England
2022-01-29 13:48
Premier League i halvtid - Chelsea: "Känns som att något inte stämmer"
Thomas Tuchel har gjort stordåd med Chelsea de senaste 12 månaderna. Men senaste tiden har det inte riktigt sett lika bra ut och tysken har sett allt mer pressad ut. Vad kan vi vänta oss av Chelsea under våren?
Henrik Örtenvik
Chelsea gick som tåget under hösten och såg ut att på allvar kunna hota Manchester City. Men sedan började något hacka i maskineriet, ett faktum som oroar Fredrik Temmes på Chelsearedaktionen.
Jahaja, Fredrik. Bortsett från att City verkar springa hem ligan tidigt, så är väl er säsongsstart ganska så angenäm?
- Åtminstone i början, ja. Vi spelade bitvis riktigt bra under hösten och fick resultaten med oss, men sedan slutet av november har det faktiskt gått riktigt tungt. Den 7 november ledde vi ligan efter elva omgångar, med tre poängs marginal ner till Man City och West Ham och fyra poängs dito till Liverpool. Men drygt tre veckor senare, efter storvinsten mot Juve (4-0) den 23 november, inleddes ett spel- och resultatmässigt ras som lett oss till den prekära situation där vi befinner oss idag. Den kassaskåpssäkra defensiven började läcka, de tunga skadorna på framför allt Chilwell och James kom och covid-fallen drabbade truppen med full kraft samtidigt som offensiven började gå i stå. Under november och december åkte vi på kostsamma poängtapp mot Burnley (1-1), Manchester United (1-1), West Ham (3-2), Zenit (3-3), Everton (1-1), Wolves (0-0) och Brighton (1-1). Och som om inte det vore nog avslutades 2021 med Lukakus kontroversiella intervju.Vi må ha tagit oss vidare i cuperna, men ligaformen är rent usel. Vi har tagit endast en vinster på de sju senaste matcherna, och bara hållit en enda nolla i de elva senaste. (svaret skrevs innan segern mot Tottenham, reds anm) Laget börjar redan se riktigt tröttkört ut, vilket inte är särskilt konstigt. Chelsea har spelat flest matcher (36) hittills av alla lag i de fem stora ligorna i Europa och har till dags dato inte fått en enda match uppskjuten.
- Därtill känns det som att det är något som inte stämmer. Tuchel börjar se något pressad ut, spelet hackar och kroppsspråket på planen är allt annat än bra. Laget måste vända den negativa trenden snarast, men det ser inte ljust ut för närvarande.
Tuchel har för evigt skrivit in sig i Chelseas historiebok.
Thomas Tuchel har blivit historisk genom att leda er till FA-cupfinal, ligacupfinal och Champions League-final på bara ett års tid. Vad är det han har gjort som Lampard misslyckades med?
- Thomas Tuchel har stått för väldigt många förbättringar under den tid som han har basat över laget. Men ska man peka ut något särskilt där han lyckats och Lampard misslyckades så är det framför allt att sätta en defensiv och göra oss riktigt svårslagna. I princip ända fram till Burnleys mål i början av november utgjorde insläppta mål för Chelsea en anomali, och även om vi har kryssat en del matcher så har vi förlorat blott tre den här säsongen. Tuchel har gjort Chelsea till ett ypperligt cuplag och vi blir säkerligen att räkna med i både det inhemska, europeiska och internationella cupspelet även den här säsongen.
Lukaku vädrade sitt missnöje över livet i Chelsea i en intervju i höstas.
Era nyförvärv har inte riktigt fått den start som de ville och Lukaku gick själv ut i en intervju och sa att han inte gillade livet i Chelsea. Saul kom från den rödvita delen av Madrid och har inte heller lyckats. Vad är din felanalys?
- Det finns som jag ser det framför allt tre anledningar till Lukakus tröga start. Den ena anledningen är ren och skär otur. Han inledde storstilat med många viktiga mål, men hamnade så småningom om i en formsvacka och drabbades sedan av både av en tung skada och covid.
