Parma
2011-02-03 02:46
Parma - Lecce 0-1, kris?
Visst såg det ut som en säker seger på pappret, och visst var Parma värda alla de tre poängen i kvällens hemmamatch mot Lecce, men vad hjälper det? Parmas situation är på väg att bli riktigt otrevlig, och då spelar det ingen roll hur rolig fotboll man spelar, det är resultat som krävs. Goda råd börjar bli dyra.
Emil Persson
10 kommentarer
Crespo var småskadad och fick bevittna kvällens match från läktaren. Istället fick Amauri göra debut och han fick, efter fint förspel av Giovinco och Candreva, ett friläge redan efter två minuter. Men avslutet var svagt, och Rosati klarade.
Med den nykomponerade mittfältstrion Galloppa-Dzemaili-Candreva i spetsen satte Parma full fart direkt, och de första tjugo minuterna var en fröjd att se. Modesto flyger fram på sin vänsterkant, och Giovinco visar upp trollkonster, och det enda som egentligen saknas är ett mål. Eller ja, ett mål görs av Lucarelli på hörna, men då Palladino stod offside i bollbanan valde den assisterande domaren att korrekt vinka av även om inte Palladino rörde bollen.
Men efter att Parmas inledande anstormning inte resulterade började oron så småningom komma krypande. Palladinos passningsspel började brista, Candreva blandade sedvanligt fina aktioner med bolltapp i kritiska lägen, och Giovinco misslyckades med en del dribblingar. Summan av kardemumman blir att Lecce letar sig in i matchen. Visserligen går det att ana lite grinta från vissa spelare, men trots 60-40 i bollinnehav i halvtid hörs rättmätigt spridda burop när det är dags att gå till paus.
Visserligen är Parma det bättre laget i andra halvlek med, men laget ligger lägre i positionerna, och den sista udden saknas. Amauri är ingen Crespo, Palladino byttes ut mot formsvaga Bojinov, och när duktiga men trötta comebackande Galloppa fick ge plats åt Valiani var Parma kraftigt försvagat. Visst dök det upp ett par chanser till, Candreva och Amauri fick en dubbelchans efter att Giovinco fått Lecces högerförsvar att köpa korv, men Rosati i mål storspelade. Även Zaccardo försökte få hål på Lecce, men hans volleyskott motades bort det med.
Med en del otur och en än större del oförmåga i de avgörande lägena såg det ut som om vi skulle gå mot 0-0. Men i den andra av tre övertidsminuter fick Lecces inbytte Chevanton en boll slagen mot sig. Dagens i övrigt duktiga städgumma, Lucarelli, markerade inte som han borde, och Chevanton kunde från en position långt ner till höger i straffområdet lobbnicka bollen förbi en något felplacerad Mirante. 0-1 var ett faktum, och ingen kunde tro sina ögon.
Den återstående dryga minuten ackompanjerades av en visselorkester signerad Curva Nord, vilket är helt förståeligt. Trots 62 procents bollinnehav lyckades vi inte på allvar hota Lecce på vår egen hemmaplan. Efter matchen tog sig hundratalet ultras bort mot spelargången samtidigt som de skrek på Marinos avgång. Krisen är nära nu.
Med den nykomponerade mittfältstrion Galloppa-Dzemaili-Candreva i spetsen satte Parma full fart direkt, och de första tjugo minuterna var en fröjd att se. Modesto flyger fram på sin vänsterkant, och Giovinco visar upp trollkonster, och det enda som egentligen saknas är ett mål. Eller ja, ett mål görs av Lucarelli på hörna, men då Palladino stod offside i bollbanan valde den assisterande domaren att korrekt vinka av även om inte Palladino rörde bollen.
Men efter att Parmas inledande anstormning inte resulterade började oron så småningom komma krypande. Palladinos passningsspel började brista, Candreva blandade sedvanligt fina aktioner med bolltapp i kritiska lägen, och Giovinco misslyckades med en del dribblingar. Summan av kardemumman blir att Lecce letar sig in i matchen. Visserligen går det att ana lite grinta från vissa spelare, men trots 60-40 i bollinnehav i halvtid hörs rättmätigt spridda burop när det är dags att gå till paus.
Visserligen är Parma det bättre laget i andra halvlek med, men laget ligger lägre i positionerna, och den sista udden saknas. Amauri är ingen Crespo, Palladino byttes ut mot formsvaga Bojinov, och när duktiga men trötta comebackande Galloppa fick ge plats åt Valiani var Parma kraftigt försvagat. Visst dök det upp ett par chanser till, Candreva och Amauri fick en dubbelchans efter att Giovinco fått Lecces högerförsvar att köpa korv, men Rosati i mål storspelade. Även Zaccardo försökte få hål på Lecce, men hans volleyskott motades bort det med.
Med en del otur och en än större del oförmåga i de avgörande lägena såg det ut som om vi skulle gå mot 0-0. Men i den andra av tre övertidsminuter fick Lecces inbytte Chevanton en boll slagen mot sig. Dagens i övrigt duktiga städgumma, Lucarelli, markerade inte som han borde, och Chevanton kunde från en position långt ner till höger i straffområdet lobbnicka bollen förbi en något felplacerad Mirante. 0-1 var ett faktum, och ingen kunde tro sina ögon.
Den återstående dryga minuten ackompanjerades av en visselorkester signerad Curva Nord, vilket är helt förståeligt. Trots 62 procents bollinnehav lyckades vi inte på allvar hota Lecce på vår egen hemmaplan. Efter matchen tog sig hundratalet ultras bort mot spelargången samtidigt som de skrek på Marinos avgång. Krisen är nära nu.
