Rödsvarta röster: Jag vill inte se Conceicao nästa säsong. Det chansartade valet vore Italiano

1. Milan är i Coppa final, klubben har inte vunnit den på över 20år. Bologna väntar i finalen. Vad betyder en final resp ett ev guld för klubben denna säsong när allt annat gått käpp rätt åt…?

Marko: För mig är Coppa Italia en turnering utan större värde. En seger där skulle således omöjligen kunna sminka över säsongens övriga misslyckanden. Självklart vore det trevligt att vinna en trofé, men det skulle snarare bli en smärtsam påminnelse om att detta lag kan prestera långt bättre än vad vi sett under stora delar av liga- och Champions League-säsongen. Även om en seger skulle betyda att vi får spela i Europa (vilket möjligen skulle rädda klubbens anseende något) så ställer jag mig frågan om de relativt små intäkterna därifrån inte vore värda att offra för att få extra veckovila istället och låta en tränare få ordentligt med tid att pränta in sina idéer. Oavsett om det är Conceição eller någon annan.

Isak: Väldigt mycket, såklart. Jag tycker personligen att Milan haft en ganska krass inställning till Coppa Italia på senare år. Visst har det ofta blivit svåra matcher i semin som hindrat en finalplats, men samtidigt har man inte varit där sedan 2018 (och då blev det ju en rätt rejäl torsk). För mig handlar det mer om att äntligen liften pokalen igen, med andra ord, snarare än att det räddar upp säsongen. Dock är det extremt viktigt rent ekonomiskt att faktiskt vinna och knipa en plats i Europa League för nästa säsong. Det går inte att blunda för hur man än vänder och vrider på det.

Vicki: Klart att en Coppa Italia-titel är efterlängtad. Det vore självfallet en fjäder i hatten och någonting att fira, men för mig räddar det inte upp säsongen. En finalförlust gör det verkligen inte. Titel eller ej så har jag ändå en stor oro kring vart klubben är på väg. Jag är dessutom lite orolig för att en titel skulle kunna göra att Conceicao får sitta kvar, vilket jag tycker vore ett stort misstag.

2. Jultransfer där Milan köper in 3 väntade startspelare i Felix, Walker och synnerhet Santi J varav ingen av dessa i var delaktiga i vinsten mot Inter som tog laget till final. Åsikter om deras framtid i Milan och varför deras intåg har varit allt annat än lyckat?

Marko:  Antingen ser man Milans vinterfönster som ett misslyckande där tre spelare togs in utan att lyckas höja lagets kvalitet Eller så betraktar man situationen som att tre spelare haft svårt att integreras i ett lag som under hela våren varit mentalt ur balans. Jag lutar nog åt det senare.. Felix var ett långskott som tyvärr seglade långt utanför. Det är tydligt att talangen finns där, t.o.m. under detta helt anonyma gästspel. Det som inte finns där är förmågan att omsätta den i ett spel som gynnar hans lag. Walker var jag skeptisk till redan innan. Visst, vi behövde en ledargestalt som kunde hålla ihop detta förvirrade gäng, där de uttalade ledarna (läs: Theo & Leao) kanske aldrig bett om att få den rollen. Men jag är fortfarande osäker på hur mycket av detta Walker verkligen har lyckats förmedla, med tanke på de kraftigt varierande resultaten. Santi vill jag däremot inte avskriva ännu. Det är inte helt enkelt att ta platsen som frontman i Milan när man på Milanello ständigt påminns om vilka som dominerat där innan (nej, jag tänker inte på Matri eller Borriello). Det finns ju en målskytt där, utan tvekan, låt oss ge honom lite mer tid åtminstone.

Isak: Även om man hade förhoppningar, jag ska inte ljuga, så är väl Joao Felix:s mysslyckade sejour knappast förvånande, så som han hoppat från klubb till klubb. Walker tycker jag överlag har gjort ett godkänt jobb, även om det är tydligt att han inte längre håller en superhög nivå. Jag förstår att många är förundrade, kanske rent utav oroliga, över Gimenez utveckling men samtidigt får vi komma ihåg att han är 24 år. Att byta Eredivisie till Serie A som nia är trots allt inte helt enkelt. Med en ny tränare i sommar, och mer tid att lära känna ligan (samt att komma i form, han har haft några småskador), så ska det nog gå bra. Med det sagt: Joao Felix lämnar i sommar, Walker får möjligtvis förnyat förtroende av ledningen (kanske måste han sänka sin lön något?) och Gimenez blir naturligtvis kvar. Det beror naturligtvis på vilken tränare man tar in, men det skulle inte förvåna mig om man också ser Walker som ett alternativ in en trebackslinje. Kanske är då utköpsklausulen, som trots allts är relativt billig, värd att uttnytja.

Vicki: Joao Felix var jag trött på redan innan han kom, men jag försökte ge honom chansen för jag kände samtidigt att det var värt en chansning med tanke på hur Milan såg ut. Han var föga förvånande inte lösningen och det enda rimliga är att han får åka hem till Chelsea när lånet går ut. Tack för inget, typ. Walker är jag mer kluven kring. Han har viktig erfarenhet och även om han inte är lika bra som förr så har har kvalitéer som Milan kan ha nytta av. Frågan är om det är värt att försöka få till en permanent övergång med tanke på hans löneanspråk. Jag ser honom inte som en nyckelspelare och då är det eventuellt en felprioritering. Jag är dock väldigt positiv till Santi Gimenez och min förhoppning är att han efter anpassningsperiod under denna vår kan blomma ut till nästa säsong. Jag tycker han är i rätt ålder och har egenskaperna Milan letat efter. Milan har inte råd att köpa en färdig, komplett anfallare som ger målgaranti, därför tror jag denna typ av värvning är det bästa alternativet. En anfallare som kommit en bra bit, men som kan ta nästa steg i Milan.

