Sällan har en match haft så många ansikten. En läktarskandal, en skadad stortalang och en vändning som ingen såg komma. Men vi tar det från början.

AIK gjorde en förändring från premiären mot GAIS. Dino Besirovic startade istället för Thomas Isherwood, vilket innebar att laget formerades som en slags 4-3-3-uppställning. Men det krampaktiga anfallsspelet som vi vant oss med bestod.

I vanlig ordning pressade AIK högt men man vann sällan bollen i farliga lägen och skapade få målchanser. Istället gjorde Sotte en Gustav Svensson och nickade bollen i eget mål. Peking hade en välförtjänt ledning i paus.

Som en sista ruten lök på den stinkande laxen skadade Andreas Redkin knäet och tvingades lämna planen på en bor. Den så hypade talangen har varit en av de bättre spelarna så här långt under året och definitivt den som står högst i kurs på transfermarknaden. Nu ser 18-åringen ut att vara borta i flera månader. Deppigt är bara förnamnet.

I andra halvek fick AIK en frispark och alla förväntade sig att Salétros skulle ta den. Istället drar nyförvärvet Csongvai till och helt plötsligt står det 1–1. Men glädjen blir kortvarig. Totte Nyman gör både 1–2 och 1–3 innan inhoppande John Guidetti reducerar till 2–3.

Några minuter senare tappar någon i publiken huvudet och kastar iväg ett föremål som träffar linjedomaren. Om det kändes uppgivet att se Redkin bäras ut på bår så kändes det nattsvart att se spelarna lämna planen pga en alkoholstissig snubbe som inte fattar att han förstör lagets momentum.

Men tji fick han. Mikkjals AIK fortsatte efter avbrottet att göra det som Mikkjals AIK gör bäst. Inte ge upp. Mads Thychosens kvittering var en uppvisning i konsten att göra mål med ryggen mot målburen och när samma Mads tog ett avslut i 90:e styrdes bollen till en fri Johan Hove. Två gånger på mindre än en vecka har AIK snott åt sig tre poäng i slutminuterna.

Tilläggstid
Guidetti hemma mot Hammarby, Tiedemann borta mot IFK Göteborg, Celina mot Gais senast och nu Hove mot IFK Norrköping. Mikkjals trackrecord av sena vinstmål kan göras lång. För allt gnäll det har varit om bristande anfallsspel kompenserar Mikkjals AIK i krigaranda. Ingen kan klandra AIK för att de inte ger sitt allt i varje situation.

AIK är ett svårslaget lag och förmågan att kämpa till sig poäng kommer sitta huvudet på både de svartgula spelarna och motståndarna på andra sidan. Frågan är hur länge det kommer hålla. Det är ett krävande spelsystem och säsongen är lång. Fler spelare än Andreas Redkin kommer ta skada av det under året.

Hur ska vi använda Kakoullis?
Det är kanske märkligt att klaga på anfallsspelet när vi precis gjort fyra mål, men faktum är att fram tills den 84:e minuten hade AIK inte gjort ett enda mål med fötterna i motståndarnas straffområde under tävlingssäsongen 2025.

Just det var Ioanis Pittas specialitet och det märks att vi sakar den spelartypen. Kakoullis kommer alltid att jämföras med sin landsman, men det finns mycket som skiljer de åt. Pittas kunde ofta försvinna ur matcher som inte AIK dominerade men han var alltid på rätt plats i straffområdet. Kakoullis har inte samma offensiva spets men han bidrar mycket till det kollektiva försvarspelet.

Så hur får man ut det mesta av vårt anfallsförvärv? Jag är inte emot idén att spela honom till vänster med JG som central forward. Den är en roll han haft tidigare i karriären och med Redkin skadad finns det en plats öppen. Vi får se om Mikkjal tänker likadant.