Måndag Morgon - Käre Lasse, tack för allt!
Efter nästan sju hela säsonger i Malmö FF lämnar Lasse Nielsen oss. Det känns tomt i hjärtat och det kommer att synas på plan.
Det har funnits några riktigt fina Lasse i Malmö FF.
På 1960-talet var Lasse Granström en vass målskytt och en given sidekick till den store Bosse Larsson och på 1980-talet vräkte salig Lasse Larsson in mål från alla håll och kanter.
Den Lasse som den här texten handlar om är dock en Lasse som med varenda cell och muskelfiber i sin slitstarka kropp har gjort precis allt för att förhindra att vi släpper in mål.
Lasse Nielsen, en av de starkaste truppbyggstenarna och försvararna MFF haft de senaste tio åren.
Vår danske klippa har varit en trygg stöttepelare i allsvenskan, men allra bäst har han varit i det internationella spelet. Precis som med Jo Inge Berget som försvann efter förra säsongen har Lasse vuxit ut till något av ett monster när det har dragit ihop sig till Europakval och playoff. For att citera 80-talssångaren Billy Ocean "When the going gets tough - The tough gets going".
Trots Lasses uppoffrande spel och hans mod ute på plan, höll han oftast en mycket låg profil utanför. Ödmjuk, lugn och med ett vänligt leende har han funnits i truppen och varit en garant för harmoni och professionalism under alla sina sju säsonger i den himmelsblå tröjan.
Samtidigt fanns det ledaregenskaper som kunde plockas fram när det behövdes och att Lasse gjorde flera matcher som kapten i Malmö FF är ingen slump. Hans attityd och ansvarstagande var ett föredöme för de andra spelarna i truppen och behövdes det kunde han ryta till, fråga bara Patriot Sejdiu.
Lasse fick ingen traditionell avtackning igår och huruvida detta berodde på att Malmö FF slarvade bort en hyllning till en av föreningens finaste trotjänare på 2000-talet, eller om det helt enkelt bara varit för snabba puckar för att förbereda något låter jag vara osagt, men det skär i hjärtat att veta att Lasse kanske inte får veta hur mycket han betyder för oss.
Lasse fattas oss redan, han tillhör den där skaran oglamorösa fighters som vi under en period varit så bortskämda med. Mackan (som visserligen var på en egen nivå), JIB, Rieks, Lewicki, Halsti, Tinnerholm och Eric Larsson tillhör samma kategori och nu är det inte många av dem kvar hos oss.
Några har försvunnit på grund av sina egna eller MFF.s beslut, några har fått chansen att ta ett sista kontrakt i en annan liga och några har börjat få åldersrelaterade skadebekymmer men det är bara att konstatera att en väldigt viktig generation MFF:are har lämnat, eller är på väg att lämna vår trupp.
Lasse, som avslutade sin MFF-karriär med en hundraprocentig insats mot Djurgården igår, lämnade med flaggan i topp och lämnar även ett hål efter sig i backlinjen. Att vara högerback är förvisso inte Lasses drömposition, men med Anton Tinnerholm skadad var Lasse det bästa alternativet.
Lasse kommer alltså att saknas på plan, men han kommer att saknas ännu mer i våra hjärtan. Ingen svensk förening har haft så många hjältar som Malmö FF och Lasse är definivt en av vår moderna historias hjältar. Med tre SM-guld, ett Cup-guld, två EL-gruppspel och ett CL-gruppspel i bagaget lämnar han Malmö FF som en av de stora.
Tack för allt käraste Lasse!
