Inför matchen var det framförallt snack om att Peter Wettergren och Fred Jähnke saknades som assisterade tränare till Anes Mravac och fick ersättas av Anders Christiansen och Ola Toivonen. Peter var tydligen på semester samtidigt som Fred gifte sig och det är klart att det kan finnas anledningar till frånvaro till höger och vänster men helt klart är detta kanske inte MFF:s proffsigaste period.
Får mig hursomhelst att tänka på det gamla skämtet om att Bill Shankly åkte till en Rochdalematch på smekmånaden med sin hustru. Shankly svarade att han såklart inte gjorde det. Givetvis skulle han inte gifta sig under fotbollssäsongen. Dessutom var det Rochdales reservlag.
Nåväl. Mravac ställde upp med en till stora delar förväntat startelva men där Oliver Berg och Martin Olsson var överraskningarna.
Olsen - Stryger, Ponne, Rösler, Olsen - Berg, Skogmar, Otto, Bolin - Ekong, Haksabanovic
Det var MFF som började bäst, men ganska snart tog Norrköping över spelet och började vaska fram lite halvchanser. Närmast var MFF-fostrade Tim Prica som bröt in och sköt ett halvfarligt skott som Robin Olsen räddade.
Men så fick helt plötsligt Malmö till ett uppspel där Otto Rosengren tog sig ur en situation på egen planhalva och hittade ut till Hugo Bolin som avancerade in i plan och la den på djupet mot Ekong som gjorde det han är bäst på - stack i djupet och fri med målvakten petade han den enkelt förbi och så hade vi 1-0 efter 34 minuter.
Ett resultat som stod sig halvleken ut. En halvlek som kunde summeras som ganska händelsefattig och egentligen utan en större mängd chanser. Utrymme för förbättring tänkte man från TV-soffan.
Men så jobbar inte Malmö utan tvärtom blev spelet i mångt och mycket betydligt sämre i andra halvlek. Åtminstone offensivt sett. Defensivt var det dock en av de allra mest solida insatserna vi sett i år och för ovanlighetens skull lät inte MFF motståndarna stå och skjuta fritt framför backlinjen. Vi hade spelare till höger och vänster som faktiskt täckte eller försökte täcka skott och detta gav effekt. Norrköping hade mycket boll och det mesta av spelet men chanserna av klass var lätträknade.
Istället kunde MFF göra 2-0 med runt 10 minuter kvar. Adrian Skogmar drog på skott från distans och där stod Hugo Bolin och styrde in den på volley. Peking ville ha det till offside men TV-bilderna såg ut att visa att Bolin var på rätt sida.
I det absoluta slutskedet kunde hemmalaget fått straff när bollen tog på Pontus Janssons arm men Ladebäck valde att fria. Så 2-0 stod sig och Malmö tog den åttonde raka segern mot IFK Norrköping.
Statistiskt sett vette tusan om MFF gjort en sämre match än detta. Norrköping hade mer boll och betydligt fler skott - om än inte fler på mål. Detta är ju statistik som Malmö brukar vinna överlägset.
Men det är ju inte den statistiken som är den viktiga utan det är den som handlar om mål och där vann ju MFF faktiskt klart för en gångs skull. Två mål framåt och inga bakåt. Gott så.
Nya tag på torsdag. Kan vi få lite vind i seglet?
Ingen stor match men målen var ren kvalitet av Bolin och Ekong.
Och så är vi ändå med i snacket om plats 3 igen.
