Målvaktsfrågan är sällan det som får mest plats inför en allsvensk säsong. Det pratas oftare om anfallare, nyförvärv, tränare och hopp om toppstrid.
Men när serien startar dröjer det sällan länge innan målvakten hamnar i fokus. En räddning kan förändra allt. Ett misstag kan prägla lång tid framåt.
Det är en tuff position. En anfallare kan missa och ändå få nya lägen. En mittfältare kan växa in i matchen. En målvakt syns direkt. Det märks snabbt om ett lag har trygghet längst bak — eller inte.
Inför Allsvenskan 2026 ser läget väldigt olika ut i klubbarna. Några har en tydlig förstamålvakt som inger lugn. Andra har fler frågor än svar. Några sitter på underskattade namn. Andra vet fortfarande inte riktigt vem som ska vara etta.
I den här artikelserien går vi igenom alla lag och bedömer målvaktssidan utifrån trygghet, form, högstanivå, konkurrens och hur mycket klubben faktiskt kan lita på sin etta.
Det här är del 1 av 3.
AIK
Målvakter: Kristoffer Nordfeldt, 36 år (190 cm) och Kalle Joelsson, 27 år (183 cm)
AIK går in i Allsvenskan 2026 med två målvakter som befinner sig i olika skeden av karriären. Kristoffer Nordfeldt är den rutinerade förstamålvakten, etablerad på hög nivå och fortfarande den tydliga trygghetspunkten längst bak. Kalle Joelsson är yngre och har en annan utvecklingskurva, men framstår i nuläget mer som ett alternativ bakom ettan än som en verklig utmanare om platsen.
Det gör AIK till ett lag där målvaktsfrågan inte främst handlar om öppen konkurrens, utan om hur stark den givna ettan är och hur mycket säkerhet som faktiskt finns bakom honom.
För att bedöma målvaktssituation räcker det inte att bara titta på vem som står flest matcher eller vem som har störst namn. Målvakter måste jämföras som helhetsprofiler. Därför vägs flera delar av spelet samman i en spider: skottstopp, luftrum, utrusningar, kommunikation, spel med fötterna, stabilitet, fysisk profil samt erfarenhet och ålderskurva .
Syftet är inte att sätta en absolut sanning i siffra, utan att visa vilken typ av målvakter lagen har, var den givna ettan har sitt övertag och hur mycket av lagets trygghet som vilar på förstavalet.
I AIK:s fall blir det särskilt intressant eftersom skillnaden mellan målvakterna inte bara handlar om nivå, utan också om ålder, erfarenhet och roll i truppen.
Tittar man på spidern är det rätt svårt att landa i något annat än att AIK:s målvaktssida i stort sett bygger på Kristoffer Nordfeldt. Det är där tryggheten finns. Det är där rutinen finns. Och det är också där det känns som att AIK har sitt svar.
Kalle Joelsson finns med, men mer som ett namn bakom än som någon som verkligen skakar om hierarkin.
Han har åldern och utvecklingen på sin sida, men det här är fortfarande Nordfeldts position. Det känns ganska tydligt.
På ett sätt är det förstås en styrka. AIK går inte in i säsongen och famlar efter en etta. De vet vem som ska stå.
Samtidigt finns det också en baksida i det. När en målvakt är så självklar blir det mindre konkurrens och mindre press bakifrån. Då blir man också mer sårbar om nivån skulle börja sjunka.
Så AIK har en bra lösning på målvaktssidan. Men det är mer tryggt än levande. Mer stabilt än utmanande. Och det syns också när betygen ska sättas.
Högt på etta. Helt okej på helheten. Men inte lika starkt när man börjar prata bredd och konkurrens.
Degerfors IF
Målvakter: Matvei Igonen, 29 år (189 cm), Rasmus Forsell, 23 år (200 cm), Wille Jakobsson, 24 år (189 cm)
Degerfors går in i Allsvenskan 2026 med en målvaktssituation som är mer öppen än den först kan se ut. Matvei Igonen ser ut som det mest naturliga förstavalet här och nu, tack vare sin ålder, internationella rutin och en profil som signalerar ganska färdig allsvensk nivå. Samtidigt finns två yngre alternativ bakom honom i Rasmus Forsell och Wille Jakobsson , vilket gör att Degerfors har fler namn att väga in än flera andra lag.