- Den andra anledningen är taktisk. Laget har inte anpassat sig till Lukaku och Lukaku har inte anpassat sig till laget. Det är enerverande att se hur ofta hans medspelare missar hans tidiga löpningar, vilket gör att han får bollen alldeles för sent och i fel lägen. Hade han haft en lagkamrat som Fàbregas, som var en mästare på att slå de tidiga bollarna bakom backlinjen, hade Lukaku gjort många fler mål. Det är jag övertygad om. Men ”Big Rom” gör det inte heller lättare för sig själv. Han bidrar inte det minsta i press-spelet och droppar ytterst sällan nedåt i planen för att hämta boll eller hjälpa till i speluppbyggnaden. Under den första halvleken mot Brighton hade han åtta bollberöringar, vilket säger det mesta. För att få ut det bästa av klubbens rekordvärvning behöver kort och gott hans lagkamrater bli bättre på att se och utnyttja hans smarta löpningar. Lukaku själv behöver engagera sig mer i spelet när han inte får bollarna serverade, istället för att slå ut med armarna och blänga frustrerat på sina medspelare.
- Den tredje anledningen är förstås intervjun och vad den gjort med honom och hans status i laget. Typiskt nog släpptes intervjun precis efter att han hade kommit tillbaka, börjat göra mål och varit lagets bästa spelare i två raka matcher. Även om han har gjort avbön till såväl Tuchel, som laget och fansen så har han inte haft samma positiva inverkan på laget som han hade i början av säsongen. Det känns som att något fortfarande skaver, vilket inte minst syntes på hans kroppspråk gentemot sina medspelare, och deras kroppspråk gentemot honom, i matchen mot Brighton.
- Det är tydligt att den underväldigande inledningen har påverkat hans annars så obevikliga självförtroende, och han ser inte ut att trivas med situationen, som han själv sade lite för ärligt i intervjun. Jag hoppas innerligt att det vänder. Personligen har jag strukit ett streck över den skandalomsusade intervjun, och faktum är att vi behöver honom. När han når sin normala förmåga så är han tveklöst inte bara vår enda kliniska avslutare och viktigaste offensiva spelare, utan även en av världens fem bästa anfallare.
- När det gäller Saúl så kastades han in i hetluften på tok för tidigt. Hans debut mot Aston Villa är den sämsta jag har sett någon göra i en Chelsea-tröja. Hans självförtroende fick sig garanterat en törn av den icke-insatsen, och han visade till en början inga tecken till att kunna anpassa sig till varken tempot eller fysiken. Med det sagt har han spelat upp sig något på sistone och var faktiskt bäst på plan i den första ligacupsemifinalen mot Spurs. Förhoppningsvis blir han en en nyttig truppspelare under återstoden av sitt lån, men jag tror inte att han blir kvar i London efter säsongens slut.
Vad har varit mest positivt med hösten?
- Chilwell och James utvecklingskurva. Under hösten tog de båda engelsmännen sjumilakliv i sin utveckling och var utan tvekan våra två formstarkaste spelare. Det är ingen slump att vår form har dalat ända sedan Chilwell tvingades av planen mot Juve i november. Wingbackarna är de enskilt viktigaste spelarna i Tuchels 3-4-2-1-system och Chilwell och James betydelse för laget kan inte betonas nog. Med sina dynamiska förmågor bidrog de något enormt i offensiven och stängde till sina respektive kanter i defensiven.
Och mest negativt?
- Skadorna på de nyss nämnda herrarna och att inte en enda av våra offensiva pjäser har levererat kontinuerligt på hela säsongen.
Nu är vi inne i sista dagarna av transferfönstret. Vad hoppas du på?
