Snacket i Milanlägret inför kvällens Derby della Madonnina har till stora delar handlat om Tomori och Zlatan vara eller icke vara, men varken engelsmannen eller mohikanen kom till spel. Två tunga pjäser som på förhand verkligen hade behövts mot ett formtoppat Inter. 

I första halvlek fick vi se ett Inter dominera matchen fullständigt. Dom blåsvarta var väldigt skickliga på att snabbt byta kant och sträcka ut Milan. En annan sak som Inzaghi tydligt hade instruerat sina spelare att göra var att konstant överbelasta Milans vänsterkant. Theo är fantastisk ur ett offensivt perspektiv men defensivt är han saker att förbättra. Detta, plus Leãos obefintliga hemjobb, blev jobbigt för Milan. Dumfries var en pina första 45, minst sagt. 
Mike Maignan har snabbt blivit en favorit bland oss rödsvarta och avsaknaden av Gigio är lika med noll. Fransmannen bommade verkligen igen ikväll, även om en utrusning hade kunnat gått käpprätt åt helvete. 

Ett mål fick dock Big Mike hämta ur egen kasse då Perisic blev bjuden ett drömläge på en Inter-hörna. Kalulu gjorde kanske sitt enda misstag i matchen på målet då han totalt missbedömer sitt upphopp och bollen hittar istället den rutinerade kroatens fötter. 1-0 till Inter.

Inför den andra halvleken väljer Pioli att byta ut en tekniskt mycket slarvig Alexis Saelemaekers mot Junior Messias.

Två saker som man snabbt in i andra kunde se var att Inter tydligt var nöjda med att ligga kompakt och gå på kontringar. Milan fick taktpinnen och det passade dom rödsvarta betydligt bättre. Det skall dock sägas att dom tekniska misstagen fortsatte att dugga tätt. Franck Kessié byttes full rättvist ut och in kom Brahim Díaz. Ett byte som gav Milan betydligt mer energi och fart. Spanjoren har varit direkt svag de senaste matcherna men idag var han matchavgörande. Samtidigt som Pioli gjorde helt rätt byten så gjorde Inters motsvarighet tre klart defensiva byten då Hakan, Lautaro och målskytten Perisic fick lämna planen för Dimarco, Vidal och Sanchez. Detta gav åtminstone mig hopp om minst en poäng. 

Milan hade knappt att skapat en enda riktigt het målchans när klockan slagit 70 minuter men sedan skulle Olivier Giroud kliva fram och fransosen gled Pippo-eskt in 1-1 för att sedan lura upp De Vrij på läktaren och vrida in 1-2 till Milan.
Helt nya förutsättningar och även om Inter fick några bra frisparkslägen så kunde Milan skickligt döda tid och hämta hem en otroligt efterlängtad derbyvinst. Theo Hernández blev utvisad i matchens absolut sista minut efter en riktigt ful nedsparkning skall också sägas. 

Insatsen var svag. Matchavgörande spelare som Kessié och Leão var nästan helt osynliga, men i dessa matcher är 3 poäng det enda som faktiskt betyder något. Vi slutade aldrig att kriga. Maignan var en gigant. Kalulu var bortsett från situationen vid 1-0-målet lysande. Tonali var hjärtat. Díaz var hjärnan. Giroud var knytnäven. Milano är rödsvart.

Avanti!