När jag pratade med en skribentkollega från Stockholm häromveckan, och vi försökte oss på att analysera våra respektive lag, sa han till slut: ”Det är rätt enkelt egentligen, med en frisk och hel Ivo Pekalski kommer jag att ha MFF som guldfavoriter.”
Fast det är ju just detta med frisk och hel. Eller rättare, det var ju så 2012. 21 allsvenska matcher blev det till slut ändå, fast bara 10 från start. Ivo håller med om att det var ett både tråkigt och nästan bortkastat år.
– 2012 vill jag bara glömma. Jag var på gång innan sommaren, ordentligt kände jag. 90 minuter med kvalitet i högt tempo klarade jag utan problem. Men så kom ett nytt bakslag och jag var borta på nytt. Så det känns inte som att ett år har gått. Rent mentalt har det varit ett år förstås, men fotbollsmässigt existerade knappt 2012.
Nu spritter det i kroppen säger han. Visst har det varit skönt med ledighet, att umgås med familjen och njuta av helgerna som varit, men längtan efter fotbollen är stark nu. Det är för den man lever, förklarar han. Jag måste då förstås fråga hur den sprittande kroppen mår. Är han redo för en hård försäsongsträning?
– Kroppen känns jättebra. Jag tar hand om den inför den kommande säsongen, och jag är oerhört hungrig efter att komma igång att träna och spela fotboll. Det har varit otroligt jobbigt att inte ha fått spela på ett tag nu. Förra säsongen kunde jag inte spela så mycket som jag ville, och nu får jag inte för att vi ännu inte börjat träna. Men nu räknar jag ner dagarna…
Har ni ändrat något i träningsupplägget för din del, för att undvika skador i möjligaste mån?
– Nej, det vill inte påstå. Det var ju en del särskilda omständigheter i början av förra året som gjorde att det blev som det blev. Utan att gå in på detaljer så kan man väl säga att allting inte sköttes optimalt med min fot då. Nu är det en annan situation och allting är bättre, så kan jag bara få träna och köra på så ska det nog bli bra.
Ska vi prata fotboll i stället för skador?
– Absolut (skratt).
Det är ett faktum att det bästa innermittsfältspar Malmö FF haft på många år var firma Wilton Figueiredo/Ivo Pekalski. Under 2010 var de navet i laget som vann SM-guld. De var ett par som var som gjorda för varandra. Ivo låg lite längre ner i banan och fördelade boll, medan Wilton befann sig högre upp och var kittet mellan mittfält och anfall. Samtidigt gjorde Ivo ingen hemlighet av att han såg sig som en tvåvägsspelare, som gärna hade kommit fram mer offensivt. Men som han sa i otaliga intervjuer, med Wilton där uppe var hans roll att balansera upp defensiven egentligen självklar.
Nu har Wilton lämnat. Och på papperet finns det nu tre defensiva innermittfältare (Markus Halsti, Erik Friberg och så då Ivo), medan bara Simon Thern räknas som offensiv. Jag undrar om det nu finns utrymme för Ivo att få den där lite mer offensiva rollen som han eftertraktat.
– Som du säger så har jag alltid sett mig själv som en central tvåvägsspelare. Men när man är två stycken innermittfältare måste man anpassa sina egenskaper efter varandra. Med Wilton fungerade det väldigt bra. Han var ju en tidigare anfallare som blev väldigt offensiv i sitt mittfältsspel och vi fick vårt samarbete att fungera väldigt fint. Som tillbakadragen är du också en viktig byggnadssten i det offensiva spelet.
– Fast jag vet att det finns mycket mer i mitt register än enbart defensiven. Och även om jag trivs väldigt väl där, så ser jag mig gärna som en spelare som kommer med högre upp. Genom åren, innan jag nådde A-lagsnivå, var jag en som gjorde många mål och poäng. Så det är klart, det är något jag gärna förverkligar - att komma dit på nytt. Och utveckla mer.
Med så många duktiga innermittfältsspelare i laget, jag glömde ju dessutom att nämna Amin Nazari tidigare, kanske det är aktuellt med att tre stycken får plats centralt?
