För mig personligen är IFK Göteborg en jobbig del av livet.
Redan när jag var barn och tvingades utstå den störiga hype som kom av att de vann UEFA-cupen två gånger på 80-talet där kompisar som aldrig brytt sig om fotboll plötsligt hejade på Blåvitt. Sedan följde deras urstarka 90-tal med Champions League-etablering och en drös allsvenska segrar och som lök på laxen givetvis den eviga diskussionen med deras supportrar om vilken förening som är bäst genom tiderna.
Lyckligtvis är MFF åtminstone i dagsläget i förarsätet och har under 2010-talet så här långt visat var skåpet skall stå.

Icke desto mindre lever den här typen av prestigematcher sitt eget liv. Precis som i derbyn säger sällan form och tabellplacering så mycket om matchkaraktären. Motivationen är i regel på topp och kanske extra mycket hos det lag som just vid det här tillfället är underdogs. Därför vore det förmätet att utmåla MFF som stora favoriter i morgon även om mästarnas form är utmärkt medan Blåvitt har haft en tung period.

I Malmö FF är det så nära total harmoni man kan komma. Åge Hareide har genom ett mycket väl genomtänkt rotationssystem lyckats få hela truppen i form och dessutom sett till att sommarens nyförvärv omgående har kommit in i gänget och i spelet. Åges "fingerspitzgefühl" har så här långt varit i världsklass och trots att landslagsmässiga kvartetten Thern-Jansson-Molins-Albornoz försvunnit av olika skäl har han lotsat MFF till sexpoängsledning i Allsvenskan och CL-playoff vilket är oerhört imponerande.
De nyförvärv som kommit in i stället för nämnda gäng har fått förtroende direkt och snabbt skolats in i lagets spelsystem och de befintliga spelarna har kunnat andas ut då deras nya lagkamrater direkt har levererat och fyllt hålen i truppen.
Lägger man till att några av MFF-spelarna just nu spelar fotboll på hög europeisk nivå, jag tänker på Markus Rosenberg och Emil Forsberg, så finns det inte mycket att klaga på.
Det enda som konkret talar emot hemmalaget i morgon är en mental kollaps som en bakis-reaktion efter urladdningen mot Prag. Men även här ser jag risken som rätt begränsad då Hareide med all sannolikhet kommer att starta med en helt annan elva än i onsdags. Jag dristar mig att lägga in en startelva nedan, men jag skäms inte det minsta om den inte stämmer då Åge ständigt överraskar med nya genidrag.

IFK Göteborg har som bekant haft en betydligt jobbigare period. Storstryk mot Mjällby, utslagna i EL-kvalet och inte ett mål på fem matcher är några av bottennappen senaste tiden och irritationen bland supportrarna är stor.
Klubben kommunicerar att Mikael Stahre sitter säkert, men det är inte utan att trenden nog måste vända om inte trycket utifrån skall bli för hårt på nye sportchefen Mats Gren.
Samtidigt finns det (som alltid) hög kvalitet i den blåvita truppen. Man har en stark backlinje och offensivt finns två av allsvenskans bästa spelare. Jag talar om skytteligaledaren LASSE Vibe, som inte bara är en målskytt utan även på annat sätt bidrar till lagets offensiv, samt Sam Larsson som med sin speed och sin teknik ständigt hotar motståndarförsvaren. Ett lag med dessa två spetsar kan alltid vinna oavsett matchbild.
Givetvis är matchens betydelse också en faktor som bör lyfta Blåvitt då man naturligtvis fortfarande kan nå europaplats för nästa år.

Jag förutsätter att matchbilden kommer att visa ett initialt ganska defensivt IFK, då man med senaste tidens snåla målproduktion för allt i världen inte vill åka på ett tidigt hemmamål. MFF kommer med all sannolikhet ha ett stort bollinnehav men det krävs mer än det om man skall kunna luckra upp den blåvita starka backlinjen. Rörelse och tålamod krävs. Kanske får fjolårets assistkung Magnus Eriksson chansen igen som central mittfältare och där finns en som kan hota med smarta instick på forwards.
Det blir ingen lätt uppgift för hemmalaget men kan man lägga Pragmatchen bakom sig och ha fullt fokus på uppgiften så är det goda chanser.
Kan hemmapubliken dessutom leverera maranatastämning igen är det dubbelt jobbigt för gästerna.

Vi vet vi kan - Seger för Malmö!