Måndag morgon: Dagen efter första nollan
"Det är detta man lägger ner så mycket tid och kraft på att hoppas slippa. Just när en nästan börjat glömma av detta tillstånd dök det upp igen."
Motala
Jobbade extra i lördags med ett evenemang som blev både lyckat och uppskattat. Avslutade det långa arbetspasset med att ta bort en p-bot från vindrutan. Sånt är livet.
Kunde i alla fall se fram emot en ledig söndag och lång sovmorgon. Vaknade av mig själv 05.30 utan tillstymmelse till att kunna somna om. Så kan livet också vara.
Hade den här texten att skriva. En enkel veckosummering där ett redan bärgat cupguld skulle kompletteras av ytterligare så jäkla enkla tre poäng. Men så blev det inte.
Livet.
Så välbekant allt kändes. Besvikelsen, förtreten och frustrationen. Trots att det var så längesedan sedan senaste förlusten så kändes nollan med ens som den nya vardagen.
Det är så här det känns att vara fotbollssupporter. Det är detta man lägger ner så mycket tid och kraft på att hoppas slippa. Just när en nästan börjat glömma av detta tillstånd dök det upp igen. Lika överraskande som logiskt, egentligen.
Någon gång skulle det ske. Drömmen om 90 poäng i slutet av säsongen var en just en dröm och nu har vi vaknat. Att det hände dagarna efter en urladdning med förlängning, med en alltför nykomponerad startelva och mot ett lag som var betydligt mer motiverade gör det lite mer rimligt att acceptera såhär på måndagsmorgonen.
Nu kanske vi istället slipper resonemang om att Allsvenskan är på väg att gå under på grund av Malmös dominans. Nu har både Rydström och laget fått den nödvändiga kallduschen för att hålla sig på jorden och ödmjukt sätta igång och göra jobbet.
Sju matcher. Sex vinster. AC är frisk, Tinnerholm är tillbaka. Makolli är årets talang och nyförvärven Stryger-Larsen och Botheims prestationer är redan väl godkända. IKT leder skytteligan och Pontus Jansson är ännu bättre i år.
Nu går livet vidare.
Framåt Malmö!
