Malmö
2020-11-02 08:00
Måndag morgon: Derbydag.... typ...
Blir sju poäng ner tio ikväll? Krossa HIF.
Ulf "Raulolle" Nilsson
4 kommentarer
Lund. Derbyt 2010 är en av de absolut häftigaste matcherna jag varit på. Sveriges två bästa lag. Fullsatta läktare. Och såklart seger för di blåe, vilket såklart gör minnet ljusare. Det var några år där runt 2010 som matcherna mot HIF var årets höjdpunkt tillsammans med det givna stormötet med Blåvitt - Stormatch oavsett hur bra Blåvitt går.
Men det går inte att förneka att de senaste årens derby varit sisådär. Helsingborg, med nya fina läktare, har haft svårt att få tryck på läktarna sen det tragiska dödsfallet premiären 2014. Samtidigt som vi gick mot en av föreningens storhetstider tappade Helsingborg allt och lite till och åkte ur. Nu är de ju visserligen tillbaka men det är ju inte i närheten av samma klass på laget nu som mästarlaget 2011. Det har tyvärr gjort mötena ganska ointressanta - HIF har inte imponerat på plan och inte på läktaren.
Det har också blivit färre folk som överhuvudtaget verkar supporta Helsingborg. Tidigare har jag haft såväl kurskamrater som kollegor och även elever som hejat på Helsingborg och visat det öppet. Jag gillade det. Det blir kul tugg och skoj med glimten i ögat.
Men senaste åren har jag knappt stött på någon överhuvudtaget som hävdar att de håller på Helsingborg. Trist.
Lägg sen till situationen i år då ingen publik finns på plats. Vem brinner extra i MFF för en sån här match? Sannolikt ingen. Ingen publik. Ingen stor motståndare på andra sidan. Ingen supporter att skoja med inför matchen. Derbykänslan är noll. Tyvärr.
Och värre är. Det är detta som öppnar för HIF. Jag anar ändå att för staden Helsingborg och föreningen HIF är detta året största match - bortsett från att man då möjligen hamnar i kval.
För HIF är detta en viktig match - inte bara för deras utsatta läge. De vill vinna och trycka till den kaxiga grann(nåja)klubben.
Motivation slår klass. Det är såklart inte alltid sant men i Allsvenskan är det ofta det. Så stor är inte skillnaderna i kvalitet att man har råd att gå ut med halvkass inställning. Så JDTs uppdrag till matchen ikväll är att få spelarna att tro att detta är en match som betyder massor för dem, för oss och för staden.
Får JDT truppen att tro det kommer vi vinna. Enkelt.
För egen del ska jag se på bilder från HIFs guldsäsong 2011 och reta upp mig fullständigt på deras kaxighet. Vid matchstart ska jag ha byggt upp hatet mot HIF igen.
Börjar faktiskt reta mig lite redan nu på Erik Sundins störiga smil.
Och Adrian Gashis fega tacklingar.
Och Pär Hanssons filmningar.
Och Christoffer Anderssons krylliga hår.
Nä fy fan. Framåt Malmö! VINN!
------
Men det går inte att förneka att de senaste årens derby varit sisådär. Helsingborg, med nya fina läktare, har haft svårt att få tryck på läktarna sen det tragiska dödsfallet premiären 2014. Samtidigt som vi gick mot en av föreningens storhetstider tappade Helsingborg allt och lite till och åkte ur. Nu är de ju visserligen tillbaka men det är ju inte i närheten av samma klass på laget nu som mästarlaget 2011. Det har tyvärr gjort mötena ganska ointressanta - HIF har inte imponerat på plan och inte på läktaren.
Det har också blivit färre folk som överhuvudtaget verkar supporta Helsingborg. Tidigare har jag haft såväl kurskamrater som kollegor och även elever som hejat på Helsingborg och visat det öppet. Jag gillade det. Det blir kul tugg och skoj med glimten i ögat.
Men senaste åren har jag knappt stött på någon överhuvudtaget som hävdar att de håller på Helsingborg. Trist.
Lägg sen till situationen i år då ingen publik finns på plats. Vem brinner extra i MFF för en sån här match? Sannolikt ingen. Ingen publik. Ingen stor motståndare på andra sidan. Ingen supporter att skoja med inför matchen. Derbykänslan är noll. Tyvärr.
Och värre är. Det är detta som öppnar för HIF. Jag anar ändå att för staden Helsingborg och föreningen HIF är detta året största match - bortsett från att man då möjligen hamnar i kval.
För HIF är detta en viktig match - inte bara för deras utsatta läge. De vill vinna och trycka till den kaxiga grann(nåja)klubben.
Motivation slår klass. Det är såklart inte alltid sant men i Allsvenskan är det ofta det. Så stor är inte skillnaderna i kvalitet att man har råd att gå ut med halvkass inställning. Så JDTs uppdrag till matchen ikväll är att få spelarna att tro att detta är en match som betyder massor för dem, för oss och för staden.
Får JDT truppen att tro det kommer vi vinna. Enkelt.
För egen del ska jag se på bilder från HIFs guldsäsong 2011 och reta upp mig fullständigt på deras kaxighet. Vid matchstart ska jag ha byggt upp hatet mot HIF igen.
Börjar faktiskt reta mig lite redan nu på Erik Sundins störiga smil.
Och Adrian Gashis fega tacklingar.
Och Pär Hanssons filmningar.
Och Christoffer Anderssons krylliga hår.
Nä fy fan. Framåt Malmö! VINN!
------
