Man ska ta med alla spelare som kan behövas...
Vissa spelare hade tydligen klagat på allt resande till bortamatcherna när de ändå inte skulle få spela. Tom Cleverley hade tydligen lyssnat på detta och bestämt sig att inga spelare som var tänkta att vara utanför truppen behövde åka med upp till Luton.
Vad jag vet har vi inte fått några sena återbud hittills denna säsongen. Men Lorent Tolaj, som återvände från skada mot Cardiff senast och satte två mål i 5-2 segern, kände av skadan igen och drog sig ur med någon timme kvar. Sedan klarade Brendan Wiredu inte av uppvärmningen och kastade in handduken med buksmärtor. Resultatet blev att Argyle bara hade sex spelare på bänken, varav två var målvakter.
Wiredu är också den tredje centralmittfältare att bli skadad, så turen gick till Bradley Ibrahim. Han har varit långtidsskadad och visade ganska direkt att han inte var redo att starta en match. Tolajs plats togs av Xavier Amaechi.
Dålig match på dålig plan
Det blev en påminnelse att i League One kan man kanske inte förvänta sig bra spelytor i bortamatcher så här års. Man har sett bilder på den leriga katastrofen som är Vale Park, hemmaarena för jumbon Port Vale.
Om det är någon som ska kunna bjuda på bra gräs i februari så är det väl klubben som har fallskärmsbetalningar från Premier League? Men Luton vill förstås bygga en ny arena och då spenderar man inte pengar på sådant.
Det måste ha varit tungt att springa på, men Argyle såg märkligt trötta ut nästan direkt och det högintensiva pressspelet var som bortblåst.
Det hände inte mycket i första halvleken, men hemmalaget tog ledningen efter en kvart. Ett lågt inlägg rakt igenom straffområdet slogs i mål av Isaiah Jones, via målvakten Conor Hazard. I Argyles vänsterförsvar lämnade Wes Harding och Matthew Sorinola uppgiften att markera Jones till varandra, kändes det som.
Inhopparna utbytta i halvtid
Ibrahim hängde inte med över huvudtaget och Amaechi såg allmänt ointresserad ut, som han tyvärr gör en del. Båda fick lämna över sina platser i halvtid: Jack Mackenzie kom in som vänsterback, Harding flyttade till högerback och evigt unga Joe Edwards fick testa livet som centralmittfältare i brist på övriga alternativ. Amaechis plats gick till 17-åriga talangen Tegan Finn, som vi inte har sett skymten av på ett bra tag nu.
Energinivåerna gick definitivt upp och Argyle hade mer av spelet utan att på något sätt imponera. Det kändes stabilare med en vänsterfotad vänsterback, hoppas verkligen MacKenzie kan starta på lördag.
Det var Finn som skulle kvittera för Argyle med kvarten kvar, och Lutons dåliga plan förstörde lite för dem själva. Målvakten skulle rensa bort en boll som studsade lite hit och dit, men rensningen blev tokfel och landade bara hos Finn, som rullade bollen retfullt långsamt mot mål. Det såg ut som om någon back skulle hinna ikapp eller att det skulle fastna i en lerpöl, men hade precis tillräckligt med kraft.
Nu luktade det straffar, men det blev till sist bara en och inte tio för att avgöra matchen sent. Mittbacken Mathias Ross, som hade sin sämsta match på länge, hamnade på fel sida av Nakhi Wells och drog ner honom, ganska solklar straff som Jordan Clark skickade i mål.
Det är väl bara Vertucupen...
Klart det hade varit kul att spela på Wembley och vinna en pokal, men att det inte blir en semifinal redan nästa tisdag är det nog ingen som gråter över. I så fall hade Argyle fått spela fem stycken tisdagsmatcher i rad och det brukar kräva ut sin rätt. Nu hinner man åtminstone andas ut lite nästa vecka.
Fullt fokus på ligan och kampen att komma sent till playoffstriden. Medan en huvudrival har ett par extramatcher, med medföljande skador och distraktion? Kanske inte så illa trots allt.
