Malmö FF - Elfsborg
1 - 0

Malmö FF - IF Elfsborg 1-0 - Guld nummer tjugotre!

Malmö FF är svenska mästare för tjugotredje gången. Sveriges största och bästa fotbollsförening är tillbaka på toppen efter en rättvis men tajt seger mot Elfsborg.

Sällan har väl en match upplevts som så viktig och sällan har anspänningen och förväntan känts så stark som inför dagens direkta guldavgörande på Stadion.
I avsaknad av Europaspel i år har SM-guldet varit tyngre och viktigare och efter förra helgens känslomässiga berg- och dalbana hamnade vi till slut här. MFF-Elfsborg i en ren final.

Efter att ha slagit en lov förbi Möllan några timmar innan match förstärktes känslan av att något stort var på gång. Stämningen på krogarna i allmänhet och på Ölcaféet i synnerhet var elektrisk och då jag hade slagit mig ner på pressläktaren sisådär en timma innan kickoff hade elektriciteten förflyttats till Norra Läktaren. Malmö var redo för upprättelse efter ett förlorat 2022 och en lite krokig säsong i år.

Efter ett magiskt MFF-tifo i världsklass med tre klassiska guldskyttar, Lasse Larsson (1986), Martin Dahlin (1988) och Daniel Larsson (2010) i gigantiskt läktarformat var det så äntligen dags.

MFF:s elva var väntad och på pappret stark, både defensivt och offensivt. Hemmalaget startade enligt följande:
Dahlin - Busanello, Jansson (K), Cornelius, Olsson - Vecchia, Nanasi, Berg Johnsen, Peña, Ali - Thelin.

Matchinledningen började som väntat med en furiös aggressivitet, främst från hemmalaget MFF. Redan efter ett par minuter fick domare Glenn Nyberg ta ett litet samtal med lagens lagkaptener Pontus Jansson och Johan Larsson för att i någon mån lugna ner känslorna en aning.

Efter mycket duellspel och en del individuella misstag skapade MFF matchens första målchans efter tretton minuter. Ali lyfte fram till Nanasi som satte Busanello i skottläge. Busanellos skott blev en aning missriktat men blev nästan en perfekt passning till Isaac Kiese Thelin som fick till en styrning precis utanför.

Efter drygt tjugo minuter uppstod ett par hopslag i Elfsborgs straffområde som båda kunde uppfattats som hands på Elfsborgsspelare, men Glenn Nyberg friade och det var sannolikt rätt beslut även om upprördheten på läktaren var stor.

I tjugonionde minuten fick Elfsborgs Per Frick ett högst välförtjänt gult kort efter en feg smäll på Derek Cornelius. Frick som spelat fult och betett sig som ett tramsigt barn från minut ett lyckades dock reta upp även Busanello så att denne också fick ett gult i sin frustration över Fricks attack. En trist sekvens.

Efter en dryg halvtimma kom MFF:s andra stora möjlighet. Taha Ali fick ett drömläge bara en sju-åtta meter framför mål, men valde till allas stora förvåning att sätta en kort passning inåt till Stefano Vecchia som helt oförberedd misslyckades med avslutet.

På ett offensivt äventyr i den trettioåttonde minuten högg det till i Martin Olssons högra baksida lår. Det innebar dessvärre att Martin tvingades gå ut och han ersattes av en annan veteran, Niklas Moisander.

Kort innan paus åkte Pontus Jansson på en varning efter en lustig situation där tidigare nämnde Frick föll som om han vore skjuten av en bazooka efter en lättare knuff från Jansson. Huruvida det var Janssons reaktion efter avblåsningen eller knuffen i sig som gav gult var lite oklart. Dock inte optimalt med två varnade backar samt en back utbytt efter skada redan innan paus.

Innan pausvilan hann MFF skapa en sista riktigt bra chans. Derek Corneius slog en fantastiskt fin djupledsboll till Stefano Vecchia som spelade snett inåt bakåt till Sergio Peña som sköt via Elfsborgsblock och målvaktens fingertoppar till en resultatlös hörna.

På det hela taget får man säga att MFF:s första halvlek var bra. Elfsborg tilläts inte skapa någonting och själva skapade MFF en handfull bra lägen och spelet såg klart skapligt ut. Hemmaspelarna var tuffa i duellerna och såg verkligen ut som om att man trodde på det.

