Så här slår vi Uruguay (taktiken) Del 2

Uruguay (3-4-3)

Fernando Muslera, Diego Lugano, Diego Godín, Martin Caceres, Arevalo Rios, Cristian Rodriguez, Cristian Stuani, Walter Gargano, Edison Cavani, Diego Forlán, Luis Suárez.

Muslera: Har det svårt i luftrummet. Lite flaxig spelstil som målvakt, kan stå för grodor. Bra spänst annars, men haft det svårt att övertyga till max i en toppklubb.

Lugano: Lite långsam i rörelserna från sida till sida. Stark i aerial duells, men kan stå och vackla om en snabb boll slås igenom hans rörelsemönster.

Godín: Stabil och ett oerhört offensivt vapen vid fasta situationer. Slår sällan bort bollar och måste därmed sättas under press för att göras detta.

Caceres: Försöker storma framåt sin kant, men det blir inte mycket av varken inspelen eller inläggen där. Litegrann alibispelare i sitt klubblag i några år och har är inte extremt mycket bättre i landslaget för den delen.

Gargano: Rivig, energisk & bestämd. Försöker alltid tackla sig ur 50/50 situationer. Rör sig inte långt överallt på planen utan med några meters avstånd hela matchens gång.

Cavani: Försöker alltid löpa in i luckan bakom motståndarnas backlinje. Kan skära utåt kanten, men även agera centralt i banan oftast. Vill alltid ha bollen vid sina fötter men är samtidigt beroende på medspelares passningar till honom. En man på Cavani under hela matchen, minst.

Forlán: Ligger lite längre bakåt djupet av Suárez och Cavani. Kan slå bollen långt, kort, och samtidigt står han för en massa genomskärare i landslaget.

Suárez: Är hotet nummer ett. England måste få honom frustrerad genom att ligga tätt i markering på honom. Suárez sticker åt bägge kanter samtidigt som han gillar att komma ner och möta boll. Bör inte ges utrymme för att gå på skott. 


Hotet denna gång.

Så här spelar Uruguay rent generellt

Snabbt, snabbt och åter snabbt. Uruguay är att dem landslagen i världen som älskar att spela igenom bollen väldigt snabbt mellan sina lagdelar, vilket man såg i Confederations Cup bland annat. När man har bollen i backlinjen är tanken alltid att få upp bollen inom några minuter till de tre anfallarna, man har därmed nästintill inget mittfältsspel. Några ”terrier” på mittplan kan nämligen inte skapa målchanser för dem, utan bollen ska alltid upp direkt. Därför måste England till viss del alltid ha fem man bakom bollen, det vill säga fem man som står bakom bollhållare X eller Y i Uruguay. 

England (4-2-3-1 i defensiv zon)

Hart; Johnson, Cahill, Jagielka, Baines; Gerrard, Henderson; Barkley, Rooney, Sterling; Sturridge.


Kommer Ross Barkley få chansen att skina?

Hur spelar man i defensiv zon?

*Vinn så många andrabollar som möjligt.

Med detta avses alla bollar som kan skapa ett extraläge för motståndaren. Delvis kan man åstadkomma detta genom att få sina spelare att kunna avväga när man ”ska gå för bollen”. Desto fler andrabollar England vinner, desto mer kan vi etablera ett eget funktionellt spel.

*Avvakta/Fördröja spelets gång

Försvarsspelaren följer med i förflyttningen på försvarssidan, utan att i första hand erövra bollen. Syftet är att vinna tid så att övriga medspelare ska hinna placera sig i försvarsställning. Gå inte in i tacklingar där du som försvarsspelare X är osäker, men ge ändå inte tid och utrymme för motståndaren att gå på en enkel kross eller ett uppenbart skott. I försvarsställning när man är tillbakapressade bör fem man alltid ingå i kedjereaktionen (fem man i defensiv tredjedel minst).

*Lågt försvarsspel

Laget startar sitt försvarsspel ungefär i höjd med mittlinjen. Syftet är att inte bli bortspelad på motståndarnas planhalva och att ha många spelare på egen planhalva för att där begränsa motståndarnas spelytor. Eftersom att Uruguay troligtvis spelar med tre forwards måste vi begränsa deras förmåga att få fram bollarna till dessa tre, bland annat genom att ha täckning i försvarszon och med oss spelandes ett lågt försvarsspel. Om spelytorna tas bort helt kommer Uruguays spelare inte ha många alternativ kvar att spela vidare bollen på (framåt) utan måste spela bakåt bollen.


Jordan Henderson är en del av försvaret, icke att förglömma.

3 nycklar för England

Leighton Baines; Steven Gerrard; Wayne Rooney.

Baines

Måste vara betydligt mer aktiv på sin vänsterkant än senast, han måste sköta merparten av uppspelen och inte Glen Johnson, som istället kan bidra då och då. Baines måste skrapa sig själv framåt banan med och utan boll, och måste ha stöd från ytterspelare för dagen samtidigt i defensiv zon. Baines måste också se till att väggspela med lagkamrater betydligt fler gånger än vad som gjorts mot Italien. Inspel och uppspel är av särskild vikt att dem sitter på foten på medspelare.

Gerrard & Rooney

Här kan man tänka sig att Steven Gerrard och Wayne Rooney kan finna varandra på plan många fler gånger än tidigare match. En enkel ”överlämning”: Gerrard har bollinnehav och Rooney sticker iväg eller bak på löpningar, bollen spelas i mellanrummet av Gerrard och sedermera är det upp till Rooney att skapa något kreativt för de fyra längst fram. Att icke förglömma är att offensivt spel börjar redan vid den defensive mittfältaren för dagen (Gerrard).


Måste kombinera sin egen talang med andras.

4-2-2-2 (i offensiv zon)

Antingen Adam Lallana eller Ross Barkley rekommenderas starkt ta Danny Welbecks plats i detta fall. Genom att spela med 4-2-2-2 får vi ett enormt, enormt tryck mot Uruguays backlinje, vilket kommer att orsaka Uruguay att spela väldigt försiktigt, och om vi får dem att spela försiktigt så är mycket vunnet. Helt enkelt: Desto mer vi har boll i offensiv zon desto tryggare matchbild får Roy Hodgsons män. Samtidigt är det upp till spelarna själva att utföra Roys taktiktavlor till det positiva.

Om vi spelar med snabba yttrar

Om Rooney får spela centralt (att föredra), och vi spelar med två vindsnabba yttrar istället så gäller det att få till det så kallade omställningsspelet. En omställning kan ske redan vid egen defensiv zon såklart, men skapas också många gånger från mittfält och framåt. Det enda viktiga vid omställningar är att vända spelet och göra detta effektivt. Vem som helst kan slå en chansboll framåt banan, men om man har ett mönster i sin passning, det vill säga man ser att mötande spelare gynnas av passningen, då och endast då ska man slå sin omställningspassning.