England
2011-12-09 13:00
Niklas Holmgren: ”Märklig stämning i pressrummet”
"Jag stod bara en meter från Sir Alex Ferguson. Han såg trött ut. Det här hade han inte trott, att United skulle åka ut mot Basel och kanske var det därför det blev som det blev."
SvenskaFans.com
Det var en märklig stämning i pressrummet efter Basels jätteskräll mot Manchester United. Överlyckliga schweizare försökte uttrycka sig på knagglig engelska till internationell media medan United-spelarna kom in men vägrade att ge intervjuer, förutom till det engelska bolaget med sändningsrättighet, ITV.
Det var fullt av folk. Inte så konstigt då det var en direkt avgörande match. Jag stod bara en meter från Sir Alex Ferguson. Han såg trött ut. Det här hade han inte trott, att United skulle åka ut mot Basel och kanske var det därför det blev som det blev.
Efter flera år som kommentator på plats har jag lärt mig att läsa av lag. Jag märker när ett lag har DET. När kraften och ambitionen finns. På samma sätt märker jag när det blir lite bekvämt. När det riktiga trycket inte finns i truppen. Så kändes United på onsdagen. Adrenalinet och kroppsspråket var inte på plats – de kändes tama.
****
Jag kan inte erinra mig en lika stor skräll under min tid som kommentator. Arenan vibrerar, man känner att det är något enormt, något ovanligt som håller på att ske. Det är själva företeelsen, att lilla FC Basel kan slå United, som är så viktig för fotbollen. Att de visar att det inte är plånboken som spelar matcherna utan de elva mot elva som är nere på plan.
I det läget har jag inga speciella kommentatorstrick. Jag inbillar mig att jag har en naturlig inlevelseförmåga som jag kan förmedla till tittarna. Att vi upplever något tillsammans.
När Malmö FF och IFK Göteborg gick långt i Europacuperna, på 70-, 80-, och 90-talet blev de hela Sveriges lag. Just nu står hela Schweiz bakom Basel. De har fått samma betydelse som landslaget. Runt arenan var stämningen närmast chockartad efter matchen. Folk dröjde sig kvar, sjöng och firade, men det var nästan så att de inte riktigt trodde på vad de just bevittnat.
****
Jag kom till Basel från London där jag sett Chelsea vinna på ett betryggande sätt mot Valencia. Andres-Villas Boas har tvingats leva i José Mourinhos skugga ända sedan han kom till klubben. Villas-Boas har förvisso en ödmjukare framtoning än sin landsman och mentor, men beröringspunkterna mellan de två portugiserna är många.
Med det i åtanke var det roligt att se hans enorma glädje efter slutsignalen. Han gestikulerade vilt, gester som vittnade om en stor lättnad. Chelsea spelade väldigt tight och defensivt, en ny taktik som gick hem.
****
Nu sitter jag på flygplatsen i Basel och väntar på ett plan som ska ta mig till Amsterdam. Först vid 17 landar vi i Stockholm. Från Arlanda åker jag hem för att ladda inför lördagens NHL-studio med Calle Johansson. New Jersey mot Montreal, två lag som är under uppbyggnad.
I nästa vecka bär det av till Tjeckien och Ryssland för Channel One Cup, efter att ha klarat av Stockholm–London–Basel–Amsterdam–Stockholm.
Holmgrens schema i helgen
Lördag, 19.00: NHL-studion med New Jersey-Montreal
Holmgrens schema vecka 50
Torsdag
18.30, TV10: Tjeckien–Sverige (Channel One Cup)
Lördag
14.55, Viasat Hockey: Tjeckien–Finland
Söndag
10.55, TV10/Viasat Hockey: Ryssland–Tjeckien
14.30, TV10/Viasat Hockey: Sverige–Finland
Det var fullt av folk. Inte så konstigt då det var en direkt avgörande match. Jag stod bara en meter från Sir Alex Ferguson. Han såg trött ut. Det här hade han inte trott, att United skulle åka ut mot Basel och kanske var det därför det blev som det blev.
Efter flera år som kommentator på plats har jag lärt mig att läsa av lag. Jag märker när ett lag har DET. När kraften och ambitionen finns. På samma sätt märker jag när det blir lite bekvämt. När det riktiga trycket inte finns i truppen. Så kändes United på onsdagen. Adrenalinet och kroppsspråket var inte på plats – de kändes tama.
****
Jag kan inte erinra mig en lika stor skräll under min tid som kommentator. Arenan vibrerar, man känner att det är något enormt, något ovanligt som håller på att ske. Det är själva företeelsen, att lilla FC Basel kan slå United, som är så viktig för fotbollen. Att de visar att det inte är plånboken som spelar matcherna utan de elva mot elva som är nere på plan.
I det läget har jag inga speciella kommentatorstrick. Jag inbillar mig att jag har en naturlig inlevelseförmåga som jag kan förmedla till tittarna. Att vi upplever något tillsammans.
När Malmö FF och IFK Göteborg gick långt i Europacuperna, på 70-, 80-, och 90-talet blev de hela Sveriges lag. Just nu står hela Schweiz bakom Basel. De har fått samma betydelse som landslaget. Runt arenan var stämningen närmast chockartad efter matchen. Folk dröjde sig kvar, sjöng och firade, men det var nästan så att de inte riktigt trodde på vad de just bevittnat.
****
Jag kom till Basel från London där jag sett Chelsea vinna på ett betryggande sätt mot Valencia. Andres-Villas Boas har tvingats leva i José Mourinhos skugga ända sedan han kom till klubben. Villas-Boas har förvisso en ödmjukare framtoning än sin landsman och mentor, men beröringspunkterna mellan de två portugiserna är många.
Med det i åtanke var det roligt att se hans enorma glädje efter slutsignalen. Han gestikulerade vilt, gester som vittnade om en stor lättnad. Chelsea spelade väldigt tight och defensivt, en ny taktik som gick hem.
****
Nu sitter jag på flygplatsen i Basel och väntar på ett plan som ska ta mig till Amsterdam. Först vid 17 landar vi i Stockholm. Från Arlanda åker jag hem för att ladda inför lördagens NHL-studio med Calle Johansson. New Jersey mot Montreal, två lag som är under uppbyggnad.
I nästa vecka bär det av till Tjeckien och Ryssland för Channel One Cup, efter att ha klarat av Stockholm–London–Basel–Amsterdam–Stockholm.
Holmgrens schema i helgen
Lördag, 19.00: NHL-studion med New Jersey-Montreal
Holmgrens schema vecka 50
Torsdag
18.30, TV10: Tjeckien–Sverige (Channel One Cup)
Lördag
14.55, Viasat Hockey: Tjeckien–Finland
Söndag
10.55, TV10/Viasat Hockey: Ryssland–Tjeckien
14.30, TV10/Viasat Hockey: Sverige–Finland