Isaac Kiese Thelin var pigg och vann många dueller och Ali och Nanasi såg till att hålla Elfsborgsförsvaret sysselsatt. Samtidigt, inget mål och fortfarande befann sig Lennart Johanssons pokal i Borås. Det krävs mer än bara bra spel för att vinna SM-guld.

Tråkigt nog utspelade det sig en läktarskandal på bortasektionen. En fraktion av Boråssupportrarna började bråka och trots ett massivt uppbåd av ordningsvakter fortsatte de jobbiga fjantarna att härja och gjorde flera utfall mot ordningsmakten med säväl nävar som bengaler.

Tydligen har även landsortslagen fått för sig att det är tufft att bete sig som en idiot på läktaren. Trist utveckling och denna idioti försenade starten på andra halvlek med en dryg halvtimma till att börja med. Just som andra halvlek skulle starta drog MFF-supportrarna igång ett mer organiserat pyro som i sin tur utlöste brandlarmet på Eleda Stadion. Matchen återupptogs klockan 17.05, en timme efter att andra halvlek skulle börja. Halleda...

Ett par minuter in i andra halvlek skaffade Busanello fram en hörna och den slogs in fint och nickades precis utanför. I anfallet efter kom MFF till en ny bra chans. Vecchia spelade fint till Busanello som fick till ett bra skott och returen hamnade på Isaac Kiese Thelin som ej hann styra bollen bättre än att den gick över. En pigg Malmöstart på andra!

I femtiofemte minuten blev så IKT nerriven i straffområdet och Malmö FF fick straff utan minsta tvekan från domare Nyberg. Isaac tog hand om straffen själv, tvekade inte han heller och med en hård straff i målvaktens högra hörn ordnade vår skyttekung 1-0.

Plötsligt hade Lennarts buckla hittat till Malmö, förutsättningarna var nu i stället att Boråsarna behövde jaga och att MFF behövde slå vakt om sin ledning.
Bäddat för en ruggigt svettig sista halvtimma alltså.

Kvarten efter målet blev ganska rörig, full av dueller, kamp, konstiga domslut och allmän irritation. En för dagen lite blek Vecchia byttes ut i sjuttiotredje minuten till förmån för Sören Rieks.

Sören Rieks var nära att bli avgörande direkt då han satte upp Sebastian Nanasi i straffområdet som i sin tur spelade fram Taha Ali till öppet mål, men ofattbart nog misslyckades Ali att sätta dit bollen utan träffade i stället en heroiskt blockande Elfsborgsback. Otroligt nära att MFF hade punkterat matchen!

Efter åttiofem minuter bytte Henrik Rydström ut två slitna pågar i form av Taha Ali och Sergio Peña och in kom Oscar Lewicki och Otto Rosengren.
Som en naturlig följd av bytena och ställningen i matchen började MFF hamna längre ner i plan och när fjärdedomaren till slut visade upp skylten för övertid visade den nio minuter. En pärs att vänta!

Det blev dock inte så jobbigt som förväntat. Elfsborgs slutforcering blev hafsig och slarvig samtidigt som MFF skötte sitt försvarsspel uppoffrande och fokuserat.
De nio minuterna blev till tio, men till slut ljöd Glenn Nybergs pipa och efter sju sorger och åtta bedrövelser är Malmö FF mästare igen. För tjugotredje gången!

MFF vann matchen rättvist och det är så här i efterhand lätt att se psykologin bakom efter kaossöndagen för en vecka sedan. MFF fick momentum och Elfsborg blev förlorarna. Det satt i och egentligen var det aldrig något snack. 2-0 var oändligt mycket närmare än 1-1.

Henrik Rydström fick visa supportrarna och experterna att hans Malmö FF kan vinna mot topplagen och man klarar även att göra det när det behövs som mest.
En stor eloge till Henke för hans idoga arbete med att föra tillbaka laget till toppen igen efter det rysliga fjolåret. Hatten av!

Hatten av också för vår skytteligavinnare Isaac Kiese Thelin som efter en längre måltorka var svårt ifrågasatt, men som klev fram och avgjorde när allt stod och vägde. Isaac är en av våra stora guldhjältar!

Nu väntar en vinter då truppen skall rustas och byggas för Europa. Det skall bli spännande att följa. I kväll skall vi dock leva i nuet och njuta. Malmö FF är Sveriges bästa lag, genom tiderna och i detta nu. Det känns fantastiskt!