- Behovet av åtminstone en wingback, men helst två, är akut och det är chockerande att vi inte ens är nära en lösning i skrivande stund. Någon måste i alla fall in, eftersom skillnaden i kvalitet mellan de ordinarie Chilwell och James och reservalternativen Alonso och Azpilicueta är enorm. De två spanjorerna är helt enkelt inte tillräckligt bra tvåvägsspelare längre för att vara dugliga vikarier. Alonso är giftig offensivt när han är som bäst, men är på tok för långsam och så gott som jämt ofokuserad och allmänt värdelös i defensiven. Azpilicueta är en klubblegendar och fortfarande en högklassig mittback, men som wingback är han ofta för ineffektiv framåt, för långsam bakåt och kroknar framåt slutet av matcherna.
- Med sin ovilja att värva Lucas Digne visade ledningen tydligt att de inte är benägna att göra en permanent värvning i detta fönster, utan det mesta tyder på att det blir något tillfälligt i form av ett lån eller ett återkallande från den beryktade ”lånearmén”. Chelsea har ägnat snart tre veckor åt att försöka att hämta hem Emerson från sitt lån i Lyon, men har fått nobben av Aulas tre eller fyra gånger. Lösa uppgifter gör dock gällande att brASSE-italienaren själv vill återvända, så det är möjligt att det sista ordet inte är sagt än. Kenedy har hämtats hem från Flamengo, men det lutar åt att det blir ett nytt lån för hans del snarare än en ny chans i Chelsea. Annars har det ryktats om bland andra Kurzawa till vänster och Dest till höger, två spelare som jag personligen inte är särskilt begeistrad över. Vi får se hur det slutar, men om vi inte plockar in någon alls så lär vi få se den 4-2-2-2-formation som Tuchel har testat på sistone allt oftare under resten av säsongen.
Avslutningsvis: hur ser du på våren? Drömmar och farhågor?
- Jag hoppas att vi vinner ligacupen och klubblags-VM, och går långt i FA-cupen och Champions League. Chansen till en ligatitel gick förstås förlorad redan i december, men min förhoppning är att vi klarar av att tampas om andraplatsen med Liverpool. I dagsläget ligger dock tredjeplatsen närmast tillhands som bäst. Min farhåga är att den negativa trenden fortsätter och att vi trots den fina säsongsstarten får slåss om en topp fyra-placering med de jagande lagen. Hamnar vi i ett läge där vi riskerar att missa Champions League-kvalificering helt och hållet så vet vi vid det här laget tyvärr hur det slutar för Tuchel, men så illa hoppas jag innerligt, och tror inte heller, att det blir.
Jahaja, Fredrik. Bortsett från att City verkar springa hem ligan tidigt, så är väl er säsongsstart ganska så angenäm?
- Åtminstone i början, ja. Vi spelade bitvis riktigt bra under hösten och fick resultaten med oss, men sedan slutet av november har det faktiskt gått riktigt tungt. Den 7 november ledde vi ligan efter elva omgångar, med tre poängs marginal ner till Man City och West Ham och fyra poängs dito till Liverpool. Men drygt tre veckor senare, efter storvinsten mot Juve (4-0) den 23 november, inleddes ett spel- och resultatmässigt ras som lett oss till den prekära situation där vi befinner oss idag. Den kassaskåpssäkra defensiven började läcka, de tunga skadorna på framför allt Chilwell och James kom och covid-fallen drabbade truppen med full kraft samtidigt som offensiven började gå i stå. Under november och december åkte vi på kostsamma poängtapp mot Burnley (1-1), Manchester United (1-1), West Ham (3-2), Zenit (3-3), Everton (1-1), Wolves (0-0) och Brighton (1-1). Och som om inte det vore nog avslutades 2021 med Lukakus kontroversiella intervju.Vi må ha tagit oss vidare i cuperna, men ligaformen är rent usel. Vi har tagit endast en vinster på de sju senaste matcherna, och bara hållit en enda nolla i de elva senaste. (svaret skrevs innan segern mot Tottenham, reds anm) Laget börjar redan se riktigt tröttkört ut, vilket inte är särskilt konstigt. Chelsea har spelat flest matcher (36) hittills av alla lag i de fem stora ligorna i Europa och har till dags dato inte fått en enda match uppskjuten.
