Svenska Cupen börjar gå in i ett skede där matcher ofta avgörs av en eller två spelare. Det betyder inte att laget blir oviktigt, men i den här typen av matcher räcker det ofta att en spelare får träff för att allt ska tippa över.
Ett mål, en passning, ett magiskt ögonblick med bollen, några vunna dueller eller bara känslan av att en spelare tar över en matchbild.
Det är därför de här fyra duellerna är så intressanta. I varje möte finns två spelare som ser ut att kunna kliva fram för sitt lag. De gör det på olika sätt, men datan visar ganska tydligt vad varje lag lutar sig mot.
Profilerna bygger ENBART på statistik från cupen, omräknad per 90 minuter. Det säger inte allt, men det ger en tydlig bild av vad spelarna har gjort i cupen, vad de är bäst på och varför de kan bli viktiga. 
Lien mot Nahir Besara
Det här är en duell mellan två spelare som kan avgöra, men på helt olika sätt.
Besara ser ut som den spelare Hammarby kan luta sig mot när laget behöver någon som både driver spelet och producerar poäng.
På sina 243 minuter har han gjort 5 mål och 1 assist, och det i kombination med 2,90 i xG och 0,53 i xA.
Det betyder att han inte bara kommer till lägen själv, utan också är med och skapar för andra.
Lägg till 19 skott, 8 nyckelpassningar, 116 lyckade passningar och hela 206 bollkontakter, så blir bilden ganska tydlig: mycket av Hammarbys offensiv går genom Besara.
Det som gör honom så viktig är just bredden. Han är inte bara en spelare som dyker upp i boxen, utan en spelare som kan bära anfallsspelet över längre perioder i matchen.
Han slår fler passningar, är mer involverad i speluppbyggnaden och syns i fler delar av det offensiva spelet än många andra offensiva spelare i cupen.
Dock måste man belysa att Besara har stor produktion och hög involvering, men svagheten är att han också tappar boll en hel del. Han står på 39 bolltapp i underlaget, och eftersom så mycket går genom honom finns också en risk att Hammarbys spel blir mer sårbart om motståndaren lyckas stänga hans ytor.
Han är heller inte särskilt stark i luftspelet, vilket gör att han främst behöver matchen på marken och i rätt tempo för att komma till sin rätt.
Lien är något annat. På 270 minuter har han gjort 2 mål och 1 assist, med 2,84 i xG och 0,79 i xA.
Det är inte lika tung slutprodukt som Besara i rena siffror, men det visar en spelare som kommer till farliga lägen och samtidigt faktiskt har bidragit med en del skapande.
Han har tagit 10 skott, träffat mål 6 gånger och gjort det på bara 67 bollkontakter totalt. Det säger ganska mycket. Lien behöver inte vara inne i spelet lika ofta för att ändå bli ett hot.
Det är där Djurgårdens hopp ligger i den här duellen. Besara kan äga delar av matchen genom volym, rytm och kvalitet.
Lien kan kliva fram genom spets. Han ser ut som en spelare som kan avgöra på mycket färre aktioner.
Men Lien ät farlig ut nära mål, men hans svaghet är att han inte är särskilt involverad över längre perioder i matcherna. På 270 minuter har han bara 67 bollkontakter , vilket är väldigt lite jämfört med flera av de andra offensiva spelarna.
Det gör att han kan försvinna ur matcher om Djurgården inte får in bollen i rätt ytor. Han bidrar inte heller lika mycket i passningsspel eller speluppbyggnad, så om han inte får sina lägen blir hans påverkan ganska begränsad.
Tittar man på profilerna är Besara den mer kompletta offensiva spelaren i det här. Men det betyder inte att Lien blir mindre farlig.
Snarare tvärtom. Hans styrka ligger i att han ser ut som en spelare som kan vänta på rätt ögonblick och sedan straffa motståndaren direkt.
Det säger mycket om matchen också: Hammarby har en spelare som kan bära spelet. Djurgården har en spelare som kan avgöra från ingenstans.
Elliot Stroud mot Anders Christiansen
Här ser man två helt olika typer av nyckelspelare.
Christiansen står för det där Malmö ofta behöver i stora matcher: lugn, kvalitet och förmågan att vara avgörande i rätt yta. På bara 200 minuter har han gjort 2 mål och 3 assist. Det är väldigt stark produktion på kort tid.
Till det kommer 1,13 i xG och hela 3,06 i xA, vilket är väldigt högt. Han har också slagit 10 nyckelpassningar, lyckats med 68 passningar och haft 119 bollkontakter.
