Lund. Vi spolar tillbaka klockan till 2018. MFF har inlett säsongen fasansfullt dåligt och till slut väljer man att sparka Magnus Pehrsson. Efter lite tomrum med Daniel Andersson som huvudtränare fick man till sist in Uwe Rösler och blev till sist en otrolig succé och säsongen räddades genom att laget slutade trea och nådde Europa (Ett Europaspel ni minns va?)
Men om vi tittar på Daniel Anderssons period som temporär tränare kan man inte direkt tala om någon succé. På tre matcher tog man bara fyra poäng. Inget fiasko kanske för ett lag med stora problem men knappast tillräckligt för ett regerande mästarlag.
Med Uwe hade vi under 1,5 år ett poängsnitt på 2,25 per match. Ett enastående facit och även ute i Europa hade ju Uwe ett framgångsrikt tillvägagångssätt.
Att Magnus Pehrsson sparkades var knappast märkligt utifrån hur det såg ut men det ska ju också påminnas att MP hade ett betydligt sämre lag under våren än vad Uwe fick till sitt förfogande så det var absolut inte bara tränaren som var skillnaden.
Vi hoppar fram till 2022. MFF skulle tänka nytt med ny sportchef, annorlunda tillvägagångssätt och en ny tränare i Milos. Men efter två raka guld och även Champions League fanns det ingen lugn och ro i själen hos MFF:s ledning och trots cupfinal och häng på toppen valde man att sparka Milos Milojevic efter fiaskot mot Zalgiris Vilnius i Champions Leaguekvalet.
Först fick Georgsson ta över och därefter hoppade Åge Hareide in som temporär tränare året ut eftersom MFF inte kunde få in en permanent tränare nu (vilket såklart handlade om att man ville ha Henrik Rydström och inte kunde lösa honom innan säsongen var över). Det gick ju fullständigt åt skogen och MFFs facit och spel under hösten 2022 var rejält mycket sämre än det MFF visade under Milos. Och då ska det ju verkligen understrykas att Åge Hareide bevisat att han är en skicklig tränare.
Och så hoppar vi fram till i år. MFF har klart häng på toppen men en dålig formkurva och återigen miss i Europa (precis det som även gällde MP och Milos) fick styrelsen nog och skeppade den dubbla ligamästaren Rydström. Men där klubbar ute i Europa kan plocka fram nya tränare på några dagar måste Malmö igen ha månader på sig för att hitta vem som ska leda laget framöver.
Och hur man än vrider och vänder på det kan man inte säga något annat än att Anes tid är ett fullständigt fiasko även om det finns några moment som varit bra - exempelvis vår poäng mot Zagreb. Och när säsongen summeras kommer vi sannolikt inte ens komma topp fem. Vi kan ju räddas lite av att GAIS lär komma bakfulla till avslutningsmatchen men att vi ska gå om AIK, Blåvitt och Djurgården för att bli fyra lär inte hända.
Vi vet hur det fungerar med temporära tränare. Vi har testat det. Ändå valde man att gå den vägen även i år. Hur kan vi inte lära av misstagen?
Samtidigt pratar MFF om hur vi kommer göra ett ekonomiskt minusresultat. Det är såklart lite svårt att veta exakt vilka utgifter vi haft som är vettiga men vi har alltså ändå sålt en del spelare samt nått Europa Leagues ligafas och ändå räcker det inte ekonomiskt. Nu har vi ju pengar att ta ifrån men jag är lite orolig över hur vi lägger budgets där det krävs att vi når CL-playoff och säljer spelare för över 100 miljoner kronor för att nå ett plusresultat (vilket Pålsson antydde i Sydsvenskanintervjun).
Och i detta läge sätter alltså styrelsen oss i en sits där vi inte når Europa nästa år. För ja, jag tycker detta ligger på styrelsen helt och hållet. Givetvis är det ingen garanti att en permanent tränare hade gett oss Europa nästa år, men det hade åtminstone gett oss en ärlig chans.
Vad handlar det om då? Vi får väl se, men mycket talar väl kanske för en liknande situation som vi hade med Rydström fast det nu istället är Fidde Holmgren. Och det är ju möjligt att han är helt rätt tränare för oss och kommer göra succé, men det är fortfarande en svår situation som han sätts i och där allt behöver klaffa från start.
På många sätt har vi gjort om misstagen från 2022 med värvningar som varit skadade eller inte kunnat prestera av andra skäl men framförallt där vi skeppade en tränare utan att ha en tydlig plan för hur hösten ska hanteras. Är det för mycket begärt att vi slutar göra om exakt samma misstag som vi själva har gjort tidigare?
Är det verkligen det?
