Motala
Nu är det ju ett tag sedan men ni vet hur det kan bli under mästerskapssomrar när Sveriges herrar är med. Vi som följer ett lag till vardags tvingas hålla en mer sansad distans till den plötsligt förlösta nationella yran, bita oss i läppen varje gång någon med alldeles nyvunnet fotbollsintresse förklarar den spännande potentialen hos de mest givna namnkunniga landslagsspelarna och andas djupt när den häromdagen framproducerade VM eller EM-låten ännu en gång spelas i en nära placerad högtalare.
Man står emot under öppningsmatchen och kanske en omgång men tills slut tvingas man kapitulera och låter sig ryckas med i gemenskapen. Det är ju ändå bara mästerskap vartannat år och vem vet när Sverige är med nästa gång? Plötsligt sitter man där, tillsammans med en halv släkt, sitt kontor eller sina grannar. Med en stark patriotism som gemensam nämnare, en självklar del av er personlighet som aldrig kommer på tal annars. Det är flaggor, tröjor och ansiktsmålningar om vartannat.
Ett antiklimax är oundvikligt. En straffmiss, en defensiv tabbe eller en olycklig utvisning. Resultatet räcker inte till och Sverige är utslaget. Poff! Det är över. Blandningen av skam, sorg och besvikelse är aldrig tydligare än dagen efter ett mästerskapsdebacle och butiker och handlare fortfarande inte fått undan sina specialbeställda fullstorleks pappfigurer, särskilda turneringspåsar och andra produkter som getts tillfälligt VM- eller EM-smink. Man föll dit, ännu en gång.
Den känslan av uppgivenhet och ovetskap om när det blir fest nästa gång har vi MFF:are gått med i rätt många veckor nu. Först Niclas Carlnéns avsked, därefter Rydströms kräftgång och fall och sedan den slutliga defileringen av en trupp som mer eller mindre tappat allt.
Nu börjar vägen tillbaka. Förhoppningsvis är det bara att resa sig upp ur diket och fortsätta i samma riktning som tidigare. Värre om det visar sig att vi kört ordentligt vilse och saknar både kompass och karta. Det är de två scenario som verkar finnas om man läser på Himmelrikets forum. Verkligheten brukar innehålla fler nyanser och mer komplexitet än så.
Jimmy Rosengren är namnet på vår nye VD. Ingen aning om vilka förväntningar som är rätt att ställa på det valet men åtminstone en jobbig väntan är över. Förhoppnings kommer snart ett besked om vem som ska leda laget från bänken också.
Det är inte en rolig period vi går igenom men den är spännande och berör åtminstone på riktigt. Det kan man försöka glädja sig åt.
Framåt Malmö!
