Nottingham Forest – Malmö FF 3–0: Vi hade inget att hämta ikväll

Det var en afton dränkt i 1979-nostalgi på City Ground. Hemmalaget hade bjudit in spelarna från finalen, MFF sprang ut i himmelsblått, Nottingham i klassiskt rött-rött – och hemmaläktaren levererade ett stilfullt tifo som blinkade tillbaka till Europacupfinalen. Men där tog parallellerna slut. Resten av kvällen handlade om den brutala verklighetsskillnaden mellan en klubb som spelar Premier League-fotboll varje vecka och ett Malmö FF som avslutade sin säsong för drygt två veckor sedan.

Nottingham kom till kvällens match med ett smått bisarrt självförtroende efter seger 3-0 borta mot Liverpool i helgen. MFF kom med… ja, en blandning av försäsongsglädje och novembertrötthet. Pontus Jansson sade inför matchen att detta är ”lika mycket starten på 2026 som avslutningen på 2025”, och det märktes. Det här var ett MFF som fortfarande letar efter form, struktur och självförtroende.

Anes Mravac ställde upp en startelva som i teorin var en trebackslinje med wingbacks men som i praktiken blev något helt annat, mest beroende på motståndets kvalitet. Glädjande var förstås comebacken för Lasse Berg Johnsen efter lång skadefrånvaro:

Startelva:

Noterbart: Erik Botheim och Anders Christiansen fanns på bänken.

Domaren hann knappt blåsa igång innan Nottingham visade hur kvällen skulle se ut. Tempo, intensitet, press – det var röda vågor från första sekund. Efter två minuter kom första farliga läget, efter fyra den första hörnan. MFF backade, jobbade, kämpade – men det kändes tidigt som att de bara sprang i motvind.

I den 7:e minuten blixtrade MFF till: Jens Stryger Larsen drev upp på högerkanten och istället för det förväntade inspel mot Gudjohnsen hittade han Haksabanovic. Skottet med vänstern var väl avlossat men målvakten plockade den utan större bekymmer. En liten, liten ljuspunkt.

Annars handlade det om Nottingham. När de vann boll gick det snabbt, väldigt snabbt. När MFF vann boll gick det snabbt – åt andra hållet. Pressen var skoningslös, passningarna stenhårda och precisa, positionsbytena konstanta. Efter 20 minuter var bollinnehavet 63–37, och ärligt talat kändes ens det smickrande.

Efter 27 minuter sprack det. En frispark, en boxning, ett inkast, ett inlägg som studsar på LBJ – och där kommer Ryan Yates perfekt till bollens båge och dunkar in 1–0. Inte helt logiskt sett till målchanser, men logiskt sett till matchbild. Snopet och tungt.

Sex minuter senare höll det på att smälla igen efter ett snyggt centralt kombinationsspel, men MFF fick undan bollen i sista stund. I den 33:e minuten får Pontus Jansson ett gult kort efter en kollision precis utanför straffområdet, men frisparken rakt i muren kändes som ett andrum.

Det andrummet varade i fem minuter.

I den 38:e minuten tvingas Ellborg tippa ut ett hårt skott till hörna, och på just hörnor var Nottingham sylvassa. I den 44:e minuten kom 2–0 – först en vass räddning av Ellborg, men på returen från Arnaud Kalimuendo lyckades MFF inte sortera upp. Enkla misstag, dålig markering, straffklass i motstånd.

Paus: matchen kändes avgjord. Och det helt rättvist.

Och det behövs inga krångliga analyser. Nottingham Forest var bättre i precis allt. Tempo, teknik, passningskvalitet, löpvilja, duellstyrka, tajming – allt. MFF såg ut att komma från oktoberträningsmatch mot Brage, Forest såg ut att komma direkt från Anfield. Den skillnaden får konsekvenser.

Även ett toppat Malmö FF hade haft gigantiska problem här. Nu var det ett MFF som knappt visste var laget stod.

När andra halvlek började sade Jens Fjellström i sändningen: ”Ge det chansen.” Det ville man ju gärna hålla med om.

Fem minuter senare linkar Hugo Bolin av med en otäck stukning. Ekong ersätter. Matchbilden fortsätter i samma mönster: MFF tappar bollar för enkelt, varje bollmottagare får en röd spelare i nacken inom en sekund, ytorna krymper, spelet blir ängsligt.

Det är också tydligt att det saknas struktur i omställningsspelet. Det finns ambition, men inte mycket mer.

I den 59:e minuten kommer 3–0 efter ännu en rörig situation i straffområdet där andrabollen inte rensas. VAR tittar länge, men målet godkänns. Minuter senare dundrar Nottingham ribban – 4–0 hängde där i luften.

Mravac byter in Christiansen och Busuladzic i den 65:e minuten, Lewicki och Oliver Berg i den 87:e, men matchens riktning förändras inte. Nottingham slår av på tempot, MFF får ha bollen mer, Ellborg gör en fin räddning i 91:a – men det finns ingen egentlig spänning kvar.

Nej, det gick ungefär som vi misstänkte. Ett normalt bra Malmö FF hade haft enorma problem i den här matchen. Ett MFF i den här formen och i det här skedet av året hade ingen som helst chans.

När Forest är 18 gånger mer värderade än MFF (645 M€ mot 36 M€ enligt Transfermarkt) – vad tror vi egentligen? Det är bara att acceptera verkligheten.

Bäst i MFF i kväll:
Melker Ellborg, utan tvekan. Räddar vad han ska, och lite till. Inget av målen kan läggas på honom.

Och en extra hyllning: MFF-supportrarna på City Ground . De hördes i sändningen, trots allt som hände på planen.

Där var det. En kväll som blev precis så tung som man befarade, men ändå nyttig på sitt sätt. Det finns en match kvar – Porto borta den 11 december. Vi ses då.

Sarr vi!