– De vet man aldrig. Det är en fråga för tränaren, vad han anser vara bäst för en match eller för säsongen. Men det är klart att det hade varit intressant att testa.
Vilka som kommer att få spela vet nog inte ens tränare Rikard Norling i dagsläget. Och hur skulle han, när säsongen inte ens startat. Men jag berättar för Ivo om vad skribenten från Stockholm berättade för mig, att med Ivo i laget är MFF guldfavoriter.
– Det var kul att höra. Fast just nu är min högsta önskan att jag får vara frisk hela säsongen, sen får vi se vad jag betyder för laget.
Han är emellertid inte ensam om att påtala din betydelse för laget. Vad är det i ditt spel, tänker du, som gör dig till en så viktigt kugge i MFF-maskineriet?
– Jag tror, i så fall, att det beror på att jag är lugn och trygg med bollen, och att jag har blick för spelet. Att jag kan växla tempo, från lugnt till snabbare och tvärtom när det behövs.
Du fyllde 22 år i november i fjor, vilket inte är någon ålder för en fotbollsspelare. Ändå är du att betrakta som en veteran i sammanhanget.
– Det är helt rätt, jag börjar känna mig gammal. Det är väl på tiden att jag får den etiketten kanske (skratt).
För det är en jätteung trupp MFF ställer upp med i år.
– Ja, som det ser ut just nu så verkar vi få det yngsta laget sen jag kom till klubben. Men det är alltid den här diskussionen med åldrar på spelare. Det handlar inte om ålder egentligen, utan om kvalitet. Om truppen är ung eller gammal spelar ingen roll. Är kvaliteten tillräcklig har åldern ingen betydelse.
Som en av dem som varit längst i klubben av de etablerade spelarna, är du ett lagkaptensämne?
– Det ska nog inte jag svara på. Det vore konstigt om jag satt och hade åsikter om det, för det är inte upp till mig att prata om sånt. Men skulle jag få frågan vore det förstås hedrande.
Om jag ställer frågan så här i stället: Om du får det ansvaret, känner du att du är uppgiften mogen?
– Jag känner att jag skulle axla det på ett bra sätt.
Varför jag frågar honom om detta är för att i dag skriver den italienska sporttidningen La Gazetta dello sport att MFF:s nuvarande kapten, Jiloan Hamad, är klar för Lazio i den italienska ligan. Dennes kontrakt går ut i år, och ska Malmö FF tjäna några större pengar på yttermittfältaren är det nog dessvärre så att han måste säljas nu. Och en ny kapten i MFF ska då utses.
Pontus Jansson är ytterligare en ung himmelsblå det ständigt florerar rykten om.
Om än att de europeiska klubbarna inte står i lång kö för tillfället efter Ivos tuffa 2012, så är han förstås mumma för många lag då hans kontrakt går ut efter årets säsong. Han är samtidigt en av dem som Rikard Norling tydligast deklarerat att han vill ha förlängt med. Ivo kommenterar inte vad som händer med annat än att han och MFF för diskussioner.
– Vi har en dialog, ett bra snack, men vi har en bit kvar innan vi är överens. Mer än så är det inte just nu att prata om.
Det är alltså samma läge som i början av november när du fick frågan om din kontraktssituation senast?
– Ja. Mer eller mindre.
Skulle både Jiloan, Pontus och du försvinna skulle det bli ett väldigt brandskattat MFF, om inga nyförvärv av klass kommer till klubben.
– Ja, det håller jag med om. Det vore ingen optimal situation för MFF om en försvinner, om tre lämnar är det förstås ännu värre. Det är upp till klubben att se till att hitta bra lösningar. Sen kan jag inte tala för de andra bägge, men det finns ju tid att gå på fortfarande.
Nytt år och ny säsong står för dörren. Avgav du några löften på nyårsaftonen eller har du satt upp några mål för egen del?
– När det gäller nyårslöften säger jag som min pappa: Mitt löfte är att inte ge några löften. Vad det gäller mål så har jag satt upp en del. Jag har stora mål som jag hoppas uppnå. Vad de innebär vill jag helst hålla för mig själv, men jag hoppas innerligt att de syns under säsongens gång. Går allting som jag vill; då kommer du, och alla andra, att få se... Men vi kan väl höras efter säsongen så kan jag berätta mer annars.