Det gör Degerfors intressant ur två perspektiv. Dels finns en möjlig etta i Igonen, dels finns en yngre grupp bakom honom där frågan inte bara handlar om reservroll utan också om vem som på sikt kan växa in i större ansvar. Det här är alltså mindre av en helt låst hierarki och mer av en målvaktssida där ettan ser ut att vara tydlig just nu, men där konkurrensen bakom ändå lever.
I Degerfors fall blir det särskilt relevant eftersom målvakterna representerar tre olika typer. Igonen står för mer färdig trygghet i nuet, Forsell för stor fysik och utvecklingspotential men större osäkerhet, och Jakobsson för ett alternativ som också är ungt men något mer svårplacerat mellan reserv och möjlig utmanare. Spidern ska därför läsas som en profiljämförelse: vem är mest komplett här och nu, vem har störst uppsida och hur stark är helheten i Degerfors målvaktsgrupp?
Degerfors målvaktssida lutar i första hand mot Matvei Igonen . Han befinner sig i en bra målvaktsålder, har en tydligare seniorprofil än de andra och framstår som den mest kompletta lösningen här och nu. Framför allt ser han starkare ut i de delar som brukar väga tungt för en allsvensk etta: luftrum, erfarenhet, fysisk närvaro och ett mer färdigt helhetsintryck.
Rasmus Forsell är mer svårbedömd. Hans längd och ålder gör honom intressant, och det finns något i profilen som pekar mot utvecklingsmöjlighet, men helheten är ännu mer ojämn. Han känns mer som en målvakt med projektvärde än som en färdig allsvensk etta. Det betyder inte att han saknar potential, men att tryggheten i nuläget är mer begränsad.
Wille Jakobsson hamnar någonstans mellan de två. Han är yngre än Igonen, men inte lika rå i sin profil som Forsell. Samtidigt är det svårt att se honom som tydligt närmare förstaplatsen än vad Forsell är. Därför blir han mer ett konkurrerande alternativ i bakgrunden än ett självklart namn att bygga hela hierarkin kring.
Helhetsbilden är därför att Degerfors har en fungerande etta och ett visst djup bakom, men också en situation där mycket fortfarande hänger på att Igonen håller nivån. Det är mer konkurrens än hos AIK, men inte nödvändigtvis samma trygghet i den absoluta toppen.
Igonen ser ut som det logiska förstavalet inför 2026. Han är 29 år, alltså i en ålder där en målvakt ofta kombinerar fysisk kapacitet med mognad och erfarenhet. Hans profil tyder på att han kan ge Degerfors det som ett lag i den delen av tabellen ofta söker mest av allt: en målvakt som står upp i luftrummet, klarar pressen över tid och redan nu ser ut som en färdig lösning snarare än ett framtidsnamn.
Bakom honom blir det mer öppet. Forsell är bara 23 men redan 200 cm lång, vilket direkt ger honom en intressant fysisk profil. Det gör att han på sikt kan ha ett tak som är högre än vad hans nuvarande nivå visar. Problemet är att ungdom, begränsad tyngd på högsta nivå och en mer osäker totalbild gör att han ännu inte känns som ett självklart hot mot ettan.
Jakobsson, 24, har också åldern på sin sida och ett visst underlag som gör honom möjlig att värdera, men han framstår inte heller som den självklara arvtagaren. Han ger Degerfors ännu ett alternativ och gör att konkurrensen inte dör, men han driver inte heller upp tryggheten lika mycket som en riktigt stark tvåa hade gjort.
Det betyder att Degerfors målvaktssida får en annan karaktär än AIK:s. Där AIK byggde nästan allt på en klar veteranetta, har Degerfors en mer levande grupp bakom sin etta. Det är positivt för bredden, men gör också hierarkin mindre självklar om förstavalet skulle försvinna eller tappa form.
