Motala
Måndag morgon. Frost i gräset men vår i luften. Nu backar vi inte.
Malmö FF tog igår sin tredje raka seger och är vidare i Svenska cupen. Full pott mot tre lag som på pappret räknas som svagare motstånd men ändå med en blygsam målskillnad som inte ger mer än bortaplan i nästa match.
Rimligt? Absolut. Självklart? Absolut inte.
Vi kommer behöva lära oss att vara nöjda med sådana här prestationer under 2026. Tillräckliga, men inte mer. Nu handlar det om att uppskatta varje litet steg framåt istället för att hoppas på stordåd och succéer.
Minns förlusterna mot FCK, Mjällby och Sirius i fjol. Kom ihåg alla besvikelser i europaspelet. Det är utgångspunkterna. Det är därifrån de små, små stegen ska tas. Framåt och uppåt.
Ett cupavancemang är inte anledning till jubel och eufori. Men med tanke på alla stora förändringar som truppen och klubben är mitt uppe i så är det ändå ett styrkebesked.
En ny tränare är alltid en enorm förändring. Lägg därtill de stora rockaderna inom laget, med åtskilliga spelare som både förvunnit och tillkommit. Huruvida bytet av ordförande, VD och så småningom sportchef påverkar omklädningsrummet har jag ingen aning om, men att laget kan leverera på någon slags godkänt-nivå igen är ett steg framåt. Ett litet steg, och det är sådana vi behöver ta. Ett i taget, framåt och uppåt.
När året är slut kommer vi att ha lärt känna en ny generation MFF:are. Kanske har vi någon eller några hjältar att tacka av. Förhoppningsvis har vi en tabellplacering att fira, kanske till och med en titel och en ljusnande framtid att se fram emot.
Det är dit vi ska. Med små, små steg. Ett i taget, framåt och uppåt.
Framåt Malmö!