- Därtill känns det som att det är något som inte stämmer. Tuchel börjar se något pressad ut, spelet hackar och kroppsspråket på planen är allt annat än bra. Laget måste vända den negativa trenden snarast, men det ser inte ljust ut för närvarande.
Tuchel har för evigt skrivit in sig i Chelseas historiebok.
Thomas Tuchel har blivit historisk genom att leda er till FA-cupfinal, ligacupfinal och Champions League-final på bara ett års tid. Vad är det han har gjort som Lampard misslyckades med?
- Thomas Tuchel har stått för väldigt många förbättringar under den tid som han har basat över laget. Men ska man peka ut något särskilt där han lyckats och Lampard misslyckades så är det framför allt att sätta en defensiv och göra oss riktigt svårslagna. I princip ända fram till Burnleys mål i början av november utgjorde insläppta mål för Chelsea en anomali, och även om vi har kryssat en del matcher så har vi förlorat blott tre den här säsongen. Tuchel har gjort Chelsea till ett ypperligt cuplag och vi blir säkerligen att räkna med i både det inhemska, europeiska och internationella cupspelet även den här säsongen.
Lukaku vädrade sitt missnöje över livet i Chelsea i en intervju i höstas.
Era nyförvärv har inte riktigt fått den start som de ville och Lukaku gick själv ut i en intervju och sa att han inte gillade livet i Chelsea. Saul kom från den rödvita delen av Madrid och har inte heller lyckats. Vad är din felanalys?
- Det finns som jag ser det framför allt tre anledningar till Lukakus tröga start. Den ena anledningen är ren och skär otur. Han inledde storstilat med många viktiga mål, men hamnade så småningom om i en formsvacka och drabbades sedan av både av en tung skada och covid.
- Den andra anledningen är taktisk. Laget har inte anpassat sig till Lukaku och Lukaku har inte anpassat sig till laget. Det är enerverande att se hur ofta hans medspelare missar hans tidiga löpningar, vilket gör att han får bollen alldeles för sent och i fel lägen. Hade han haft en lagkamrat som Fàbregas, som var en mästare på att slå de tidiga bollarna bakom backlinjen, hade Lukaku gjort många fler mål. Det är jag övertygad om. Men ”Big Rom” gör det inte heller lättare för sig själv. Han bidrar inte det minsta i press-spelet och droppar ytterst sällan nedåt i planen för att hämta boll eller hjälpa till i speluppbyggnaden. Under den första halvleken mot Brighton hade han åtta bollberöringar, vilket säger det mesta. För att få ut det bästa av klubbens rekordvärvning behöver kort och gott hans lagkamrater bli bättre på att se och utnyttja hans smarta löpningar. Lukaku själv behöver engagera sig mer i spelet när han inte får bollarna serverade, istället för att slå ut med armarna och blänga frustrerat på sina medspelare.
- Den tredje anledningen är förstås intervjun och vad den gjort med honom och hans status i laget. Typiskt nog släpptes intervjun precis efter att han hade kommit tillbaka, börjat göra mål och varit lagets bästa spelare i två raka matcher. Även om han har gjort avbön till såväl Tuchel, som laget och fansen så har han inte haft samma positiva inverkan på laget som han hade i början av säsongen. Det känns som att något fortfarande skaver, vilket inte minst syntes på hans kroppspråk gentemot sina medspelare, och deras kroppspråk gentemot honom, i matchen mot Brighton.
- Det är tydligt att den underväldigande inledningen har påverkat hans annars så obevikliga självförtroende, och han ser inte ut att trivas med situationen, som han själv sade lite för ärligt i intervjun. Jag hoppas innerligt att det vänder. Personligen har jag strukit ett streck över den skandalomsusade intervjun, och faktum är att vi behöver honom. När han når sin normala förmåga så är han tveklöst inte bara vår enda kliniska avslutare och viktigaste offensiva spelare, utan även en av världens fem bästa anfallare.