3. Milans har redan bytt tränare en gång under denna säsong, hade du velat behålla SC ? Eller vem hade du velat se som tränare och varför i Milan kommande säsong?

Marko:  Generellt är jag emot att sparka tränare alltför tidigt, och ur den synvinkeln är jag beredd att ge Conceição mer tid. Men som alltid finns det en faktor som är mer avgörande än något annat: Har han spelargruppen med sig? Det har viskats om att alla i laget inte helt uppskattar hans metoder och då är följdfrågorna: Hur stor är den gruppen och har han under den senaste tiden lyckats omvända någon eller några? Någonstans går ju gränsen för hur många spelare som skall bytas ut till tränarens fördel. Om nu Sergio inte är mannen för att fortsätta leda oss så finns det ju ett knippe namn därute som de Italienska medierna tjatat sig sönder på. För min del finns det ingen solklar kandidat som står över alla andra i dagsläget. Frågetecken går att hitta bland samtliga kandidater. Jag fokuserar här på de italienska namnen, för det är där jag anser att vi bör söka. Det Romantiska valet vore De Zerbi, Milansonen som aldrig blev det fenomen på planen som ungdomsåren lovade. Kan han bli det på bänken istället? Spelmässigt så finns det många spännande idéer, men är det en profil som är en vinnare i längden? Det säkra valet vore Allegri. Resultaten vore mer eller mindre garanterade. Men hur roligt är det att titta på hans lag egentligen? Och har vi inte provat att värma gammal soppa redan tidigare med mindre lyckat resultat? Den gyllene medelvägen vore Sarri. Hans vägvinnande och underhållande spel har gett resultat i flera klubbar. Men är han rätt typ av personlighet att leda denna grupp av spelare? Eller skulle vi likväl behöva göra en större trupprenovering för att få till ett spelargäng som i större grad skulle ha förmågan att följa hans pipa. Det vinnande valet vore antagligen Conte. Men är vi i supporterleden beredda att omfamna en coach som så starkt varit förknippad både med Juve och Inter? Och om ledningen nu inte ville ha honom av vissa principiella skäl förra sommaren, varför skulle de ha ändrat sin ståndpunkt kring det nu? Det oväntade valet vore Gasperini. Ytterligare en personlighet som jag skulle ha svårt för i Milan. Bilderna när han står och hoppar med curvan under Atalantas 5-0-demoleringen av oss har inte suddats bort från min näthinna. Och är han rätt man att leda en grupp med betydligt större egon än vad han haft i Atalanta? Det chansartade valet vore Italiano. Ett namn som steg för steg jobbat sig upp i den italienska tränarhierarkin och som i år förvaltat Thiago Mottas fina arbete i Bologna på bästa sätt. Men var går taket? Har han nått sin topp vad gäller klubbnivå eller har han auktoriteten för att kunna leda de allra största lagen där pressen är på en helt annan nivå än i Fiorentina och Bologna? Jag kan inte ge ett säkert svar, men skall jag välja ett namn så får det bli De Zerbi. Väl medveten om risken, skulle han ändå vara den som jag mest skulle glädjas med om han ledde oss till framgång.

Isak: Väldigt svår fråga så här innan vi vet vem som blir ny sportchef. Men spontant skulle jag säga att Milan behöver börja om på en ny kula, utan Conceicao, för att ge fullt stöd till den nya sportchefen. Sarri har nämnts ex antal gånger i media och det är en idé som kittlar lite ändå, oavsett om det skulle bli Igli Tare eller Tony D’Amico som sportchef. Allegri är jag mindre övertygad om, även om jag gillar honom som person, och Gasperini har det snackats lite om trots att han är påväg bort från Atalanta. Conte skulle väl kunna vara ett alternativ om han nu faktiskt lämnar Napoli, och jag hade definitivt skrivit under på hans ankomst, men i nuläget känns Sarri som ett ganska bra val i mina ögon.

Vicki: Jag vill inte se Conceicao nästa säsong. Min uppfattning är att han inte har med sig spelartruppen och jag är inte imponerad av hans ledarskap utifrån vad man kan uppfatta från utsidan. Dessutom så förväntade jag mig en tydligare identitet och ett tydligare spelsätt från honom, men det har inte heller blivit utfallet. Jag har förståelse för att allt inte sitter efter bara några månader, men jag tycker riktningen har spretat rejält. Jag tjatade förra våren om att jag ville ha Vincenzo Italiano och jag står fast vid att jag tror att det skulle kunna bli väldigt bra. Han har en tydlig uppfattning i hur han vill att hans lag ska spela och jag uppskattar verkligen hans fotboll. Han har också bevisat tillräckligt för att nu få chansen att bevisa sig i en ännu större klubb. En modig tränare på uppgång.


Ett stort tack för era kloka ord.

Milanredaktionen passar på att önska alla en trevlig Valborg

FORZA MILAN