Fast det är ju just detta med frisk och hel. Eller rättare, det var ju så 2012. 21 allsvenska matcher blev det till slut ändå, fast bara 10 från start. Ivo håller med om att det var ett både tråkigt och nästan bortkastat år.
– 2012 vill jag bara glömma. Jag var på gång innan sommaren, ordentligt kände jag. 90 minuter med kvalitet i högt tempo klarade jag utan problem. Men så kom ett nytt bakslag och jag var borta på nytt. Så det känns inte som att ett år har gått. Rent mentalt har det varit ett år förstås, men fotbollsmässigt existerade knappt 2012.
Nu spritter det i kroppen säger han. Visst har det varit skönt med ledighet, att umgås med familjen och njuta av helgerna som varit, men längtan efter fotbollen är stark nu. Det är för den man lever, förklarar han. Jag måste då förstås fråga hur den sprittande kroppen mår. Är han redo för en hård försäsongsträning?
– Kroppen känns jättebra. Jag tar hand om den inför den kommande säsongen, och jag är oerhört hungrig efter att komma igång att träna och spela fotboll. Det har varit otroligt jobbigt att inte ha fått spela på ett tag nu. Förra säsongen kunde jag inte spela så mycket som jag ville, och nu får jag inte för att vi ännu inte börjat träna. Men nu räknar jag ner dagarna…
Har ni ändrat något i träningsupplägget för din del, för att undvika skador i möjligaste mån?
– Nej, det vill inte påstå. Det var ju en del särskilda omständigheter i början av förra året som gjorde att det blev som det blev. Utan att gå in på detaljer så kan man väl säga att allting inte sköttes optimalt med min fot då. Nu är det en annan situation och allting är bättre, så kan jag bara få träna och köra på så ska det nog bli bra.
Ska vi prata fotboll i stället för skador?
– Absolut (skratt).
Det är ett faktum att det bästa innermittsfältspar Malmö FF haft på många år var firma Wilton Figueiredo/Ivo Pekalski. Under 2010 var de navet i laget som vann SM-guld. De var ett par som var som gjorda för varandra. Ivo låg lite längre ner i banan och fördelade boll, medan Wilton befann sig högre upp och var kittet mellan mittfält och anfall. Samtidigt gjorde Ivo ingen hemlighet av att han såg sig som en tvåvägsspelare, som gärna hade kommit fram mer offensivt. Men som han sa i otaliga intervjuer, med Wilton där uppe var hans roll att balansera upp defensiven egentligen självklar.
Nu har Wilton lämnat. Och på papperet finns det nu tre defensiva innermittfältare (Markus Halsti, Erik Friberg och så då Ivo), medan bara Simon Thern räknas som offensiv. Jag undrar om det nu finns utrymme för Ivo att få den där lite mer offensiva rollen som han eftertraktat.
– Som du säger så har jag alltid sett mig själv som en central tvåvägsspelare. Men när man är två stycken innermittfältare måste man anpassa sina egenskaper efter varandra. Med Wilton fungerade det väldigt bra. Han var ju en tidigare anfallare som blev väldigt offensiv i sitt mittfältsspel och vi fick vårt samarbete att fungera väldigt fint. Som tillbakadragen är du också en viktig byggnadssten i det offensiva spelet.
– Fast jag vet att det finns mycket mer i mitt register än enbart defensiven. Och även om jag trivs väldigt väl där, så ser jag mig gärna som en spelare som kommer med högre upp. Genom åren, innan jag nådde A-lagsnivå, var jag en som gjorde många mål och poäng. Så det är klart, det är något jag gärna förverkligar - att komma dit på nytt. Och utveckla mer.
Med så många duktiga innermittfältsspelare i laget, jag glömde ju dessutom att nämna Amin Nazari tidigare, kanske det är aktuellt med att tre stycken får plats centralt?
– De vet man aldrig. Det är en fråga för tränaren, vad han anser vara bäst för en match eller för säsongen. Men det är klart att det hade varit intressant att testa.
