Match imorgon (NY)
Pontus Jansson nämnde i en intervju för några veckor sedan att han mest ville att säsongen skulle ta slut. Och ja, det är en känsla jag inte alls har några problem att relatera till. In med ny tränare, slicka sår, ut med bröstet och bli redo för i-år-jävlar-säsongen 2026. Men! Spelåret är ju faktiskt inte över. Imorgon kväll möter Malmö FF ett Premier League-lag på bortaplan. Det där med match är ju roligt, och att Erik Botheim numera är så frisk att han möjligen kan ta plats i matchtruppen är även det en orsak till humörhöjning.
89 (NY)
Vi må ha gjort ovanligt magra resultat, och få mål, på hemmaplan i år. Icke desto mindre har vi fått sju nya allsvenska hemma-målskyttar under denna dystra säsong. Den sjunde kom i avslutningsmatchen i Daniel Gudjohnsen – hans femte allsvenska mål i år, men alla de andra fyra är gjorda på bortaplan. Han blev därmed nummer 89 i den stolta raden av spelare som gjort mål för MFF på nya Stadion.
Cupgruppen (NY)
Inte så dumt att den sista omgången innebar att vi i alla fall lyckades klättra en placering. Inte minst för att vårt cupmotstånd i och med detta blir sluttabellens elva istället för tia. Vilket i sin tur alltså betyder att vi i gruppspelets sista runda möter Halmstad istället för Häcken. Ingen skugga över HBK och deras förmågor, men hellre detta. Vidare drogs Superettansexan Varberg samt IF Karlstad Fotboll, som blev femma i årets division 1 norra och som tog sig till gruppspelet via vinst över Superettans sistepelle Umeå. Summa summarum: detta känns inte omöjligt.
Tränarröst (NY)
I skrivande stund spekulerar vi fortfarande kring vad 2026 års tränare heter. På sistone har namn både avfärdats (Lars Friis, till exempel) och nya lyfts fram som möjliga aspiranter (Raphael Wicky, till exempel). Och medan vi väntar har Henrik Rydström börjat synas och höras igen, först i en intervju i DN och nu i veckan i Olof Lundhs podd. De som är som jag, som i grunden gillar honom och tycker att det är trist att sista månaderna blev så pyspunkeartade och att hans sejour fick en så dyster avslutning som den fick, tycker förmodligen inte annorlunda om honom efter detta. Visst, han pratar i egen sak, och de kommer inte in på hur bedrövliga några matcher faktiskt var, men annars säger han i mina öron inte nåt som är särskilt konstigt eller irriterande. Medan, å andra sidan, de som retat sig på honom innan förstås kommer fortsätta göra det efter att ha lyssnat på vad han säger. Han har ju till exempel anklagats för att han skyller ifrån sig på media och det yttre trycket. Kan det säkert ligga nånting i, men själv tycker jag att han är relativt självreflekterande och apropå det ämnet är min åsikt, som är en åsikt och inget annat, att vi supportrar bär en icke oansenlig del av skulden för att klubben på nåt panikartat sätt korthus-faller ihop när det går emot, med vårt trötta tjat om ”kravställande”. Vi hittar konstant saker att gnälla på, rasar när vi förlorar och tar vinster för givet. Vi påpekar gärna att klubben beter sig fat and happy-aktigt, men är då fat and whiny så värst mycket bättre? Håller helt med Rydström när han säger att det var trist att vi inte uppskattade 2024 mer. För övrigt en åsikt som är lätt att ha just nu, med 2025 fortfarande under skinnet. Hursomhelst och i alla fall, oavsett vilket läger just du, käre läsare, tillhör kan det här vara intressant lyssning .
FCK och Rosengård (NY)
FC Köpenhamn vill kringgå idén med den svenska föreningsdemokratin och ta över FC Rosengårds herrlag. Pumpa in miljoner och bygga talangfabrik. Låter förstås inte det minsta positivt, snarare mest obehagligt, men måste ändå säga att det ska bli intressant, på nåt fascination-vid-undergång-vis, att se hur det här kommer att utveckla sig. Jag kan trots allt se att det finns vissa berättartekniska uppsidor i detta. För narrativet är klassiskt: en rik, osympatisk skurk klampar in för att tränga undan lokalsamhällets alltigenom hederliga verksamhet, som sedan urminnes tider är fast förankrad i det strävsamma, rakryggade folkets själ. Så kanske kan det göra oss alla gott att få en extern motståndare på hemmaplan, i dessa tider av internklagan (se punkten ovan)? Kan vi må väl av ett underdogperspektiv? Kanske kan det ruska om och få oss att hitta nya vägar, nya arbetssätt? Jag inser att detta är hårddragna förhoppningskonstruktioner, men hoppas kan man ju. Fortsättning följer efter Rosengårds extra medlemsstämma nästa vecka. Och förresten, ska man sammanfatta alla de historier som gjorts på detta tema är en sak återkommande: den stora, känslokalla skurken förlorar alltid till slut.
Damlaget rustar (NY)
Allt är förstås inte dystert. De senaste veckorna har det ramlat in ett antal mail om förstärkningar till damlaget. Nya tillskott till tränarstaben, och tre spelare: Emma Petrovic, back från Kristianstad; Larkin Russell, ytter från Växjö; samt Vesna Milivojevic, mittfältare från Norrköping. Går knappast att klaga på året som varit, men det byggs onekligen förutsättningar för ytterligare kliv 2026. 
Åge Hareides sjukdom. Ledsamt på ett helt annat plan än allt ovan. Usch.