Djurgårdens IF
Målvakter: Filip Manojlović, 29 år (197 cm) Jacob Rinne, 32 år (188 cm), Malkolm Nilsson Säfqvist, 32 år (190 cm)
Djurgården går in i 2026 med en av seriens mest intressanta målvaktsgrupper. Filip Manojlović ser ut som det starkaste förstavalet på ren helhetsprofil, men bakom honom finns Jacob Rinne , som inte bara är ett namn för bredden utan en målvakt med tillräcklig tyngd för att göra hierarkin levande. Malkolm Nilsson Säfqvist ger dessutom erfarenhet och djup längre bak i ordningen.
Det gör Djurgården annorlunda än både AIK och Degerfors. Här finns inte bara en möjlig etta och en reserv, utan två målvakter som båda bär tydlig seniorprofil. För ett topplag är det en styrka, men det betyder också att målvaktssituationen måste bedömas både utifrån kvalitet och utifrån hur tydlig rollen faktiskt är.
I Djurgårdens fall blir den här modellen extra användbar eftersom målvakterna skiljer sig åt i profil. Manojlović bär en tydlig kombination av stor fysisk närvaro, räddningskapacitet och nuvarande toppnivå, medan Rinne står för erfarenhet, lugn och en mer pålitlig reserv-eller-utmanarprofil än vad de flesta klubbar har bakom sin etta.
Malkolm blir mer ett djupalternativ, men ger ändå gruppen ännu mer erfarenhet. Spidern ska alltså läsas som en profiljämförelse: vem ser starkast ut här och nu, hur nära ligger tvåan, och hur mycket trygghet finns i Djurgårdens totala målvaktsrum?
Spidern visar att Filip Manojlović har den starkaste totalprofilen i Djurgården. Han sticker ut i fysisk profil, luftrum och skottstopp, och ser ut som den mest kompletta lösningen om man söker högsta möjliga nivå här och nu. Han befinner sig dessutom i en bra målvaktsålder, där kombinationen av erfarenhet och fysisk kapacitet ofta är som bäst.
Jacob Rinne ligger däremot tillräckligt nära för att Djurgården inte ska beskrivas som ett lag med en helt låst hierarki. Han når inte riktigt samma topp i fysik eller räddningsprofil, men kompenserar med erfarenhet, stabilitet och en lugnare helhetsbild. Det gör honom till en ovanligt stark tvåa i ett allsvenskt perspektiv, och i vissa klubbar hade den profilen kunnat vara tillräcklig för att vara självklar etta.
Malkolm Nilsson Säfqvist hamnar längre bak i totalbilden, men ger Djurgården ett tredje alternativ med seniorerfarenhet. Han påverkar inte främst kampen om förstaplatsen, men stärker gruppens djup.
Det är därför Djurgården får en annan typ av målvaktsprofil än många andra lag. Här finns både spets i toppen och reell kvalitet bakom , vilket gör att målvaktssituationen inte bara känns trygg utan också konkurrenskraftig.
Manojlović ser ut som den målvakt Djurgården helst bygger på. Han är 29 år, storväxt och har en profil som passar ett lag som vill ha både räddningar, närvaro och auktoritet längst bak. Det finns en tydlig “etta”-känsla i honom, särskilt när man väger in hans kombination av reflexer, fysisk närvaro och relativt stark helhetsnivå.
Men den stora skillnaden mot flera andra allsvenska lag är att Djurgården inte faller särskilt långt om man tittar bakom förstavalet. Rinne är 32 och befinner sig också i ett läge där han inte bedöms som ett framtidsprojekt, utan som en färdig seniorlösning. Det gör Djurgården ovanligt starkt rustat om form, skador eller matchning skulle tvinga fram skiften.
Malkolm ger inte samma tryck upp mot toppen som de två andra, men som tredjealternativ är han ett plus snarare än en belastning. Det gör att Djurgården sammantaget har både en hög golvnivå och ett bra djup.
Den stora frågan i Djurgården handlar därför mindre om om det finns kvalitet, och mer om hur mycket konkurrens som faktiskt är nyttig . För vissa lag blir öppen konkurrens ett osäkerhetsmoment. För Djurgården ser det snarare ut som en styrka, eftersom båda toppnamnen håller en nivå som gör att gruppen totalt sett växer.