Det säger ganska mycket om vilken typ av spelare han är i den här fasen.
Han är både poängspelare och den som sätter upp chanserna. När Malmö får fast spel högt upp känns han som den naturliga spelaren att luta sig mot, just för att han kan göra både det enkla och det avgörande.
Christiansen är väldigt vass offensivt, men hans svaghet är att han inte bidrar lika mycket i duellspelet eller det mer fysiska arbetet.
På datan syns det i lägre siffror för återvinningar, defensivt jobb och mer begränsad påverkan i närkamper jämfört med exempelvis Stroud. Självklart ska man ha i beaktning att han är 35 år och kommer från stora problem med skador.
Men han är också mer beroende av att matchen spelas på ett sätt där hans kvalitet med boll får utrymme. Blir matchen för ryckig och fysisk kan hans styrkor få mindre plats.
Stroud är nästan motsatsen. Han har på sina 270 minuter gjort 1 mål och 2 assist, med 0,26 i xG och 0,78 i xA. Det ser inte lika spetsigt ut offensivt som Christiansens siffror, men hans profil bärs av annat.
Han har 214 bollkontakter, 121 lyckade passningar, 9 lyckade dribblingar, 26 återvinningar och hela 21 vunna markdueller. Där ser man ganska snabbt vad han tillför.
Stroud är inte främst den spelare som avgör genom sista passningen eller sista avslutet. Han ser mer ut som den spelare som håller liv i laget, driver upp tempot, vinner tillbaka bollar och tvingar fram situationer.
Det är en spelare som kan kliva fram genom energi, genom att vara i vägen, genom att orka och genom att hela tiden vara aktiv.
Strouds styrka är jobbet, farten och duellspelet, men hans svaghet är att han inte har samma spets i den sista delen av spelet. På 270 minuter har han bara 1 mål , ett lågt 0,26 i xG och totalt ganska begränsad slutprodukt jämfört med de mer avgörande offensiva spelarna.
Han kan bidra mycket till att hålla liv i laget, men han ser inte ut som den naturliga spelaren som avgör med avslut eller sista passning lika ofta som vissa andra.
Det här gör duellen väldigt intressant. Malmö har spelaren som kan avgöra med kvalitet och slutprodukt. Mjällby har spelaren som kan kliva fram genom att göra matchen levande, fysisk och intensiv.
Om matchen blir kontrollerad och spelad på Malmös villkor talar mycket för Christiansen.
Om den blir mer öppen, mer kampbetonad och mer ryckig, då växer värdet i Strouds profil.
Det fina med den här duellen är att båda verkligen ser ut som spelare som kan kliva fram, men av helt olika skäl.
Gustav Lundgren mot Bersant Celina
Här har vi två spelare som båda kan bli sina lags offensiva ansikte, men som gör det på olika sätt.
Celina har på sina 270 minuter gjort 2 mål och 1 assist, med 1,32 i xG och 0,72 i xA. Han har också stått för 11 skott, 7 nyckelpassningar, 139 lyckade passningar och 248 bollkontakter.
Det är höga siffror för en spelare som både vill vara delaktig mycket och ändå hota själv. Han är dessutom stark i det direkta spelet, med 12 lyckade dribblingar.
Det här säger en hel del om varför AIK kan hoppas på honom. Han är inte bara någon som väntar på att spelet ska komma till honom.
Han söker upp spelet, kräver boll och blir central i det laget gör framåt. Han kan både skapa tryck och komma till egna avslut.
Celina är stark i passningsspel, involvering och dribblingar, men hans svaghet är att han också kan bli lite väl bollberoende.
Han har mycket boll och många aktioner, men tappar också boll ganska ofta, med 48 bolltapp totalt i samplet.
Han är inte heller särskilt stark i duellspelet i luften, och om motståndaren lyckas störa honom tidigt eller trycka bort honom från de ytor där han vill ha bollen kan hans påverkan minska.
Lundgren har färre minuter, 176, men siffrorna är ändå väldigt tydliga. Han har gjort 1 mål och 1 assist, med 0,52 i xG och 0,76 i xA.
Han har slagit 7 nyckelpassningar, lyckats med 71 passningar, haft 146 bollkontakter, gjort 6 lyckade dribblingar, vunnit 16 markdueller och samlat ihop 9 återvinningar.
Det som sticker ut här är hur mycket kraft det finns i hans profil. Han är inte bara med i spelet, han går också in i det.
