Paus (NY)Jag var inte på jättegott humör när jag cyklade iväg till matchen i söndags. Det kändes sannerligen inte bättre när jag tog mig hemåt. Sannolikt förmörkar min irritation mitt omdöme, kanske överdriver jag och är en smula orättvis, men jag tyckte att den andra halvleken var så ERBARMERLIGT GENOMUSEL. Jag vet inte jag, men det mesta känns fel och negativt (jag stör mig på allt gnäll runt föreningen, men mest av allt tror jag att jag stör mig på att gnället numera ter sig allt mer motiverat) och illa kalibrerat runt laget nuförtiden. Finns det ens nåt hopp om resten av säsongen? Vet inte det heller, men det är i alla fall tämligen skönt med en landskampspaus just nu. Kanske kan spelledigheten få mig att se en aning ljusare på sakernas tillstånd. Hoppas laget känner likadant.
Adrian Skogmar (4)Ett av de inte alltför många glädjeämnena från augusti är i alla fall Adrian Skogmar. Ett genombrott, får vi väl säga, som dessutom fick krönas med ett fint mål i söndags. För alla er som räknar kan jag då berätta att han med detta blev MFF-målskytt nummer 88 i allsvenskan hemma på nya Stadion.
EL-lottningen (NY)Jag är kanske ensam om att tycka att fjolårets Europaspel inte var något komplett haveri? I alla fall inte spelmässigt. Fem poäng var förvisso mindre än vad vi hoppades på, men laget var ju faktiskt med i flertalet av matcherna. Med bättre skärpa i straffområdena både kunde och borde poängen blivit fler. Med xG bevisar man absolut ingenting, men ändå betänkansvärt att dessa siffror var 2.31-0.91 i vår favör mot Besiktas, en match vi förlorade med 2-1.
Men jaja, det där är historia, och även om det näppeligen känns som att laget är mer Europakalibrerat just nu står det i alla fall fortfarande 0-0 i alla matcherna. Och apropå dem tyckte jag inte att lottningen var så tokig – något mänskligare och på en god dag (i den mån sådana fortfarande finns) möjligare motstånd på hemmaplan. Medan de på pappret svåra/omöjliga lagen, Porto och Nottingham, väntar på bortaplan. Hellre det än svåra hemma och ”lätta” borta; poängchansmässigt tänker jag att den här uppdelningen är den bästa.
Läktarna räknar (NY)Degerforsmålvakten höll i bollen länge. Läktarna räknade sekunderna. Som oftast hann upp till elva-tolv innan bollen knallades upp på mittplan. Det hjälpte förstås inte, räknandet, för Igonen (som han heter) höll koll på domarens fingrar och såg till att sparka ut innan de blivit åtta. Så kanske började det räknas för tidigt, kanske räknades det för snabbt, eller kanske hade läktarna rätt och domaren fel. Jag vet inte. Men det var i alla fall en spontansynkad insats från publikhåll, och mycket annat fanns det inte att glädja sig åt.
Vecchia tillbaks (NY)Ännu en åsikt jag tycks ganska ensam om är att det är bra att Stefano Vecchia kan spela fotboll igen. Har noterat att det på sina håll försöks få det till att han bara stapplade runt på plan under sitt inhopp. Att det är kört, liksom. Men lite så där ledbruten har han väl alltid sett ut, oavsett egentlig fysisk status? Nu blev det inte så jättemycket av inhoppet, inte så mycket mer än några små återerövringar och ett tamt avslut mitt på målvakten. Och mest minns jag att han till synes helt omotiverat ramlade när vi hade ett bra 3-mot-3-läge (typ). Men: även om han har ett begränsat antal minuter i kroppen vill jag i Vecchia ändå gärna kunna fortsätta se en matchvinnartyp, en tungan-på-vågen-spelare som kan göra mål ur väldigt lite. Och vem vet, en sån kan vi kanske ha nytta av i höst.
Lika bra borta. ”Bra”. (NY)Det här är egentligen inte särskilt positivt alls, men jag tänkte ändå att det kan vara värt att påpeka ett lite lustigt faktum. Nämligen att MFF just nu har exakt samma facit hemma som borta i allsvenskan. Tabellrad 5 4 2, 17-9 i målskillnad och följaktligen 19 poäng. Jämfört med ifjol ser inte bortafacit så illa ut. Då landade vi på 25 poäng borta. Men hemma vann vi 13 av 15 matcher 2024. I år har vi inte ens vunnit hälften så här långt. Så nej. Någon borg, det är inte vår Stadion i år.
Jag var inne på det både i första punkten och lite överallt annars också: det känns inte särskilt roligt nu. Inte ens damernas framfart kan ändra på det. Och strunt samma hur det känns för mig, vad värre är att inte heller Malmö FF:s herrar verkar tycka det är överdrivet kul med fotboll just för tillfället. Går det att hitta en väg ur denna trista spiral? Och att bara Nils Zätterström sålts, och att alla de andra spelare det utlandsryktats kring ännu så länge är kvar - är det positivt ens? Vet inte. Återstår att se.