GAIS
Målvakter: Mergim Krasniqi, 33 år (187 cm) , Kees Sims, 22år (193 cm), Andreas Hermansen, 21 år (190 cm), Alvin Didriksson, 19 år (186 cm)
GAIS går in i 2026 med fyra målvakter i truppen, men siffran behöver förklaras. Mergim Krasniqi är fortfarande ett relevant namn i bedömningen av klubbens målvaktssida, men hans situation påverkas av att han är skadad. Det gör att GAIS i praktiken står mellan en etablerad, äldre målvakt med bevisad nivå och flera yngre alternativ som nu får större betydelse än de annars kanske hade haft.
Det gör GAIS till ett av de mer intressanta fallen i serien. Här finns både en veteranprofil, en yngre målvakt som ser redo ut att ta större ansvar, en annan ung målvakt med utvecklingskurva och ett akademinamnn längst bak i ordningen. Det ger bredd, men också mer osäkerhet kring vem som faktiskt äger rollen över tid.
I GAIS fall hjälper modellen särskilt mycket eftersom målvakterna representerar väldigt olika typer. Krasniqi står för erfarenhet och en mer färdig allsvensk profil, men med skadan som tydligt frågetecken.
Sims har en yngre, mer atletisk kurva och ser ut att kunna bära ett större ansvar. Hermansen är också ung och intressant, men mer svårplacerad i nuläget. Alvin Didriksson är fortfarande så pass oprövad på senior nivå att han främst ska ses som ett framtidsnamn och inte som en fullt bedömd del av hierarkin ännu.
Spidern visar att Mergim Krasniqi och Kees Sims ligger relativt nära varandra, men med olika profiler. Krasniqi är starkare i erfarenhet, kommunikation och den typ av stabilitet som ofta följer med rutin. Det är lätt att se varför han varit viktig för GAIS. Samtidigt måste hans läge tolkas i ljuset av att han är skadad. Det gör att hans värde för helheten fortfarande finns där, men att hans position i praktiken inte är lika självklar som den hade varit om han varit fullt tillgänglig.
Kees Sims ser ut som den som tydligast kan ta nytta av det läget. Han har en yngre kurva, stark fysisk profil och en helhet som pekar på att han inte bara är ett reservnamn utan ett reellt alternativ. Han ligger nära Krasniqi i totalbedömning och har dessutom en annan uppsida. Det gör honom till ett av de mer intressanta målvaktsnamnen i den här typen av jämförelse.
Andreas Hermansen har också en intressant ålder och ett visst utvecklingsvärde, men profilen är ännu mer ojämn. Han känns mer som en målvakt GAIS kan arbeta med än som en som i dag driver kampen om förstaplatsen. Alvin Didriksson ska i sin tur främst ses som ett framtidsnamn. Han finns i truppen, men utan tillräckligt seniorunderlag går det inte att ge honom samma tyngd i bedömningen som de andra.
GAIS målvaktssituation är ovanlig eftersom den både ser bred och skör ut samtidigt. Krasniqi är 33 och representerar det etablerade alternativet. Hans profil visar att han fortfarande håller en nivå som gör honom relevant i en allsvensk jämförelse, framför allt genom rutin, positionsspel och allmän trygghet. Men eftersom han är skadad går det inte att bedöma GAIS som om den tryggheten är fullt tillgänglig här och nu. Det måste dra ner säkerheten i helhetsbilden.
Därför blir Sims extra viktig. Han är bara 22 men ser inte ut som ett rent framtidsprojekt. Snarare finns en profil här som redan nu kan bära matcher, och som dessutom ger GAIS mer utvecklingspotential än vad en äldre reserv hade gjort. Han är inte lika färdig som Krasniqi i allt, men han känns betydligt närmare en verklig etta än vad många unga tvåor i serien gör.
Hermansen, 21, bidrar till att GAIS har fler vägar öppna. Hans profil pekar på potential, men också på större osäkerhet. Där Sims redan känns användbar på allsvensk nivå, ser Hermansen mer ut som ett utvecklingsnamn i andra ledet.