Han driver, duellerar, vinner boll och sätter press på sin kant eller sin yta.
Där Celina mer ser ut som en spelare som vill styra rytmen, ser Lundgren mer ut som en spelare som vill bryta upp den.
Lundgren har fart, driv och bra duellsiffror, men svagheten är att hans stats fortfarande är litet med bara 176 minuter . Det gör profilen lite mer känslig och i en viss hand något orättvis i jämförelsen.
Han har dessutom inte samma tydliga målproduktion som flera andra offensiva namn, och hans slutprodukt är än så länge mer okej än tung.
Så även om han gör mycket bra i spelet, finns fortfarande frågan om hur ofta han verkligen avgör matcher med mål eller assist över tid.
Det här gör att båda lagen går in med en möjlig huvudperson. AIK har en spelare som kan bli avgörande genom att samla mycket av spelet runt sig.
GAIS har en spelare som kan bli avgörande genom att skaka om matchen.
Celina känns som den som kan ta kontroll. Lundgren känns som den som kan förändra farten och trycket i matchen. I cupmatcher betyder det ofta mycket.
Robbie Ure mot Max Fenger
Det här är kanske den tydligaste duellen när det gäller två spelare som kan bli avgörande längst fram, men på lite olika sätt.
Ure har på sina 270 minuter gjort 4 mål och 1 assist, med 1,81 i xG. Han har tagit 9 skott, träffat mål 5 gånger och står för en profil som väldigt tydligt pekar mot boxspel, avslut och närvaro nära mål.
Han har inte lika mycket boll som de mer spelande typerna, bara 104 bollkontakter, men det är också en del av bilden.
Han ser inte ut som en spelare som ska vara med i uppbyggnaden. Han ser ut som en spelare som ska stå för avsluten.
Det är också där Sirius kan hoppas på honom. När laget väl kommer in i rätt ytor ser Ure ut som en spelare som kan vara den som gör jobbet färdigt.
Ure har stark målproduktion, men hans svaghet är att han bidrar ganska lite utanför sitt främsta område.
Han har bara 104 bollkontakter på 270 minuter , ganska låg kreativitet och inga vunna luftdueller i underlaget.
Det gör honom väldigt beroende av att Sirius får in honom i rätt lägen.
Om han inte får boxsituationerna eller avsluten, då sjunker hans påverkan ganska snabbt.
Fenger har spelat 228 minuter och gjort 1 mål, med 0,74 i xG. Han har tagit 5 skott, träffat mål 2 gånger och haft betydligt mindre involvering, med 51 bollkontakter och 18 lyckade passningar. Om man bara tittar där ser Ure tydligt starkare ut.
Men Fenger har en annan tydlig detalj i sin profil: luftspelet. Han har vunnit 6 luftdueller, medan Ure inte har vunnit någon i det underlag vi utgått från. Där får Göteborg en annan sorts anfallsvapen.
Fengers tydligaste svaghet i datan är att hans målhot och totala produktion ännu inte är särskilt starka och han har ganska låg involvering i övrigt.
Han har en styrka i luftspelet, men om Göteborg inte får matchen dit med inlägg och dueller kan han bli ganska isolerad.
Han bidrar också mindre i det kreativa spelet än flera andra offensiva namn.
Ure ser starkare ut i avslut, boxnärvaro och spel på marken. Fenger ser mer ut som en spelare som kan bli avgörande i inläggsspel och i de fysiska duellerna centralt.
Det gör att båda ändå går in med en möjlig matchvinnare. Sirius har en nia som ser ut att komma till fler och bättre avslut.
Göteborg har en nia som kan bli viktig genom tyngd, duellspel och närvaro i luften.
Det är inte alltid den spelare med störst total profil som avgör den här typen av matcher. Ibland räcker det att ett lag får rätt typ av anfall.
Ett inspel till Ure. Ett inlägg mot Fenger. Då kan hela matchen plötsligt luta åt ett håll.
Kvartsfinaler i Svenska Cupen:
GAIS – AIK, 14 mars kl. 13:00, Nordic Wellness Arena.
Mjällby AIF – Malmö FF, 14 mars kl. 15:15, Strandvallen A-plan.
Hammarby – Djurgården, 15 mars kl. 15:00, 3Arena.
IK Sirius – IFK Göteborg, 15 mars kl. 17:15, Studenternas.
Vilken stjärna kliver fram – eller blir det någon annan som avgör? Rösta och kommentera.
