Då var det dags.

Söndag klockan 20.45 så gäller det.

Förutsättningarna är enkla, en poäng räcker för att vi ska ta Champions League platsen, om Lazio skulle tappa poäng mot Lecce så har vi till och med råd att förlora.

Inför säsongen så trodde få på Udinese, trots att vi hade ett starkt lag på pappret och efter fyra omgångar så såg det ut som om belackarna hade rätt då fyra raka förluster innebar att vi var solklart sist. Men likt fågel Fenix så återuppstod vi, Guidolin hittade rätt när Sanchez fick en fri roll och när vi började spela med en trebackslinje. Kanske vaknade själen på Friuli till liv då, för om något så personifierar trebackslinjen Udinese. Talangerna, offensiven och så förstås Il Capitano, Toto, Di Natale är också symboler för vad Udinese står för.

Vi minns förstås 4-4 borta mot Milan, 3-1 segern hemma mot Inter, 2-1 segern borta mot Napoli och förstås den historiska 7-0 segern borta mot Palermo. Ni är ursäktade om ni inte minns Di Natales samtliga mål, för det har ju blivit några stycken, 28 närmare bestämt. Ni kanske minns någon av Sanchez fantastiska dribblingar, Islas och Armeros ruscher längs kanten, Inlers och Asamoahs bollvinnande, Zapatas tacklingar eller Handanovic alla straffräddningar.

Allt det här står på spel på söndag, även om ingen kan ta ifrån vad laget har åstadkommit så kommer det snabbt falla i glömska om det blir en femteplats, pressen på spelarna är enorm och däri ligger nyckeln till framgång, Om spelarna kan hantera pressen tror jag vi grejar det här, så jag hoppas Guidolin är nöjd med sina förberedelser när spelarna tågar ut på Friuli. Att ta fjärdeplatsen skulle förvisso innebära att ett hinder är kvar, den riktiga svåra kvalrundan, men det skulle i alla fall betyda att vi kan behålla stommen, visst skulle vi kanske förlora Sanchez ändå, men Asamoah kanske skulle stanna, liksom Zapata och Handanovic. Det är nu vi har chansen för det här är i mitt tycke Udineses bästa lag någonsin, ja till och med bättre än det framgångsrika årgångarna på 50-talet och slutet av 90-talet.

Guidolin kan ställa upp med starkaste laget, vilket förstås är en oerhörd lättnad, även om Sanchez inte är helt återställd så är han frisk nog att spela. Handanovic kommer således vakta målet i vanlig ordning, följsamma Benatia tar plats till höger i trebackslinjen, eleganta Zapata i mitten och den bryska Domizzi till vänster. Kantfenomenet Isla springer till vänster och ostoppbara Armero till vänster. Centralt hittar vi kämpen Pinzi, härföraren Inler och pantern Asamoah. På topp hittar vi Niño Maravilla, Sanchez alltså samt förstås mästaren, trollkarlen, kaptenen, legendaren Antonio Di Natale.

Det är dessa elva som tar sig an Milan, hela veckan har jag fått höra att Milan är omotiverade och slitna efter allt festande, må så vara, men det är fortfarande Italiens bästa lag vi ställs emot så svårare motstånd får man leta efter.
Det kommer vara fruktansvärt nervöst att följa matchen, jag hoppas verkligen vi klarar det , att uppleva Champions League igen vore helt fantastiskt.
Bänka er framför TV4 Sport på söndag klockan 20.45 och följ den sista ödesfyllda drabbningen, kanske är det sista gången vi får njuta av Sanchez på italiensk mark?

Forza Udinese!