Didriksson, 19, är ännu svårare att bedöma utan att börja gissa. Därför beskriver vi han i projektet som akademiprofil / framtidsnamn / för tunt underlag för full ranking .
BK Häcken
Målvakter: Etrit Berisha, 37år (194 cm) , Andreas Linde, 32 år (200 cm) David Andersson, 22 år (187 cm)
Häcken går in i 2026 med en målvaktssituation som är ovanligt erfaren. Etrit Berisha och Andreas Linde är båda tydliga seniornamn med lång meritlista och profiler som gör att klubben inte är beroende av ett enda spår. Bakom dem finns David Andersson , som är betydligt yngre och därför tillför en annan typ av värde: mer framtidskurva än färdig trygghet.
Det gör Häcken till ett intressant lag i jämförelsen. Här finns inte bara en etta och en reserv, utan två äldre målvakter som båda kan bedömas som startbara på allsvensk nivå. Samtidigt är det just åldern som gör analysen mer komplex. Erfarenheten är en styrka, men den väcker också frågor om hur mycket uppsida som finns och hur hållbar gruppen är över en hel säsong.
I Häckens fall är den här modellen särskilt användbar eftersom målvakterna har olika typer av värde. Berisha står för internationell rutin, pondus och en stark fysisk närvaro.
Linde ger också erfarenhet, men med en något annan profil och en känsla av att vara mer jämnt fungerande än spektakulär.
David Andersson representerar i sin tur det yngre alternativet, med större utvecklingsmöjlighet men lägre nuvärdestrygghet. Spidern ska därför läsas som en profiljämförelse: vem ser starkast ut just nu, hur nära ligger tvåan, och hur mycket kvalitet finns det faktiskt bakom förstavalet?
Spidern visar att Etrit Berisha och Andreas Linde ligger ganska nära varandra i totalprofil. Berisha drar ifrån något på erfarenhet, kommunikation och den typ av auktoritet som ofta följer med en lång internationell karriär. Han har också en stark fysisk profil och ser fortfarande ut som en målvakt som kan bära ett lag genom ren närvaro och rutin.
Andreas Linde ligger samtidigt tillräckligt nära för att Häcken inte ska beskrivas som ett lag med en helt orubblig hierarki. Han har en profil som känns stabil och fungerande i flera delar av spelet, och som reserv eller utmanare håller han ovanligt hög nivå i ett allsvenskt perspektiv. Skillnaden mot Berisha är inte enorm i den här modellen.
David Andersson hamnar tydligare efter, men ska också läsas annorlunda. Han är 22 år och befinner sig i ett skede där bedömningen inte bara handlar om nuvarande trygghet, utan också om hur mycket som kan växa fram. Han är inte lika färdig som de två andra, men han ger Häcken ett yngre ben i gruppen som de äldre alternativen inte erbjuder.
Berisha är 37 och det måste vägas in åt båda håll. På plussidan finns erfarenheten, lugnet och den tydliga pondus som kan göra stor skillnad i ett lag som vill ha en stark sista utpost. Han ser fortfarande ut att ha tillräcklig nivå för att vara ett relevant förstaval, särskilt i luftrum, ledarskap och generell matchtrygghet. På minussidan finns det självklara: i den åldern bedöms en målvakt mer utifrån nuvarande funktion än framtida uppsida.
Linde är 32 och också tydligt i en seniorfas, men hans profil känns något mindre beroende av ren status och mer av att vara ett stabilt, gångbart alternativ. Det gör honom till en mycket stark tvåa — eller i vissa sammanhang en möjlig etta. För Häcken är det en klar styrka att ha den typen av namn bakom eller bredvid Berisha.
David Andersson, 22, blir viktig för att han bryter mönstret. Där de två äldre målvakterna står för erfarenhet, står Andersson för utvecklingsvärde. Underlaget pekar inte på att han ska gå förbi de äldre här och nu, men det gör att Häckens målvaktsgrupp inte bara består av kortsiktiga lösningar.
I spidern kan David Andersson därför se ut att ligga oväntat högt på den axeln, men det handlar absolut inte om större erfarenhet än Berisha eller Linde, utan om att hans potential och utvecklingskurva sticker ut mer.
