Tidigare i veckan surade jag över att ledningen verkar gå i samma fälla gång efter gång och göra om sina egna misstag flera gånger utan att ta lärdom. Det samma kan tyvärr sägas om spelarna på planen.
Mötet med Panathinaikos kom i ett besvärligt läge för båda lagen. MFF:s läge med en extremt ojämn formkurva med fler dalar än berg och en skadelista längre än Hammarbys lista över guld i kanot kände vi till sedan en tid tillbaka, men även grekerna kom till matchen med en tveksam form men dock med en relativt ny tränare i Rafa Benitez.
Anes Mravac valde en till stora delar förväntad startelva men där det ändå fanns ett stort utropstecken mellan stolparna då han valde Melker Ellborg istället för Robin Olsen som återfanns på bänken för första gången sedan comebacken till MFF.
Malmö inledde matchen starkt och sett till första halvleken var det en av våra spelmässigt bästa halvlekar där innermittfältstrion Kenan, Skogmar och Otto gång på gång kunde vinna boll och ta sig fram till farliga ytor tillsammans med framförallt Haksabanovic men även Bolin som var kvick på sin kant.
Men det ska också sägas att MFF i sammanhanget sällan kom till några riktigt bra chanser då man ofta kom runt på kanterna och ingen av spelarna hade kvalitet nog att vända in själva och bli farliga samtidigt som spelarna i boxen inte var tillräckligt bra om bollen väl nådde dem. Skogmar kom först på ett inspel och missade bollen typ helt och Stryger Larsen mötte en boll fint men sköt upp den på egen hand. Ekong, som borde vara hotet, var egentligen aldrig nära något inspel.
Däremot fick han en otrolig chans tillsammans med Bolin och Haksabanovic när de ställde om fint men Ekong slog en alldeles bedrövlig passning och 3-1-läget blev istället inte ens till ett avslut.
Det var dock ingen brist på chanser i övrigt. Djuric var riktigt nära på en hörna men målvakten räddade fint och Pontus Jansson blev totalt fri på en frisparksinlyftning men nicken var för klen och returen lyckades Djuric missa från typ 2 meter.
Enskilt bästa chansen i halvleken hade dock Karol Swiderski från elva meter. Chansen dök upp efter att MFF slarvat i ett uppspel och Kenan först tappat boll och därefter dragit ner grekernas anfallare som själv la upp bollen på straffpunkten. Ellborg var iskall och väntade ut Swiderski vars straff inte blev speciellt välplacerad och då kunde Ellborg, MFFs i särklass bästa målvakt 2025, rädda.
Men 0-0 i paus. Mersmak för MFF dock även om man såklart började bli orolig över alla chanser vi missade.
I andra halvlek inledde hemmalaget det bra, men ganska snart föll man tillbaka och samtidigt som Panathinaikos fick bra utväxling på sina byten hade MFF svårt att få igång sina inhoppare och det kändes allmänt som att snaran började dras åt på skåningarna.
Men när Teté vände inåt och pricksköt i bortre kryssribban började man kanske ändå känna att tiden var på MFF:s sida och att man skulle få med sig 0-0. Men så jobbar inte Malmö i år.
Med några minuter kvar kom ett inlägg från MFF:s högerkant och Pontus Jansson slängde sig fram på något märkligt sätt för att nicka undan bollen men den fastnade mer eller mindre på honom istället och när inte heller Djuric kunde få bort den hamnade den hos Djuricic som drog in bollen till 1-0.
Malmö var aldrig riktigt nära att svara upp och därmed var förmodligen sista bra chansen till en seger i Europa League borta. Som vanligt. MFF missar massor med chanser och prickar knappt mål de flesta gångerna och samtidigt så bjuder man på otroliga misstag som kostar baklängesmål.
MFF - Panathinaikos - En match som på alla sätt symboliserade MFF 2025. Det enda som egentligen saknades var väl en målvaktstavla?
Men jag tycker ändå att Malmö i stort gjorde en ganska bra insats och att man kanske ändå kan ta med sig en hel del bra saker. Men riktigt så långt orkar jag faktiskt inte tänka - ens ett helt dygn efter slutsignalen.
