
Inte en enda hörna och inte heller något skott på mål. Inte helt vanligt att en hemmamatch summeras på det viset. Men å andra sidan skapade inte heller FCK nån riktigt het chans (sett till hela matchen var nog Ali närmast ett mål, med sin curl i början?), så 0-0 var inte alls ologiskt. Även om Köpenhamn var laget som kontrollerade det hela och låste oss i andra. Jag noterar att motorsågarna plockats fram i forumet här bredvid, och lite förvånad blir jag över att de alltsomoftast är ända nere på fotknölenivå. Jag tänkte nog att Rydström med de senaste veckornas resultat, och hur de första kvalomgångarna gjordes till rena expeditionsaffärer, ändå lyckats återskapa en del förtroende. Vissa argument har jag fortfarande svårt att förstå - till exempel de av typen "hade bara spelare x startat istället för spelare y hade vi vunnit" (kanske det, men det kan vi givetvis veta ABSOLUT INGENTING om, och får aldrig veta heller), eller de som tycker att eftersom vi hade svårt mot den här typen av lag i Europa ifjol borde Rydström ha lärt sig och nu kunna se till att vi vinner lätt (denna logik bortser då från den lilla detaljen att dessa motståndare är svåra att besegra för att de är bra). Jag tycker också att det finns en tendens att underskatta FCK, för de såg i mina ögon solida ut.
Mer nyanserad kritik uttrycker en besvikelse över att vi så sällan lyckades etablera nåt spel i andra halvlek och över att vi i vår egen hemmaborg inte var modigare. Och ja, vi hotade egentligen aldrig, förutom under några få övertidsminuter möjligen, den här typen av lite baktunga uppställning innebär att vårt lag känns uddlöst när vi nån gång kommer runt på kanterna för det finns ingen i mitten att slå in den på. Men även om jag tycker vi saknar lite fysik och tempo på mitten vill jag mena att vi på nåt sätt står upp matchen genom. Oddsen pekar måhända ännu mer i FCK:s favör nu än på förhand, men ändå: så här i halvtid är mötet fortfarande vid liv.

Superlativen haglar. Med all rätt. Pontus Jansson knoppade och täckte verkligen bort allt igår. Och var fundamentet i den solida försvarsmur som såg till att Robin Olsen, faktiskt, hade en väldigt lugn dag på jobbet.

Sömlöst har vår nye montenegrin spelats in i laget, och hittills ser han ut som ett riktigt sublimt nyförvärv. Stark i kroppen, lugn med bollen, bra i närkamperna. Gillar också att han ofta trycker till bollen i passningarna istället för att bara fjösa iväg den. Vi skördade ju vissa framgångar på vänsterkanten i första halvlek igår (Jordan Larsson hade det jobbigt då), och ofta inleddes anfallen med att Djuric skickade ut bollen till Busanello med både fart och precision.

Och så mitt i detta med allehanda historik laddade dubbelmöte ska vi möta serieledarna på hemmaplan. Vilket innebär en absolut sista chans att försöka klamra sig fast i nån form av ledstång längst bak i guldtågets sista vagn. Listerlänningarna har hittills alltså bara förlorat en match av 18, vilket både är smått absurt och förtjänar den djupaste respekt. En tuff nöt att knäcka, med andra ord. Men ett mer framåtlutat lag än igår kan vi nog åtminstone vänta oss.

Förra veckans Kiese Thelin-farväl såg jag inte alls komma. Ett citat som för mig står ut i avskedshälsningen är detta:
"Men jag har också funderat på hur vill jag att folk ska minnas mig i Malmö, som den jag har varit fram tills nu eller som någon som kanske inte har lika betydande roll som innan."
Han lämnade kanske inte riktigt på topp, för 2025 har ju inte bjudit på varken den sedvanliga målproduktionen eller speltiden. Men nära nog. Och jag tänker i alla fall minnas honom som en av våra allra bästa målskyttar i modern tid, och som helt instrumentell när Champions League-barriären revs 2014. Hoppas han får ett riktigt fint sista (nästa?) kontrakt. Och skönt att han fick tackas av igår.

Vi slog ut RFS Riga och har säkrat europeiskt ligaspel (för rimligen säger man inte "gruppspel" längre, eller va?). Såklart vill vi till Champions League. Men, när ångesten inför bortamötet nästa vecka rider mig, kan det vara värt att påminna sig om att nån form av europaspel blir det hursomhelst i höst . Kanske också idé att försöka skapa en tankefigur som säger nåt i stil med "allt som händer hädanefter är ren bonus" ... ?

Så kommenterade FCK:s tränare Jacob Neestrup Pontus Janssons trots allt ganska "snälla" ord om den danska klubben på presskonferensen häromdan. Jag gissar att Neestrup menade nåt i stil med att FCK håller sig för goda för att använda tramsiga och tomma ord för att se tuffa ut inför sina supportrar. Att man inte sänker sig till att hålla på med sånt småttigt.
Men på nåt vis är ordvalet ändå intressant. "För stora" för att hålla på med "fan-pleasing"? För mig blir det lite som att en butikskedja skulle säga "vi är stora, så vi tänker inte bry oss om att tillfredsställa våra kunder" (vilket, vid närmare eftertanke, kanske inte är så långt ifrån sanningen ... men i alla fall, de stora butikerna kanske tänker så, men de säger det inte). Man undrar hur Neestrup definierar den industri han arbetar i, och om han nånsin reflekterar över varför den överhuvudtaget existerar. Och om han exempelvis funderar på varför världens största klubbar åker på försäsongsturnéer i Asien och arabvärlden.
Neestrup har ett extremt högavlönat arbete som är helt beroende av att människor är intresserade av det han sysslar med. Slutar folk konsumera fotboll är han arbetslös.
Så, alltså: Allt Jacob Neestrup sysslar med i sitt arbetsliv, dag ut och dag in, är "fan-pleasing". Även om, eller kanske ännu mer på grund av att, han jobbar i en "stor klubb". Så det så.