Seger i avgörande sexpoängare - på en lutande åker i New Forest
Argyles damlag har denna säsong spelat alla sina matcher på huvudarenan Home Park. I National League (tredje nivån) är de dock ensamma att få dela huvudarenan med herrlaget. De flesta damlagen spelar på arenor som tillhör andra semiprofessionella klubbar i närheten, typiskt på nivå 5-7 i pyramiden på herrsidan.
AFC Bournemouths damlag har fått rykte om sig att ha störst budget i serien och har värvat en hel del spelare från ligan ovanför, dvs WSL2. De ägs av den amerikanska miljardären Bill Foley och herrlaget är förstås väletablerad i Premier League nuförtiden trots att arenan bara tar in ca 11000.
Det kom därfär som en stor överraskning att inse att damlaget delar en arena med Ringwood Town, som lirar i lokalserie på nivå 10. Planen är liten, gräset är dåligt och det saknas läktare. Man får planera för att planen lutar avsevärt också - bra med nedförsbacke i andra halvlek! Det är med marginal den sämsta "arenan" i serien.
Man får ge laget att de har blivit väldigt bra på detta och var obesegrade där innan sedan januari 2023, även om tidigare säsonger har spelats på lägre nivåer där deras budget var ännu mer överlägsen.
Men efter tre år är den sviten borta! Argyle hanterade planen överraskande bra och tog ledningen i första halvleken - en riktigt bra djupledsboll från irländska vänsterbacken Róisín Kivel hittade walesiska toppforwarden Phoebie Poole som fick in bollen trots att målvakten var på skottet.
Bournemouth kvitterade ganska omgående efter en tilltrasslad situation och matchen stod och vägde länge. Men på stopptid fick Tamara Wilcock till ett riktigt fint långskott som målvakten tippade i ribban, och där var Una Lue - inbytt i 89:e minuten - för att stöta in returen och ge Argyle segern.
Kampen om uppflyttning lever!
Veckan innan hade Argyle vunnit hemma mot Cheltenham med 3-0 efter mål av Teisar, Noble och Dalton. Laget hade också träffat målramen hela 4 gånger under matchen (varav en ribbträff från Poole studsade ner och var nog över linjen) och det var en minst sagt bekväm seger!
Jag har trots detta varit lite uppgiven sedan förlusten mot serieledarna Watford strax efter nyår - att det mest sannolika var att Watford och Bournemouth var så pass bra att de skulle ta de två uppflyttningsplatserna och att Argyle fick nöja sig med 3:e platsen trots en så fin säsong.
Men nu har Argyle bara två ligamatcher kvar att spela och de ligger på andraplatsen - sex poäng och fyra mål bättre målskilland före Bournemouth som har dock fyra matcher kvar att spela. Serieledarna Watford är bara en poäng framför Argyle men har en hängmatch. Relevant också är att Bournemouth och Watford möter varandra i sista omgången! Chanserna känns plötsligt rätt goda efter ovanstående segern.
Ny match i en minst sagt annan miljö
Imorgon är det dags för FAWNL cupfinalen mot samma Bournemouth. Om Argyle kan slå dem en gång till blir det klubbens första seniora cupseger någonsin - herrarna har aldrig lyft någon pokal, även om de kom till finalen i motsvarande tävlingen (det som nu heter Vertucupen) 2023.
Från korpfotbollskänsla ena veckan till QPRs hemmaarena Loftus Road - en av Championships finaste arenor tycker jag. Extramärkligt att det är samma motståndare igen också! Matchen visas live på BBC också - kul om man bor i landet men tyvärr omöjligt att se matchen från Sverige. Det brukar ju vara tvärtom med Argyle TV dock så jag får helt enkelt kolla höjdpunkterna efteråt.
