Måndag morgon och mörkret gör sig påmint så fort ögonen öppnas. Hösten är här, det är bara att börja härda ut.
Ännu en förlust och en svag och uppgiven insats bakom oss. Ännu ett par dagar av självspäkande forumscrollande, destruktiva poddplöjningar och odlande av konspirationsteorier. Men inga avgångar, uppsägningar eller andra omedelbara konsekvenser går att finna.
Allt är skit kan man pessimistiskt och för all del rättmätigt tänka. Är man däremot en sådan som brukar välja halvfulla glas accepterar man ett ofrånkomligt mellanår, ett år som trots alla besvikelser ändå omfattar en cupfinal och ett kommande gruppspel i Europa. Någonstans finns det en tröst i det logiska att ingen kan vinna allting alltid, ibland måste man backa och ta en längre sats för att hoppa längre än senast.
Personligen består min egen karriär mest av mellanår, jag vet av erfarenhet att man överlever.
Att in i det sista hålla hoppet upp om en tredjeplats vid liv kommer att ta på krafterna. Likaså att se fram emot möten med Nottingham, Porto och onsdagens motståndare Ludogorets men att innerst inne inte riktigt tro på det kommer att vara tungt.
En av de mest slitna klyschorna är den om att i Malmö sitter vinnarkulturen i väggarna. Det borde rimligen också innebära en förmåga att hantera motgångar. 2025 är inte vårt år. Men det kommer snart ett nytt. Låt oss bara härda ut den här hösten.
Framåt Malmö!
