attityden, men även för det han tillför i spelet. Även om inte heller LBJ är sitt forna jag så tycker jag att Otto kommer bäst till sin rätt när han kamperar ihop med Lasse så jag ser dem gärna tillsammans igen imorgon.

Målvaktsposten då? Här vet jag inte riktigt vad jag tycker. Robin har ju haft ett par tyngre matcher men jag känner mig inte heller helt trygg med Melker. Till syvende och sist bör väl valet falla på den som sprider mest trygghet och stabilitet till vårt försvar och hur dagsformen ser ut. Jag kan inte komma undan att jag mest saknar Dahlin och innerligt hoppas att han snart ska vara redo för spel.

I övrigt då? Busanello kan man ju nästan skriva in i en startelva varje gång han inte är skadad eller avstängd - det är tur att han verkar vara en evighetsmaskin för vi har ju verkligen inga vettiga alternativ att sätta in. Han, Ponne, Djuric och Stryger som backlinje känns väl inte som en högoddsare, även om Rydström brukar vara en mästare på att överraska kring uppställningar, och även om Rösler också finns där som en möjlighet.

Framåt då? Resterande mittfällt och anfall? Som jag önskar att man kände att: Dom där 3-4 spelarna, dom är i kanonform och kommer att kunna producera mål. Men, nu är det ju inte verkligheten. Dani är väl den som känns hyfsat given ändå. Skogmar har ju också haft några bra matcher. Men sen? Vem som helst som kan se till att få fart på spelet och variera det, spela runt bollen med någon form av tempo och som kan se till att förvandla de där jädra målchanserna och xG till riktiga M Å L för MFF är hjärtligt välkommen in på plan. Och som gärna också kan stå stark om det bär lite grand emot (typ sådär en bit in i andra halvlek). Jag är så innerlig trött på att se duttande, försiktiga (läs rädda) passningar i sidled, Tahas evighetsdribblingar där inte ens medspelarna vet var han ska bli av, och så vidare. Men jag vet ärligt talat inte vilka spelare som ska kunna bryta oss ur detta. Känslan är att vi provat så många varianter och inget har fått det att se bättre ut. Ja, nu låter jag sådär deppig som jag sa att jag inte skulle vara. Men när det gäller vårt anfallsspel så vet jag faktiskt inte riktigt hur jag ska tänka och vad jag ska hoppas på.

Det mest positiva, efter några kaosiga och nästan fars-artade dagar, är att Polisen i sista stund valde att dra tillbaks sitt direktiv. Hela den frågan, och även de möjliga konsekvenserna för morgondagsens match gav en klump i magen. Det har skrivits och sagts mycket klokt från fotbolls-Sveriges sida senaste dagarna så jag släpper det för nu. Konstaterar bara att oddsen nu är betydligt bättre för att jag och min tonåring ska ha ännu en härlig dag på läktaren tillsammans.