Sol, sensommar av vackraste sort och ett hemmalag fullt av självförtroende som tog sig an ett desperat bottensprattlande Degerfors. Utgången kunde väl bara bli en, eller?

Samtidigt saknades lagets kanske två bästa spelare Pontus Jansson (vila) och Sead Haksabanovic (avstängning) och det gav mig lite oroskänslor i magen. Det har inte varit en säsong där rotation, avstängningar och vilandes av stjärnor har fallit väl ut.

De första tio minuterna tydde dock på att Malmö FF skulle få en relativt bekväm resa. Pressen bet och Malmöiterna belägrade det rödvita straffområdet. Men! Då small det plötsligt på andra hållet.

Ur ingenting vann gästernas Marcus Rafferty bollen, drev den framåt ett par steg och placerade bollen mycket snyggt och hårt i Robin Olsens vänstra gavel. Ett dråpslag för ett Malmö som trodde att man hade kontroll.

Nåja, målet kom tidigt och med åttio minuter kvar lät sig inte MFF bekomma. Man fortsatte att sätta Degerfors under tryck och pressade ner gästerna ganska rejält.

Det var dock relativt tunnsått med riktiga chanser och den första halvtimman var det endast ett fint skott från Taha Ali som tvingade Degerfors-målvakten Omorowa till en svårare räddning. Bortalaget höll sig kompakta och gav inte MFF många tillfällen.

Andrej Djuric klev fram ett par gånger i offensivt straffområde efter en dryg halvtimma, men nickade utanför vid båda tillfällena och kort därefter tvingades hans mittbackskollega Colin Rösler kliva av med en skada och gav plats åt Johan Karlsson.

På tal om skada borde gästernas Moro blivit utvisad efter en sanslöst brutal stämpling på Taha Ali, men domare Tess Olofsson måste ha missat hur grovt det var och nöjde sig med ett gult. Lyckligtvis kunde Ali spela vidare efter den otäcka incidenten.

Sista kvarten av halvleken var nästan parodiskt överlägsen för MFF och det var bara en tidsfråga innan kvitteringen skulle komma, och i den fyrtiofjärde minuten bröt Hugo Bolin in från vänster och satte ett instick i steget på en smart löpandes Adrian Skogmar som piskade in 1-1 i bortre hörnet. Vackert, extremt rättvist och formstarke unge Adrians första allsvenska mål.

MFF fortsatte att köra på men fick gå till pausvilan utan ledning, trots ett massivt övertag hela halvleken. Förutom viss passivitet vid 0-1 gjorde hemmalaget en bra halvlek och spelare som stack ut positivt första fyrtiofem var målskytten Skogmar, Bolin, Djuric och Ali.

MFF inledde andra halvleken ungefär som man avslutade och dominerade stort första kvarten, dock utan att skapa jättelägen. Märkligt nog blev det åter Degerfors som fick den första klara chansen att ta ledningen.

Lasse Berg Johnsen fick en hög boll på en tydligt utsträckt arm och domaren pekade korrekt på straffpunkten. Taranis slog dock inte straffen bättre än att Robin Olsen kunde göra en bra räddning och lyckligtvis slapp vi att hamna i ännu ett ologiskt underläge.

I den sjuttionde minuten gjorde Henrik Rydström ett radikalt trippelbyte och tog ut Skogmar, LBJ och Otto för att ge plats åt Anders Christiansen, Oliver Berg och Stefano Vecchia. Allt för att ge laget en boost och en kraftfull slutforcering de sista tjugo.

Efter några minuters "efterbytesröra" kom trion in i det och med en kvart kvar hade Vecchia först ett bra läge i straffområdet och kort därefter spelade Berg fram AC till ett bra läge men Omorowa räddade.

Degerfors stack upp i en omställning direkt efter och Taranis tvingade Olsen till en ny bra räddning på ett vasst skott mot bortre krysset.
Därefter kom MFF upp igen och skapade en ny chans och matchbilden var synnerligen intensiv.

MFF försökte att etablera ett konstant tryck mot slutet, men man slarvade en hel del i detaljerna och i stället för bra himmelsblå chanser stack Degerfors upp i en del vassa omställningar och Robin Olsen tvingades till en ny bra räddning på ett bra avslut från Harala i den åttiofemte minuten.

De sista minuterna innan nittio minuter skruvade MFF upp det igen och skapade ett par bra lägen till där ett jätteläge för Daniel Gudjohnsen borde gjort mål, men han nickade utanför i ett helt fritt läge.

Den sista MFF-chansen blev också Gudjohnsens efter en hörna i nittiosjätte minuten, men återigen missade den unge islänningen målet i ett bra läge och tyvärr tappade MFF två oerhört viktiga poäng i en match där man spelade ut motståndet i första halvleken och var det starkare laget även i den andra.

Vi har sett det tidigare i år, Malmö FF har förtvivlat svårt att omsätta spelövertag i mål och poäng och det är bara att konstatera att vi borde investerat i en riktig klassnia om vi skulle ha en chans att konkurrera i år. Utan Haksabanovic på plan så är vi oerhört ofarliga.

Nu blir det väldigt mycket svårare att nå tredjeplatsen och det känns ganska deppigt just. Utan att veta vad som försigår bakom kulisserna, verkar det stendött när det gäller jakten på en målskytt och det är orättvist både mot laget och spelaren att lägga all tyngd på unge Gudjohnsens axlar.

På något sätt känns det som att den felbyggda truppen till stor del är så obalanserad på grund av dumsnålhet.
Kanske måste vi missa Europa nästa år för att den poletten skall trilla ner hos Daniel Andersson.

Klart är i alla fall att den här eftermiddagen blev ett gigantiskt antiklimax.