Efter en helg där resultaten i mångt och mycket gick MFF:s väg, är vi nu på tredjeplats "i egen kraft" och minskade dessutom glappet till tvåan Hammarby från nio till sex poäng.
Inte för att årets upplaga av Malmö FF är det där laget man litar på i vått och torrt, men tittar vi över tid i juli och augusti har vi, trots förlusterna mot Mjällby och FCK, en klart uppåtgående trend och det kan ju vara en lite upplyftande tanke inför en spännande höst.
Inte spännande på det viset vi är bortskämda med, det vill säga med guldstrid, men med en kamp om Europaplatserna och nu allra först playoff till Europa League mot tjeckiska Sigma Olomouc.
I skenet av självrannsakan och analys av vad som gått fel, kan kanske MFF samla ihop sig och göra en bra höst. Om inte annat kan hösten vara en fin investering i framtiden.
Mot Halmstad stod främst Daniel Gudjohnsen, men även Adrian Skogmar för fina insatser och inhopparen Kenan Busuladzic har redan tidigare visat att han är en spännande talang och kan vi låta dessa tre få regelbunden speltid, inte minst i Europa är det mycket värt.
Tittar man bara på vad Europaspelet betydde för t ex Otto Rosengren och Hugo Bolin 2024, Hugo Larsson 2022 och varför inte när JDT släppte ner Sebastian Nanasi i den djupa änden av bassängen under CL-hösten 2021 så ser man hur utvecklande det är för unga talanger att få känna på internationellt tempo.
Det är en konkurrensfördel vi har i år gentemot de andra svenska topplagen (dit räknar jag inte Häcken, som fortfarande kan ta sig till ECL), att vi kan ge hela truppen speltid och framförallt ge våra största talanger erfarenhet och lite hår på bröstet.
Låt oss hoppas att Henrik Rydströms fingertoppskänsla är återställd, att truppen är mer harmonisk och att matchen i Halmstad kan tjäna som både "reset" och "restart" inför en både väldigt viktig och väldigt intressant höst.
