Triss i vinster (NY)Det är ju inte direkt Real Madrid vi har vunnit mot, men segrarna gånger två mot Iberia och den mittemellan mot Norrköping, har alla varit odiskutabla, klara och enormt välbehövliga. För ett sargat Malmö FF som fått kämpa mot skador, dålig form och en raserad självbild finns ingen bättre medicin än att få vinna flera matcher i rad och nu är man uppe i tre segrar på de tre senaste matcherna. Dessutom har vi producerat nio mål på dessa tre matcherna och det snittet är långt bättre än tidigare i år. Må det fortsätta så här nu.
Robin Olsen (NY)Han kom, han såg, han segrade. Landslagets Robin Olsen har hittat hem igen efter ett decennium som utlandsproffs och i lördags gjorde han comeback på Eleda Stadion. Bortsett från Norrköpings tröstmål där Robin kom ut lite fel, var det en man med pondus vi såg mellan stolparna. Inget ont om Ricardo Friedrich och Melker Ellborg som har kämpat på sedan Johan Dahlin skadade sig, men ingen av dem har den där självklara karisman och starka ledarskapet som vi förväntar oss av en MFF-målvakt. Robin Olsen har det i överflöd och nu är han himma.
Ett starkt lag byggs bakifrån (3)Den här punkten får ligga kvar då den bekräftades under veckan som gick. I lördags kändes allt så mycket tryggare och bättre med Robin Olsen och Pontus Jansson på plan mot Norrköping och igår kväll mot Iberia var visserligen inte Olsen med, men Jansson och en fräsch, utvilad Colin Rösler höll rent hemåt, vilket gjorde att de offensiva spelarna kunde fokusera på just det offensiva. Det börjar bli ordning i de bakre leden och det kommer att gynna hela laget.
Alis Avslut (6)Givetvis måste även denna punkten leva kvar efter Taha Alis show igår. Jag vågar knappt hoppas på kontinuitet, men vår trollkarl har i alla fall skickat in fyra mål på de senaste fem matcherna och han har inte ens startat i alla. Det är inga strumprullare heller, utan alla fyra är snygga klassmål. Låt oss hoppas att de märkliga hämningar som förhindrat Alis poängproduktion äntligen har släppt. För gott.
En match i taget (NY)Detta var även undertiteln på min fredagskrönika och jag hoppas verkligen att Henrik Rydström och laget har förmågan att ta sig an varje match med yttersta ödmjukhet och noggrannhet. Det är svårt nu när vi dubblerar och matcherna kommer tätt, men om vi lyckas fokusera fullt ut på varje enskild uppgift och orkar tända om inför varje drabbning är mycket vunnet. Vi kan faktiskt teoretiskt sett fortfarande uträtta stordåd den här säsongen och tar vi en match i taget som om den vore en final är inget omöjligt.
Europa baby! (NY)FC Iberia 1999 är inte det häftigaste internationella motståndet, vilket antyddes av en ganska blygsam publiksiffra igår, men för tusan, nu är vi igång i Europa på allvar! Malmö FF och Europaspel är ju som ler och långhalm, de hör ihop och det är alltid något visst när de internationella matcherna drar igång. Nästa omgång blir det lettiskt motstånd och det känns som att vi alltid har målfattiga, tajta uppgörelser med lag från baltstaterna och det är bara att förbereda sig på ett par nagelbitare. Icke desto mindre är MFF favoriter även i andra kvalomgången och jag hoppas att andra halvlek igår är en fingervisning om hur vi kommer att uppträda framöver. Tufft, rutinerat och bestämt, det är MFF i Europa.
Mycket ser bättre ut än bara för en vecka sedan, men en sak lämnar mig ingen ro och det är anfallsfrågan. Vi har tre naturliga "nior" i truppen och en (Botheim) är långtidsskadad, en (IKT) är antingen helt ur form eller helt enkelt slut på den här nivån och en (Dani) är fortfarande för ung och oskarp för att bära rollen som striker i Sveriges bästa lag. Vad händer i frågan? För mig är det helt självklart att vi måste värva en klassisk central anfallare av hög kvalitet. Jag är medveten om problemen det innebär ekonomiskt, inte minst lönemässigt, men att inte ha en målskytt är tyvärr ett väldigt bra sätt att undvika att vinna titlar. Jag hoppas innerligt att man inte negligerar den här allvarliga bristen i truppen.