Det här ger Häcken en profil som liknar Djurgårdens i vissa delar: bra spets, bra backup och flera användbara namn. Skillnaden är att Häckens topp är mer veteranbetonad, vilket höjer tryggheten i nuet men sänker känslan av långsiktig uppsida.
Halmstads BK
Målvakter: Tim Rönning, 27 år (201 cm) och William Lykke, 21 år (188 cm)
Halmstad går in i 2026 med en målvaktssituation som i grunden känns ganska tydlig. Tim Rönning är det naturliga förstavalet och har en profil som passar ett lag som ofta behöver stå emot tryck, vinna dueller i boxen och få trygghet i det fysiska spelet. Bakom honom finns William Lykke , som är yngre, mer utvecklingsbar och tillför en annan typ av profil, men som ännu inte riktigt ser ut som ett namn som pressar fram en helt öppen kamp om platsen.
Det gör Halmstad till ett lag där målvaktsfrågan framför allt handlar om hur stark etta man har, snarare än hur jämn duellen är. Samtidigt finns det ett visst intresse i att Lykke är ung och har en profil som på sikt kan växa.
I Halmstads fall blir det särskilt relevant eftersom målvakterna skiljer sig ganska tydligt åt. Rönning har mer av en färdig allsvensk profil, med stark fysik och ett naturligt värde i luftrumsspelet. Lykke är yngre och mer intressant ur ett utvecklingsperspektiv, samtidigt som han i vissa delar ser modernare ut i spel med boll. Spidern ska därför läsas som en profiljämförelse: vem är mest komplett här och nu, och hur mycket press kommer egentligen från alternativet bakom?
Spidern visar att Tim Rönning har den starkare helhetsprofilen i Halmstad. Det gäller framför allt i luftrum, fysisk profil och erfarenhet , där hans storlek och mer etablerade seniorroll ger honom ett tydligt övertag. Han ser ut som en målvakt som passar det Halmstad ofta behöver längst bak: närvaro i boxen, tyngd i duellspelet och en känsla av att kunna hantera många inläggssituationer.
William Lykke ligger däremot närmare i vissa delar än man först kan tro. Han får ett bättre utslag i spel med fötterna och har en utvecklingskurva som gör honom intressant på sikt. Men totalbilden är ändå ganska tydlig: han ser mer ut som ett framtidsalternativ eller en reserv med potential än som en målvakt som redan nu trycker upp dörren till förstaplatsen.
Det gör att Halmstad får en ganska klassisk målvaktsprofil i jämförelsen: en tydlig etta som bär tryggheten, och en yngre tvåa som ger visst djup men inte fullt ut driver konkurrensen.
Rönning är 27 och befinner sig i en bra ålder för en målvakt. Det betyder att han inte bara har utvecklingspotential bakom sig, utan också bör kunna bära en allsvensk etta-roll här och nu. Det starkaste i hans profil är storleken och luftrummet. Med sina 201 centimeter sticker han ut fysiskt direkt, och det märks i hur han bör bedömas: inte som den mest eleganta eller bollskickliga målvakten, utan som en målvakt som kan ge sitt lag närvaro och räckvidd i ett ofta väldigt direkt allsvenskt spel.
Lykke är 21 och måste bedömas utifrån det. Han har ännu inte samma trygghet eller bevisade seniornivå, men han har ett annat framtidsvärde. Det märks särskilt i hur hans profil ser ut med boll, där han känns mer bekväm än Rönning. Men skillnaden i erfarenhet och fysisk dominans gör ändå att han i nuläget hamnar bakom i helhetsrankingen.
För Halmstad betyder det att målvaktssidan är relativt lättläst. Det är inte en av seriens mest öppna konkurrenssituationer om man inte värvar in en till målvakt. Laget har just nu en tydlig etta och ett yngre alternativ bakom, vilket ger en viss balans mellan nuvärde och framtid.
Här sätter vi punkt för del 1 – med Halmstads BK som sista lag ut. I del 2 väntar nya klubbar, fler profiler, fler frågetecken och flera målvakter som på allvar kan blanda sig i diskussionen om vem som egentligen är bäst i Allsvenskan 2026.
