Daniel Gudjohnsen (6)En ljuspunkt lyser i alla fall klart just nu. Daniel Gudjohnsen fick under landslagsuppehållet starta borta mot Frankrike och tampas med en försvarslinje bestående av Jules Koundé (Barcelona), Ibrahima Konaté (Liverpool), Dayot Upamecano (Bayern München) och Theo Hernandez (nåja, bara saudiska Al Hilal numera). Jag såg inte matchen, men det gick tydligen inte så tokigt. Frankrike vann till slut med uddamålet, men i slutminuterna fick Island en kvittering tveksamt bortdömd. Och i söndags följde Daniel Gudjohnsen upp denna landslagsboost med en fördubbling av den totala allsvenska målskörden. En anfallare i målform alltså. Sånt gillas, och sånt är vi sannerligen inte bortskämda med i år.
Cupkval (NY)Att vi möter vår samarbetsklubb i cupkvalet känns märkligt. Ännu märkligare är det att ett par spelare, Höög och Jeppsson, som är utlånade till Olympic kanske sitter på Malmö FF:s bänk ikväll. Och ännu ett snäpp märkligare tycker jag det vore om djupt nedfrysta spelare roteras in i afton. För eftersom en hel del pekar på att nästa års svenska cup blir livlinan till Europa 2026 är det här en livsviktig match. Livsviktig även på grund av att en förlust skulle innebära en både svårsmält och självförtroendeförintande nesa. Magkänslan just nu? Inte tipptopp, det säger jag bara.
En poäng i Borås. Borde man inte vara nöjd med det? (NY)De två senaste åren har vi fått se långa segersviter brytas med klara förluster på Borås Arenas plastunderlag. Även 2022, ett år då förlusterna stod som spön i backen, förlorade vi där. Så efter att ha kammat noll tre gånger i rad är det väl inte så tokigt med ett kryss? Nej, oavgjort borta mot Elfsborg är kanske inget katastrofresultat i sig. Om det inte vore för att Elfsborg inte alls är bra just nu, och om det inte vore för att detta kryss tillkom efter en till synes helt onödig genomklappning. Så vad landar detta i? Bitterhet. Inget annat än bitterhet.
Att sluta reta sig på andra lags tur (NY)I måndags kväll satt jag och slötittade på Häcken-Göteborg till kvällsmaten. I första halvlek brände Häcken en smått absurd mängd jättechanser. I andra skärpte ett dittills uruselt IFK sig, jämnade ut spelet och vann till slut med 2-1. I slutsekunderna av sin match avgjorde AIK, med ett mål som tydligen inte var alldeles logiskt sett till matchbilden. Jag svor över den tur våra konkurrenter om tredjeplatsen begåvats med. Och surade. Men bara en liten stund, för sen slog det mig att om vi inte vinner våra matcher spelar det inte så stor roll hur de andra lagen spelar. Och tvärtom. Själsro, alltså? Hm. Inte riktigt kanske. Men resignation är i alla fall en stillsammare känsla än ilska.
Här och nu (NY)Snart silly? Liten överdrift, möjligen. Det är ju faktiskt ganska länge tills fönstret öppnar igen. Men man kan kanske redan nu börja förbereda sig på en händelserik tid. Svårt att komma ifrån känslan av att ny energi behövs, så en inte alltför vågad gissning är att det kommer att hända saker ut och in på olika nivåer. Men just nu då? Tre raka och dystra kryss. Hackande spel. Håglöst och oroväckande gamnackeaktigt. Men för att ändå hitta ett halmstrå att greppa i detta mörker innebär ju oavgjorda matcher att det är jämnt. Inte så värst mycket hade krävts för att vi istället skulle vunnit dem; vi har inte varit sopade av banan (mer än möjligen stundtals) av varken Göteborg, Degerfors eller Elfsborg. Och där ligger mitt hopp nu. Jag väntar mig på intet vis något sprakande, sprudlande spel under höstmånaderna som väntar. Men några gnetiga flytsegrar, det vore i alla fall inte ett varken helt otänkbart eller ett orimligt scenario. Och jag tar vad som helst i positiv riktning just nu.
Förstahalvlekarna (NY)Ja, ni har säkert sett statistiken. Våra 16 plusmål i den allsvenska tabellen kan alla härledas till de första halvlekarna. I de andra halvlekarna har vi sammanlagt spelat +-0. Här skulle man kunna tycka att det är härligt att vi tydligtvis så ofta inleder bra. Det tycker inte jag, däremot. Man kan såklart hitta vissa förklarande omständigheter - ett lag i stor ledning efter första halvlek förtar sig ofta inte i andra, men det argumentet faller platt, för det har för vår del bara hänt i nån enstaka match, som HBK borta - och kanske peka på slumpen. Men sammantaget är ju det här en anmärkningsvärd tendens för ett lag som förväntas finnas i toppen. Vi avgör aldrig sent. Vi försöker säkert trampa på gaspedalen, men får ingen effekt. Får alltför sällan målmässig utdelning på byten. Varför? Ja, orsakerna är helt säkert många. Så där har den analysgrupp det brukar pratas om när det går dåligt nåt att bita i framöver. Men, som sagt i punkten ovan: kan vi spela 1-0 i alla förstahalvlekar och 0-0 i alla andrahalvlekar som är kvar, då är det för min del just nu taget.
Finns såklart mycket att beklaga sig över, och har redan gjort det en del ovan. Men en liten detalj, i sammanhanget en bagatell bara, apropå att det nu pratas allt mer om Daniel Gudjohnsen. Då ofta i termer av ’vår nästa storförsäljning’. Och ja, det är/blir han kanske. Men på nåt vis är det ett dystert tidens tecken, detta att vi alla gärna hamnar i diskussioner kring spelares monetära värde. Jag hade gärna sett, i alla fall nu och ett litet tag till, att vi pratade mer om vad han kan göra för Malmö FF under tiden han fortfarande spelar för oss. Så ’vår nästa skyttekung’ kanske, låter inte det bättre?
