I del 1 gick vi igenom den första tredjedelen av serien. Missade du den delen finns den att ta del av här. (DEL1)
Det är lätt att tänka på målvaktssidan som något enkelt: en etta, en tvåa och sedan går man vidare. Men när man börjar titta närmare på lagen inför 2026 blir det snabbt tydligt att verkligheten ser väldigt olika ut.
I vissa klubbar finns ett lugn längst bak som smittar av sig på hela laget. I andra lever frågan fortfarande, och där kan målvaktsrollen vara mycket mer avgörande än man först anar.
Det är också det som gör den här genomgången intressant. För att förstå ett lags målvaktssituation räcker det inte att titta på vem som står mest eller vem som har störst namn.
Det handlar om helheten. Om skottstopp, trygghet i luftrummet, utrusningar, kommunikation, spel med fötterna, stabilitet över tid, fysisk profil och erfarenhet. När man väger ihop de delarna får man en tydligare bild av vad lagen faktiskt har – och vad de kanske saknar.
Det här är alltså inte ett försök att koka ner allt till en kall siffra. Snarare är det ett sätt att komma närmare frågan som alltid finns där i bakgrunden: hur tryggt står laget egentligen längst bak? Vilka klubbar sitter lugnt, och vilka går in i året med fler frågetecken än de kanske själva vill erkänna?




IFK Göteborg
Målvakter: Elis Bishesari, 20 år, 185 cm, Jonathan Rasheed, 34 år, 191 cm, Viktor Andersson, 21 år, 189 cm, och Fredrik Andersson, 37 år, 196 cm
IFK Göteborg går in i 2026 med en målvaktssituation som måste läsas genom skadeläget. Elis Bishesari hade själv skadeproblem och kom nyss tillbaka, vilket skapade osäkerhet i gruppen.
Samtidigt verkar både Viktor Andersson och Jonathan Rasheed ha haft skadefrågetecken, och det är i den kontexten Fredrik Andersson värvades in som en tydlig trygghetslösning när klubben behövde säkra djupet snabbt.
Det gör Blåvitts målvaktssida speciell. Här finns både en mycket intressant ung etta-profil i Bishesari, två alternativ med olika typer av erfarenhet och status bakom, samt en sen nödlösning som säger något om hur skört läget var.

Spidern visar att Elis Bishesari redan nu har den starkaste totalprofilen i IFK Göteborgs målvaktsgrupp. Det mest intressanta är att han inte bara vinner på potential, utan också redan ser stark ut i de delar som faktiskt bär en förstamålvakt: skottstopp, stabilitet och en ganska komplett helhet. Det gör honom till något mer än bara ett framtidsnamn.
Jonathan Rasheed ligger bakom men ger fortfarande en tydlig seniorprofil i gruppen. Han är äldre, större och mer klassiskt rutinerad, men just nu ser han inte ut att bära samma totaltyngd som Bishesari. Att han dessutom verkar ha haft skadefrågetecken gör att hans roll blir ännu mer osäker i praktiken.
Viktor Andersson hamnar också strax bakom. Han har en intressant ålder och ett underlag som gör honom relevant att väga in, men även här finns bilden av att skadeläget minskat hans kraft i hierarkin. I en helt frisk miljö hade konkurrensen kunnat kännas öppnare.
Fredrik Andersson som är 37 år måste i det här projektet framför allt beskrivas som det han verkar vara: en panikvärvning för att säkra upp läget när skadorna gjorde situationen tunn.
Han har underlag som visar att han fortfarande kan fungera, men värvningen säger mer om Göteborgs behov av trygghet än om en tydlig sportslig satsning uppåt i hierarkin.

Det säger en hel del om var IFK Göteborg står. Det finns bredd bakom Bishesari, det finns rutin i gruppen och det finns garderingar om det skulle behövas.
Men det finns framför allt ett huvudnamn som bär både förväntan och tyngd. Så när man ser på Blåvitts målvaktssida är det svårt att landa någon annanstans: mycket finns runtomkring, men det är Bishesari som kommer stp i själva centrum.

IK Sirius
Målvakter: Ismael Diawara, 31 år, 194 cm, och David Celic, 23 år, 188 cm
Sirius går in i 2026 med en målvaktssida som inte känns färdiglåst. Ismael Diawara har rutinen, storleken och hela den där profilen som brukar ge en målvakt ett försprång i hierarkin.
Men David Celic ligger ändå tillräckligt nära för att det inte bara ska kännas som att han står och väntar på sin tur. Det här är snarare en situation där Sirius faktiskt har något som liknar en levande kamp, och det gör målvaktsfrågan mer intressant än i många andra lag.

När man tittar på spidern blir det ännu tydligare varför den här konkurrensen inte går att vifta bort. Celic kommer faktiskt ut något starkare i helheten, även om marginalen är liten.
Det betyder inte att Diawara plötsligt försvinner ur bilden, men det visar att ålder, rutin och fysik inte ensamma avgör allt här. Diawara bär fortfarande den mer klassiska etta-känslan, medan Celic ser mer balanserad ut än man kanske först tror.
Det gör att Sirius inte bara har ett äldre förstaval och ett yngre namn bakom – de har två profiler som faktiskt trycker mot varandra.

Det är också därför Sirius målvaktssida känns ovanligt öppen. Diawara ger laget tyngd, erfarenhet och närvaro, men Celic ger dem något annat: en känsla av att det finns ett alternativ som redan nu kan vara mer än bara backup.
För Sirius är det i grunden positivt, eftersom konkurrens på riktigt nästan alltid höjer nivån. Så helhetsbilden blir ganska tydlig: det finns en etablerad profil längst fram, men också en utmanare som gör att ordningen inte känns huggen i sten.
Här sätter vi punkt för del 2 – med IK Sirius som sista lag ut. I del 3 väntar de återstående fem klubbarna med fler profiler, fler frågetecken och flera målvakter som på allvar kan blanda sig i diskussionen om vem som egentligen är bäst i Allsvenskan 2026.



