Vilka som kommer att få spela vet nog inte ens tränare Rikard Norling i dagsläget. Och hur skulle han, när säsongen inte ens startat. Men jag berättar för Ivo om vad skribenten från Stockholm berättade för mig, att med Ivo i laget är MFF guldfavoriter.
– Det var kul att höra. Fast just nu är min högsta önskan att jag får vara frisk hela säsongen, sen får vi se vad jag betyder för laget.
Han är emellertid inte ensam om att påtala din betydelse för laget. Vad är det i ditt spel, tänker du, som gör dig till en så viktigt kugge i MFF-maskineriet?
– Jag tror, i så fall, att det beror på att jag är lugn och trygg med bollen, och att jag har blick för spelet. Att jag kan växla tempo, från lugnt till snabbare och tvärtom när det behövs.
Du fyllde 22 år i november i fjor, vilket inte är någon ålder för en fotbollsspelare. Ändå är du att betrakta som en veteran i sammanhanget.
– Det är helt rätt, jag börjar känna mig gammal. Det är väl på tiden att jag får den etiketten kanske (skratt).
För det är en jätteung trupp MFF ställer upp med i år.
– Ja, som det ser ut just nu så verkar vi få det yngsta laget sen jag kom till klubben. Men det är alltid den här diskussionen med åldrar på spelare. Det handlar inte om ålder egentligen, utan om kvalitet. Om truppen är ung eller gammal spelar ingen roll. Är kvaliteten tillräcklig har åldern ingen betydelse.
Som en av dem som varit längst i klubben av de etablerade spelarna, är du ett lagkaptensämne?
– Det ska nog inte jag svara på. Det vore konstigt om jag satt och hade åsikter om det, för det är inte upp till mig att prata om sånt. Men skulle jag få frågan vore det förstås hedrande.
Om jag ställer frågan så här i stället: Om du får det ansvaret, känner du att du är uppgiften mogen?
– Jag känner att jag skulle axla det på ett bra sätt.
Varför jag frågar honom om detta är för att i dag skriver den italienska sporttidningen La Gazetta dello sport att MFF:s nuvarande kapten, Jiloan Hamad, är klar för Lazio i den italienska ligan. Dennes kontrakt går ut i år, och ska Malmö FF tjäna några större pengar på yttermittfältaren är det nog dessvärre så att han måste säljas nu. Och en ny kapten i MFF ska då utses.
Pontus Jansson är ytterligare en ung himmelsblå det ständigt florerar rykten om.
Om än att de europeiska klubbarna inte står i lång kö för tillfället efter Ivos tuffa 2012, så är han förstås mumma för många lag då hans kontrakt går ut efter årets säsong. Han är samtidigt en av dem som Rikard Norling tydligast deklarerat att han vill ha förlängt med. Ivo kommenterar inte vad som händer med annat än att han och MFF för diskussioner.
– Vi har en dialog, ett bra snack, men vi har en bit kvar innan vi är överens. Mer än så är det inte just nu att prata om.
Det är alltså samma läge som i början av november när du fick frågan om din kontraktssituation senast?
– Ja. Mer eller mindre.
Skulle både Jiloan, Pontus och du försvinna skulle det bli ett väldigt brandskattat MFF, om inga nyförvärv av klass kommer till klubben.
– Ja, det håller jag med om. Det vore ingen optimal situation för MFF om en försvinner, om tre lämnar är det förstås ännu värre. Det är upp till klubben att se till att hitta bra lösningar. Sen kan jag inte tala för de andra bägge, men det finns ju tid att gå på fortfarande.
Nytt år och ny säsong står för dörren. Avgav du några löften på nyårsaftonen eller har du satt upp några mål för egen del?
– När det gäller nyårslöften säger jag som min pappa: Mitt löfte är att inte ge några löften. Vad det gäller mål så har jag satt upp en del. Jag har stora mål som jag hoppas uppnå. Vad de innebär vill jag helst hålla för mig själv, men jag hoppas innerligt att de syns under säsongens gång. Går allting som jag vill; då kommer du, och alla andra, att få se... Men vi kan väl höras efter säsongen så kan jag berätta mer annars.
