Ett stort orosmoln hade lagt sig över San Siro före avspark i söndags när anrika Torino gästade. Rossoneri skulle bli tvungna att klara sig utan skadade spelfördelargeniet Riccardo Montolivo. Stora tveksamheter rådde hur denna lakun skulle kunna fyllas och farhågorna blev knappast mindre när startelvan offentliggjordes. Allegri mönstrade ett tremannamittfält med idel slitvargar. Nocerino/Muntari/Flamini i all ära, de har utan tvekan fina kvaliteter som fotbollsspelare, men att de tre ska bilda ett komplett och harmoniserande mittfällt, är som att försöka dirigera en stråkvartett med idel basfioler.

Första halvlek

Milan famlar i upptakten av första halvlek och har svårt att hitta linjerna i anfallsspelet. Det är istället Torino som får den första heta chansen när hårfagre Alessio Cerci tidigt friställs med Abbiati. Det blir lyckligtvis ett tamt avslut och Abbitiati kan relativt enkelt avstyra.

Offensiven i Milan känns vilsen. Avsaknaden av Motolivo har synliga effekter. Tridenten på topp, El Shaarawy/Balotelli/Boateng, tycks inte veta vilka löpningar som är värda att ta när inte Montolivo garanterar det precisa passningsspelet. De heta chanserna lyser med sin frånvaro och det är istället ett kontrande Torino som skapar det farligaste i chansväg under första halvlek.

Flera av Milanspelarna ser påtagligt förvirrade ut. Balotelli spelar med händerna i byxfickorna och ser måttligt intresserad ut. Boateng är osynlig. Nocerino har fortfarande inte tagit klivet ut ur skuggan av sitt fjolårsjag och El Shaarawy är inte så där självklart vän med bollen som han brukar vara.

Andra halvlek
 
Milan har fortsatt det mesta av bollinnehavet men skapar väldigt lite. El Shaarawy byts ut mot Pazzini efter dryga tio minuter. Effekten uteblir. Milans famlande efter linjer och öppningar i offensiven fortsätter. Det är fortsättningsvis Torino som skapar de hetaste chanserna. Barreto är näste man att försöka överlista Abbiati efter ännu en kontring, men Christian gör återigen en fundamental räddning och håller nollan intakt.  
 
Andra halvlek har utvecklats till ett ordentligt sömnpiller. Milan äger bollen, men tycks för dagen sakna verktygen att utnyttja innehavet. Två sena byten görs, men varken Niang (in istället för Boateng i 76:e minuten) eller Robinho (in istället för Flamini i 81:a) lyckas injicera den energi som Milan behöver i jakten på  ett segermål.

Ändå kommer det. Öväntat, ologiskt och alldeles underbart välkommet. Nocerino slår ett inlägg mot bortre stolpen dit ambitiöse Mexes tagit sig. Fransmannen nickar in bollen centralt i straffområdet dit en relativt omarkerad Balotelli sökt sig. Super-Mario stöter enkel in en volley och väcker hemmapubliken, som antingen gett upp förhoppningen om ett segermål, eller helt enkelt dåsat till av den obefintliga underhållningen.
Milan gör matchens enda mål och vinner med 1-0.

Därmed har Milan på ett visserligen tafatt och långt ifrån övertygande sätt, ändå tagit ett "KARELINGREPP" om Europabiljetten.
Fyra poäng ner till jagande Fiorentina med tre matcher kvar att spela.