Jag vill vara tydlig med att man äger sin egen upplevelse och har man upplevt att någon står och skriker rasistiska och homofoba saker under hela matchen så är det säkert så men jag undrar verkligen kring det.
Jag har gått på fotboll mer eller mindre hela livet och sen jag flyttade från Österlen i början av 2000-talet har jag gått på elitfotboll i snitt säkert nästan en gång i veckan - men om vi räknar lågt en match varannan vecka.
Så på 25 år har jag sannolikt sett minst 600 matcher på elitnivå på olika platser och läktare runt om i landet.
Antalet gånger av dessa jag har hört någon skrika rasistiska eller homofoba saker vid upprepade tillfällen är exakt 0. Det har säkert hänt någon gång att någon skrikit något liknande men det är allvarligt talat så sällsynt att jag inte ens känner mig helt säker på det.
Med det sagt. Min upplevelse är såklart lika anekdotisk som någon annans och alla har rätt till sin upplevelse. Men jag måste ändå säga att det är märkligt hur många som, enligt egen utsago, nästan aldrig går på fotboll ofta upplever just detta.
Sen vill jag vara tydlig med att det inte är problemfritt på läktaren alltid och det finns många saker som sker på läktaren som jag ställer mig tveksam till. Samma sak gäller olika former av sociala medier där dreven gärna går om någon "uppträtt felaktigt" på läktaren. Men utan att försvara beteendet på något sätt tror jag att det mer är ett samhällsproblem än fotbollsproblem. Det är ofta en oerhört tråkig attityd som sprids på sociala medier och det ser vi ju i princip i alla genrer.
Och samtidigt som det alltså finns problem på läktaren - svordomar, gester och andra tveksamheter - ser jag också oerhört mycket som är fint. En gemenskap. En passion. En kärlek.
Jag vet att många reagerar på när vi (exempelvis jag) använder ord som hatar, men det de flesta av oss känner är inget hat som skulle leda oss till någon form av handgripligheter utan snarare ett gemensamt ogillande. Det handlar nog väldigt mycket vilken definition man lägger i ordet "hata" men jag har noll problem med att mina egna barn skulle säga att de "hatar" Göteborg eller så. Precis på samma sätt som jag inte tar illa upp om någon i AIK skriker om att de hatar oss.
Man måste inte ta allt extremt bokstavligt och det innebär inte att man vill döda någon för att man "hatar". Det innebär inte att man vill supportrar till andra lag något hemskt. Det innebär inte att man vill att någon skadar sig. Det är en känsloyttring.
Jag älskar känsloyttringarna. Jag älskade Stryger Larsens hetsande inför matchen mot FCK. Jag älskar när det brinner. Jag älskar passionen. Utan den hade fotbollen inte varit där den är i dag. Utan den hade jag inte skrivit här. Utan den hade jag aldrig tittat på så mycket fotboll. Utan den hade du inte läst här.
Passionen behöver vi.
Sen kan man gott vara snällare mot varandra på läktaren - Åtminstone inom samma familj.
Vad vill jag ha sagt? Det är inte farligt att gå på fotboll. Jag tar mina barn på fotboll och är hur trygg som helst med det. På sittplats. På ståplats. Det är en fantastisk familj.
Och jag tror det ser likadant ut på läktare runt om i hela Sverige.
Med det sagt. Match på tisdag. Upp på hästen igen och hata FCK.
