I folkmun kallas de för PRO-gänget, tant-laget eller 30+-gänget. Kärt barn har många namn.
Faktum är att London City Lionesses har värvat friskt under sommaren. Rutinerade spelare över 30 år blandas med unga talanger under 20.
Rekordvärvningen av Grace Geyoro ger Michelle Kang en dubbel effekt: London City får en världsstjärna samtidigt som Lyons största konkurrent i den franska ligan försvagas.
Med värvningarna har LCL visat att de inte är någon nykomling som bara passerar förbi högsta ligan. De vill stanna. Men frågan är om de på planen kan visa samma sak. Mot Arsenal gjorde de det inte.
Behöver tid att spela ihop sig
London City behöver tid för att spela ihop sig. Det märks att spelarna inte känner varandra ännu. Men tid är pengar – och frågan är om det finns tid i en liga där leverans krävs direkt. Annars väntar bottenträsket.
För lågt tempo
Leveransen kom inte i premiären. Och på tal om tid – tid fick inte LCL mot regerande Champions League-mästarna Arsenal på ett folktätt Emirates.
Om jag ska summera LCL:s insats med två ord: steget efter. Låt mig utveckla med några fler ord.
LCL är inte ihopspelade, och tempot hos gästerna var för lågt. Det är något jag såg redan förra året när jag besökte deras hemmaplan under ett toppmöte. Visst, det var ett annat lag då utan alla nya värvningar, men ändå. Det syntes även när de förra året mötte Arsenal i en cup-match – då blev det överkörning.
Ljusglimtar men inte nog
Det är inte rimligt att tro att LCL ska slå Arsenal i en premiärmatch. Det började visserligen bra med en billig straff som Asllani satte, men sedan hann man inte med. Ljusglimtar fanns. Men de var för få för att vända matchen.
Många tippar London City som ett lag som kan hänga med toppen. Jag gör inte det. Med svenska ögon hoppas man förstås, men sanningen är att mitten och neråt i tabellen är mer troligt. London City Lionesses har spelarna, värvningarna och ambitionerna – men för att verkligen etablera sig i WSL krävs tid, tålamod och ett lag som spelar ihop sig.
