1. Liverpool
Den i särklass största rivalen till klubben kommer av flera anledningar, djupt förankrad även utanför fotbollen. Städerna ligger bara 50 mil ifrån varandra och har genom historien haft stor rivalitet mellan deras befolkningar. Även om de inte vill erkänna det själva, så grundar det sig i fler likheter än olikheter. Båda städerna vad industristäder men en stark arbetarklassbefolkning under 1800-talet. Liverpool låg vid kusten, så de hade hamn arbetarna. Manchester låg inne i landet, så man hade fabrikerna. Liverpool som stad profiterade på att ta stora tullavgifter för Manchesters företag att få tillgång till sina importer - men den dynamiken fick ett abrupt slut 1894. Då lät Manchester gräva fram en kanal, hela vägen fram till kusten, för att göra sig oberoende av Liverpool. Manchester Ship Canal ändra helt den ekonomiska dynamiken mellan städerna. Manchester frodas, och Liverpool föll i ekonomisk misär. Detta sjungs om på läktarna än idag i julsången "Feed the scoucers. Let them know it's christmas time". På planen har förstås rivaliteten cementerats ytterligare. Liverpool med sitt starka 70-80 tal. Manchester med sin motsvarighet på 90-10 tal och nu återigen Liverpool i förarsätet. En djup rivalitet städerna och lagen emellan som inte kommer att försvinna i framtiden.
2. Manchester City
Manchester City var länge en harmlös lillebror i staden och när United firade sina största framgånger genom en trippel 1999 spelade samtidigt City kval mot Gillingham i 3e divisionen. Spola fram 10 år och pumpa in åtskilliga (och tvivelaktiga?) miljarder från Abu Dhabi var man plötsligt största rivaler om titlarna. Våra "högljudda grannar" titulerade Sir Alex Ferguson rivalen när de kamperade ihop i början på 2010-talet om framgångar inhemskt. Personligen den rival jag brinner mest för, då vi haft flera tighta drabbningar om ligatitlar mot varandra i modern tid men även att de representerar en uppgång jag är väldigt emot i den moderna fotbollen. Just nu ligger de i förarsätet, men mycket kan hända både på och av planen för att ordningen ska återställas.
3. Leeds United
En mer osannolik rivalitet hittar vi norr. Där "rosorna krig" grunar sig i mycket mer än fotboll. Lancashire (där Mancheter ligger) och Yorkshire (där du hittar Leeds) utkämpade blodiga krig under 1400-talet. Under den industriella revolutionen blev städerna rivaler kring kunderna. Manchester med sin bomull och Leeds med sitt ull. Fotbollsrivaliteten blossade upp främst på 60-talet när de bägge lagen båda hade framgångsperioder. Matcherna blev synonyma med stök och våld. Minnen som lever kvar i supporterkretsarna än idag. Leeds är numera tillbaka i den högsta divisionen i England igen, vilket gör att rivaliteten har fått nytändning.
4. Arsenal
Grundar sig denna rivalitet inte i några historiska schismer, utan intensiv fotbollrivalitet på planen. Efter en framgångsrik början på 90-talet tog Manchester United successivt över i och med Sir Alex Fergusons framtåg. Men det är just rivaliteten under de tio åren från mitten av 90-talet mellan de olika spelfilosofierna Ferguson och Arsene Wenger representerade som skapade kontrasterna. De innovativa, skönspelande Arsenal som sällan gick hela vägen och de syniskt, effektiva Manchester United som vann titlarna. En rivalitet grundade i de två kaptenerna: Roy Keane och Patric Viera. Med ett decennium av tuffa bataljer i ligan. Spelmässigt har Arsenal varit bättre senaste åren, men i bokhyllan har det fortsatt varit Manchester United som fyllt på med titlar genom åren.
5. Chelsea
På samma sätt som med Arsenal en rivalitet helt ogrundad på historia eller geografi men huvudstadslaget blossade upp som en stor rival i början av 2000-talet. Välgödda av ryska oljepengar skapade man ett av Europas bästa lag, ledda av "the chosen one" Jose Mourinho. 5 av 6 säsonger mellan 2005 och 2011 var våra klubbar 1 och två i Premier League. Vi vann tre titlar och Chelsea vann två. Dessutom har man förstås den där kvällen i Moskva att minnas tillbaka: Final, Ronaldo missar sin straff, John Terry halkar och missar sin, och Manchester United vinner till sist Europas förnämaste trofé för tredje gången. Rivaliteten lever kvar för mig än idag, då minnena fortfarande är färska.