- När det gäller Saúl så kastades han in i hetluften på tok för tidigt. Hans debut mot Aston Villa är den sämsta jag har sett någon göra i en Chelsea-tröja. Hans självförtroende fick sig garanterat en törn av den icke-insatsen, och han visade till en början inga tecken till att kunna anpassa sig till varken tempot eller fysiken. Med det sagt har han spelat upp sig något på sistone och var faktiskt bäst på plan i den första ligacupsemifinalen mot Spurs. Förhoppningsvis blir han en en nyttig truppspelare under återstoden av sitt lån, men jag tror inte att han blir kvar i London efter säsongens slut.
Vad har varit mest positivt med hösten?
- Chilwell och James utvecklingskurva. Under hösten tog de båda engelsmännen sjumilakliv i sin utveckling och var utan tvekan våra två formstarkaste spelare. Det är ingen slump att vår form har dalat ända sedan Chilwell tvingades av planen mot Juve i november. Wingbackarna är de enskilt viktigaste spelarna i Tuchels 3-4-2-1-system och Chilwell och James betydelse för laget kan inte betonas nog. Med sina dynamiska förmågor bidrog de något enormt i offensiven och stängde till sina respektive kanter i defensiven.
Och mest negativt?
- Skadorna på de nyss nämnda herrarna och att inte en enda av våra offensiva pjäser har levererat kontinuerligt på hela säsongen.
Nu är vi inne i sista dagarna av transferfönstret. Vad hoppas du på?
- Behovet av åtminstone en wingback, men helst två, är akut och det är chockerande att vi inte ens är nära en lösning i skrivande stund. Någon måste i alla fall in, eftersom skillnaden i kvalitet mellan de ordinarie Chilwell och James och reservalternativen Alonso och Azpilicueta är enorm. De två spanjorerna är helt enkelt inte tillräckligt bra tvåvägsspelare längre för att vara dugliga vikarier. Alonso är giftig offensivt när han är som bäst, men är på tok för långsam och så gott som jämt ofokuserad och allmänt värdelös i defensiven. Azpilicueta är en klubblegendar och fortfarande en högklassig mittback, men som wingback är han ofta för ineffektiv framåt, för långsam bakåt och kroknar framåt slutet av matcherna.
- Med sin ovilja att värva Lucas Digne visade ledningen tydligt att de inte är benägna att göra en permanent värvning i detta fönster, utan det mesta tyder på att det blir något tillfälligt i form av ett lån eller ett återkallande från den beryktade ”lånearmén”. Chelsea har ägnat snart tre veckor åt att försöka att hämta hem Emerson från sitt lån i Lyon, men har fått nobben av Aulas tre eller fyra gånger. Lösa uppgifter gör dock gällande att brASSE-italienaren själv vill återvända, så det är möjligt att det sista ordet inte är sagt än. Kenedy har hämtats hem från Flamengo, men det lutar åt att det blir ett nytt lån för hans del snarare än en ny chans i Chelsea. Annars har det ryktats om bland andra Kurzawa till vänster och Dest till höger, två spelare som jag personligen inte är särskilt begeistrad över. Vi får se hur det slutar, men om vi inte plockar in någon alls så lär vi få se den 4-2-2-2-formation som Tuchel har testat på sistone allt oftare under resten av säsongen.
Avslutningsvis: hur ser du på våren? Drömmar och farhågor?
- Jag hoppas att vi vinner ligacupen och klubblags-VM, och går långt i FA-cupen och Champions League. Chansen till en ligatitel gick förstås förlorad redan i december, men min förhoppning är att vi klarar av att tampas om andraplatsen med Liverpool. I dagsläget ligger dock tredjeplatsen närmast tillhands som bäst. Min farhåga är att den negativa trenden fortsätter och att vi trots den fina säsongsstarten får slåss om en topp fyra-placering med de jagande lagen. Hamnar vi i ett läge där vi riskerar att missa Champions League-kvalificering helt och hållet så vet vi vid det här laget tyvärr hur det slutar för Tuchel, men så illa hoppas jag innerligt, och tror inte heller, att det blir.
